Jul har så länge jag kan minnas varit synonymt med spel. Som liten längtade jag efter de där långa dagarna när jag och min bror satt på golvet framför vår 8-bitare. De spännande diskussionerna om vilka spel som kanske fanns under granen i år och den underbara känslan av att sitta i sin pyjamas halva dagen och bli totalt uppslukad av de magiska pixelvärldarna.

Dessa minnen kring julen är starkare än julmiddagar eller pyssel. Och som vuxen är det den känslan jag längtar efter när julen närmar sig. Skillnaden är att jag och min bror som bäst fick ett roat ointresse för vår favoritsysselsättning. Våra föräldrar var aldrig intresserade eller insatta. Spel var en leksak för barn och inget som vuxna kunde hålla på med.

Spel var en leksak för barn och inget som vuxna kunde hålla på med
Nu när jag själv är vuxen och förälder så vet jag ju att inget kan vara mer fel! Spelandet har följt med mig genom livet och är en av de saker som jag och min 15-åriga son kan göra gemensamt och där vi kan mötas på lika villkor. Julen nuförtiden är som ett stort pyjamasparty hos oss och vuxna och barn sitter lika glatt och tjoar i soffan när vi spelar co-op eller versus. Det gör mig lite ledsen att det tyvärr är så många vuxna än idag som har övertygelsen att spel är en barnleksak. Och t.o.m en farlig leksak som måste begränsas så mycket det bara går. I diskussioner med andra föräldrar har jag ofta märkt en stolthet hos den som kan sätta minst antal speltimmar för sitt barn. Det ses närmast som att en god uppfostran måste inkludera stora begränsningar på speltid.

Det tråkiga är att dessa föräldrar missar så mycket fint! De missar glädjen av att dela ett av deras barns största intressen och en av de få arenor där man verkligen kan mötas med sitt barn i diskussioner och lära sig av varandra. Jag kan inte räkna alla de taktiksnack som vi haft om olika spel, ibland är det min son som haft de bästa teorierna och idéerna och det är så roligt att kunna prata som jämlikar i ett ämne vi båda är insatta i. Allt det här missar ju alla de föräldrar som bara viftar bort sina barns stora intresse som något de kommer växa ifrån.

Att besöka dessa magiska världar tillsammans med min familj, det är julglädje för mig. Långa mysiga dagar där vi tillsammans besöker allt från vindpinade öknar i Borderlands till zombieinfernon och pixelgullighet. Där vi hjälps åt eller tävlar mot varann. Den gemenskapen det ger oss är helt enkelt oslagbar.

Speljul är den bästa sortens jul!

Text av Linnea Gatu

Linnea är en tvåbarnsmamna och spelnörd. Genusintresserad pysselnisse och bakningsfantast. Älskar alternativa världar och postapokalyptiska historier. Skriver till vardags sporadiskt på sin blogg.