Jag gillar Twilight. Filmerna är lite av ett guilty pleasure för mig. Jag är inget stort fan, men är tillräckligt investerad i storyn för att finna underhållning i att följa den. Plus att actionscenerna faktiskt är rätt så coola ibland. Vilket fall som helst kommer jag aldrig förstå hatet som riktas mot dem. Det finns massor av populära filmer där ute som är långt mycket sämre. Visst skämtas det om hur dåliga Michael Bays Transformers är, men filmerna och deras fans får inte ta emot samma mängd hat som Twilightfilmerna. Kanske är det för att unga vita män dominerar internet, och att vi är bra på att hata allt som inte riktar sig till vår målgrupp eftersom vi är vana vid att vara de viktigaste konsumenterna. Därför måste vi hata Twilight och Justin Bieber, trots att vi själva ser på Transformers och lyssnar på Lil’ Wayne.
Ibland försöker jag diskutera Twilight med människorna som uttrycker hat. Oftast ha de varken läst böckerna eller sett filmerna, så det brukar gå sådär. Men när man då och då kommer förbi hela den här ”VAMPYRER SOM GLITTRAR ÄR GHEY FFS”-väggen av dudebroargument, och faktiskt går in på djupet om budskap och historieberättande, är det oftast såhär kritiken lyder (från min senaste diskussion med en av få vettiga kritiker):
”However, what I utterly despise and detest is that Bella and Edward are so ridiculously codependent, and Bella is the utter antithesis of feminism. I have yet to hear a single cogent argument that can refute this. Bella’s only interest outside of Edward is cooking for her dad. Seriously. Edward freaking STANDS in her bedroom and watches her sleep. She is so desperate to be with Edward that she’s willing to give up all of her friends and family to join him (in vampirism). You know who else gives up their family and friends to be in relationships? Women with controlling boyfriends/husbands who abuse them.
It literally sickens me that so many people consider this a great romance story. Give me Ron and Hermione. That’s an awesome relationship. Hell, give me Jack and Wendy from The Shining. Even they were closer to a healthy relationship than Edward and Bella.”
Och det här stämmer så klart till 100%. Bella är ett hjälplöst våp och Edward blev jävligt obehaglig och manipulativt dominant mot henne i näst sista filmen. Det skulle lika gärna kunna handla om en ung kvinna i händerna på en sektledare och hans ”familj”. Men det här är knappast ett nytt koncept inom film och böcker. Speciellt inte inom kärleksberättelser. Speciellt inte från ett kvinnligt perspektiv. Älskade filmer, som Den lilla sjöjungfrun, som startade Disneys storhetstid under 90-talet. Bella är i stort sett Ariel, and here’s how.
Både Bella och Ariel blir hopplöst förälskade i män från en annan värld, trots att de knappt känner dessa män. Bella har åtminstone någon form av relation med Edward, medan Ariel bokstavligt talat bara sett Erik en gång. Både Bella och Ariel vill pga denna mer eller mindre motiverade förälskelsen förvandlas till något annat. Bella vill bli en vampyr, medan Ariel vill bli människa. Den här förvandlingen kommer kosta dem båda vänner och familj, som fortfarande tillhör deras gamla värld. En uppoffring som både Ariel och Bella mer än gärna gör, då båda är lika bortskämt otacksamma gentemot sina omsorgsfulla fäder. Twilight är helt enkelt en variation på Disneys Den lilla sjöjungfrun, som i sin tur är en variation på många andra kärlekshistorier.
