Jag har äntligen tagit tillvara på min ledighet och läst ut albumet Hush av Jeph Loeb. Här är mina åsikter;

– Tidigt i berättelsen, och sedan vid återkommande tillfällen får vi se hur världen ser ut ur Batmans ögon. Bokstavligen, ur första-person.

– I stort sett alla skurkar, hjältar och tongivande individer från DC’s universum ryms i detta album. Dialogen mellan alla dessa karaktärer känns välskriven. Snäppet bättre är dock Batmans monologer, hans egna tankar som på ett snyggt sätt beskriver hur ”världens bästa detektiv” tänker.

– Hela berättelsen är strukturerad som en riktig deckare, och fler än en gång lyckas Jeph lura mig som läsare med oväntade vändningar och avslöjanden.

– Harley Quinn kallar Batman för ”Batboobs”. Batboobs! Hihi..

– Ganska tidigt uppstår en duell mellan Batman och Superman. En storslagen strid som kittlar nördnerven i mig på helt rätt sätt. Den pågår länge och ser helt fantastiskt läcker ut.

– Som läsare får man tillbringa mycket tid i Batmans Batcave. Små detaljer varvas med ren fanservice, inte minst när Batmans Batmobile-samling visas upp på en helsida.

– Förutom att besöka en av de bästa Gotham City jag sett får jag som läsare dessutom följa med på en resa till Metropolis. Kontrasten är lika tydlig som den är välkommen.

– Catwoman, och romansen mellan henne och Batman, får ta stor plats. Andra flammor blandas också in i bilden, men Selina Kyle står i en klass för sig. Aldrig förut har hon varit så förförande och så attraktiv.

– Hush som berättelse sträcker sig många gånger långt bak i Bruce Waynes förflutna. Befriande nog går man längre tillbaka än vanligt, till Bruces tidiga barndom då hans föräldrar fortfarande var vid liv. Minst sagt intressant.

– Kombinationen av Jim Lees ritande och Scott Williams färgläggning är en vinnande kombination. De får den mörka världen att kännas elektrisk och levande, men samtidigt går man inte över linjen – Gotham city är fortfarande dystopiskt gotiskt.

– Batmans kappa är verkligen lång. Jättelång.

– Till sist; Jag vet att det egentligen inte väger så mycket då jag fortfarande läst väldigt lite, men Hush är något av det bästa jag läst. I min bok bättre än Frank Millers verk, om än inte lika viktigt.