En fråga jag ofta ställer mig när jag ser en remake (vilket i dagens klimat är ganska ofta) är varför. Varför har man lagt pengar på att förnya en film? Varför ska man se en film med samma, eller likartad handling igen? Varför går man tillbaka och gör om, istället för att göra något nytt?

Varför ska du ens bry dig om Total Recall i modern tappning?

Det mest uppenbara svaret på den sista frågan ligger i det visuella. Årets version av Total Recall är verkligen svinsnygg, på alla sätt och vis. Allt från specialeffekter, till kostymer och hur staden såg ut tilltalade mitt estetiska jag. Jag såg filmen på bluray och till och med en bakåtsträvare som jag (de kallar mig VHS-Anders, go figure) blev imponerad och tagen av den knivskarpa bilden.

Jag tycker också att Colin Farrell gjorde en godkänd insats. Han var klart bättre än Arnold, även om det inte säger så mycket (nej, jag tycker egentligen inte originalet är vidare bra heller, mest bara ”kult-rolig”). Dock så lider Colin Farrell av en enorm tråk-faktor idag. För några år sedan tyckte jag han kändes häftig och intressant, men idag känns han ljummen som bäst, hur balla eller utflippade saker hans karaktär än gör eller säger.

Och det leder tyvärr in i resten av filmen. För förutom ytan har Total Recall 2012 inte så mycket annat att ge. Alls. Det blir en sörja i jakt-scener, förvirring, konstanta tvivel och ologiska skottlossningar. Tempot är olidligt dåligt filmen igenom och jag känner inte något för en enda karaktär. Så nej, det fanns inte så mycket mer än den snygga ytan, tyvärr. Så efter alla frågor i denna text vill jag avsluta med ett konstaterande;

Om du inte kan göra rätt, gör inte om.