Okej, så man gör film om tsunamin som ödelade stora delar av sydöstra Asien 2004. Fine. Jag är inte den som säger ”too soon”, och jag tycker man ska kunna göra film om sånt här. Men det stör mig lite att man SJÄLVKLART får följa en vit europeisk familj på semester i filmen. Visst, 9000 turister miste sina liv och det är inte att förringa. Men över 200 000 människor som bodde där dog. Men oh, man måste ju se till vad som är mest populärt bland de västerländska fokusgrupperna. Filmen innehåller säkert en massa inslag av ”the white messiah” också.

Glöm inte att perfekta idylliska katalogfamiljer också var med om tragedin!

Aja, ska försöka att inte döma ut filmen innan jag sett den. Men hade känts mer genuint, jordnära och seriöst om man fick följa folk som faktiskt bodde där och som faktiskt förlorade hem, vänner och familj när deras städer och byar ödelades. När man så uppenbart vill pressa fram något så marketable som möjligt i en film om en verklig tragedi känns det bara osmakligt. Men det är väl lite så det är. Vi hade förmodligen inte brytt oss lika mycket om tsunamin om den inte hade träffat så många turistorter som vi svenskar är bekanta med. Sen kan man läsa i tidningen hur många av de över 200 000 offren som var svenskar. Jag kanske överreagerar. Jag är kanske överdrivet bitter. Missar jag någon anledning till varför man väljer att lägga fokus och hur man väljer att berätta historien?