Jag vet att jag borde vara upprörd och uppskakad av fanrage. Jag vet att det till och med förväntas av mig. Men ändå sitter jag här nu och känner mig likgiltig. Med en halvhjärtad axelryckning konstaterar jag att det alltså ska komma en Star Wars VII. Och det är Disney som ska snickra ihop den, eftersom de nu äger Lucasarts. Jag gäspar, och scrollar vidare.

Med handen på hjärtat så har ju George Lucas knappast förvaltat sina en gång briljanta franschises så bra på senare år. Faktum är att han kört Star Wars-traktorn rakt ner i dyngbäcken, och Indiana Jones släpades med och hamnade underst. Visst kan jag finna nöje i att se både Episod II och III, men det är när jag inte ser dem som Star Wars-filmer.

Disney är inte vilka kottar som helst heller. Sätter de bara rätt folk på rätt plats, och de brukar de ju kunna göra, så kan det ju bli bra. Inte magiskt, jag vet, men i nuläget nöjer jag mig med bra. I nuläget skulle en bra Star Wars-film vara väldigt välkommet. Eller ja, 2015 då.

Så nej. Den fanrage som förväntades uteblev. Faktum är att det här, trots allt, är en positiv nyhet. Jag väljer att tro det i alla fall.