Innan du fortsätter att läsa skall du ha två saker klart för dig. För det första ska du veta att jag inte är ett dugg besviken över att Capcom har lämnat skräcken bakom sig och fokuserar på action i sin Resident Evil-serie. Det andra är att jag vill att du redan nu ska veta att jag gillar del sex i serien skarpt.

Tänk hur mycket den gode Chris Redfield redan har varit med om. Vore det inte löjligt om han skulle gå omkring och vara rädd?
Capcom fortsätter i samma spår som de började med i del 5, eller om vi ska vara petnoga redan i Resident Evil 4; där fokus har flyttats från skräck till action. I och med att du faktiskt kan gå och skjuta i Resident Evil 6, är det inte långt ifrån att det är en renodlad, klassisk ”tredjepersonactionrökare” som en spelar. Vilket jag inte har några som helst problem med, faktum är att jag tycker att det är åt det håller serien bör utvecklas. Tänk exempelvis på hur mycket den gode Chris Redfield redan har varit med om. Vore det inte löjligt om han skulle gå omkring och vara rädd? Det känns helt naturligt att han och spelet är tuffare. Det är en logisk utveckling av karaktär och äventyr och detsamma gäller exempelvis Isaac Clark i Dead Space-serien. Silent Hill däremot ska alltid (i alla fall försöka) vara läskigt, då det i den spelserien oftast är en helt ny karaktär i huvudrollen, som oerfaren går in i ett nytt äventyr.

Tillbaka till Resident Evil 6. Från början finns det tre spelbara kampanjer, där Leon Kennedy, Chris Redfield och en kille vid namn Jake Wesk..Muller spelar huvudrollerna i varsin del. Under spelets gång möts dessa karaktärer vid olika tillfällen och beroende på vem du spelar som är det oftast olika upplägg på vad som skall göras. Och jag gillar verkligen detta berättargrepp! Faktum är att jag tycker att historien i Resident Evil 6 är den historia som jag har upplevt som mest spännande och intressant i alla de spel jag har spelat i serien.

När det kommer till själva spelmekaniken är allt som det ska vara. Kontrollen är inte den bästa och kameran kan stundtals vara en pina. Men som sagt, det är som det ska vara. Att spela ett Resident Evil-spel innebär för mig att kontrollen ska vara jobbig och kameran ska jävlas lite. Det är en del av charmen. Det bidrar till att jag som spelare känner mig utsatt vilket i sin tur leder till en mer intensiv upplevelse. Jag måste ha koll på vad jag gör och lära mig att behärska kontroll och kamera för att överleva.

Men det finns en positiv egenskap som går före alla andra i Resident Evil 6. Co-opläget. Redan i Resident Evil 5 var det skitkul att spela tillsammans med en vän och nu känns det som en nödvändighet för att spelet ska nå upp till sin fulla potential. Det är kanske något som många motsätter sig, men för mig är det nu helt naturligt att Resident Evil-serien handlar om att spela tillsammans, som så mycket annat i dagens spelklimat.

Är du ute efter ett hederligt ”survivalhorroräventyr” som upplevs bäst i ett mörkt vardagsrum är Resident Evil 6 ingenting för dig. Om du däremot är ute efter ett skoj actionäventyr som med fördel spelas tillsammans med en vän och ett 6-pack folköl är Resident Evil 6 perfekt.