I min ytterst personliga lista skriver jag om händelser eller populärkultur som jag uppfattade som awesome under 2012. Ett inlägg i taget, hela vägen fram till nästa år.

Säsong 4 av Sons of Anarchy var första gången jag blev besviken på en av mina absoluta favoritserier. Efter tre fullkomligt briljanta säsonger så var den fjärde ganska.. tam. Så mycket hände, men så lite engagerade mig som tittare. Som serie var den fortfarande värd att följa, lägsta-nivån är tillräckligt hög i stort sett allt Kurt Sutter gör. Men det så viktiga sista avsnittet under säsongen var en ganska blek historia och lämnade en sur eftersmak i munnen inför årets säsong 5.

Men årets säsong tog tillbaka serien på banan igen och höll en genomgående högre klass än på länge. Men som i tidigare säsonger (förutom under säsong 4 då) så var det i de allra sista avsnittet som allt föll på plats. Jag som tittare hade blivit lurad ännu en gång – och jag gick från att sitta med gråten i halsen till att adrenalinstint knyta näven i luften.

Om alla säsongsfinaler är såhär spelar det ingen roll om resten av säsongen bara är en lång transportsträcka, jag kommer ändå sitta lycklig vid mållinjen.