Skolpressad tonåring söker hjälp hos sjukhus efter självmordstankar. Blir inlagd och får inte komma ut förrän om fem dagar. Så han tillbringar en skolvecka bland knäppgökar.

Det första jag gillar med filmen är dess casting, speciellt Zack Galifanakisasizakisis (orkar inte googla) som jag verkligen fick ökad respekt för efter den här filmen. Jag brukar inte uppskatta hans sketcher från t.ex. Funny or Die, men här pressar han fram en skitbra blandning mellan humor och drama. Älskar’t. Huvudrollsinnehavaren och alla övriga biroller gör också riktigt bra ifrån sig, även om de två kärleksintressena känns orealistiska och den ena på gränsen till irriterande stereotyp. Som tur är tar den stereotypa fjortisbruden inte upp mycket plats i filmen. Kul att sitta och känna igen folk från allt från Lost till The Daily Show i en samling människor som ger mig samma varma men lite mindre dystra känsla som den i Gökboet.

En viktig del i vad som gör filmen lyckad är att den är medveten om fallgroparna som den här typen av berättelse ofta råkar ut för. Filmen är medveten om att huvudrollsinnehavarens problem är relativt triviala, och arbetar med att göra en poäng av det utan att predikande gestalta honom som bortskämd. Inte för att trycka ner, utan för att lyfta upp. Samtidigt lyckas man ändå ta den sortens problem på allvar, och viftar inte bara bort dem i slutet av filmen som om det skulle vara så lätt. Klart sevärd film som borde fått mer uppmärksamhet. Alla filmer borde ha inslag av plötslig surrealism, i det här fallet ett glamrocksnummer från ingenstans. Hjärta!