Vi är inte föräldrar som anser att spel är djävulens verktyg som frestar våra barn till att begå onda dåd. Nej, det är sant. Vi är föräldrar som är medvetna kring vad det är för typ av spel som är anpassade för våra barn, och framför allt så är vi föräldrar som alla andra. Vi tänker på våra barn precis som alla andra gör och vill alltid deras bästa.
På något sätt så känns det som att folk ser på oss som om vi bara försöker tillfredsställa vår publik genom att vi gör så politiskt korrekta inlägg som möjligt. Kanske är det till viss del så, men det återspeglar verkligen inte hur vi är som föräldrar när det väl kommer till kritan. Skrivandet är ett mäktigt vapen, och vi vill helt enkelt göra fler föräldrar medvetna om riskerna med spelandet och hur det är att sätta gränser. Vi älskar som sagt spel, och det gör även våra barn. Så därför tänkte jag att det kunde vara skönt för er läsare att få en inblick i hur det verkligen kan vara här hemma ibland.
Dessutom har vi nu till exempel juletid. Barnen får nya spel och vill så klart spela dem. Jag kan förstå dem, och under ett par dagar så spelar de näst intill konstant förutom de pauser som vi säger till dem att ta. Varför skulle jag inte? De har inget egentligt ansvar i och med att de inte går i skolan och kompisarna är för det mesta ivägresta under de här perioderna. Detsamma gäller under dagar med dåligt väder, eller om jag till exempel kan se att de verkligen försökt att ta kontakt med kompisar och nu sitter ensamma utan att egentligen ha något att göra. Visst kan vara bra för barn att ha tråkigt ibland, men inte hela tiden.
Vi kan även rucka på reglerna när det gäller åldersmärkningen med. För det mesta betyder det att vi spelat spelen själva och vet vad de innehåller, men vi kan ibland till exempel låta barnen titta på oss spela spel som de normalt kanske inte hade fått spela själva (inom en viss gräns). Ibland är det lathet, men för det mesta så handlar det om att många spel kan tittas på tillsammans med förälderns sällskap. Livet är fullt av tillfällen då man istället för att följa regler måste använda sig av hjärnan. Som sagt, det är vi föräldrar som för det mesta känner våra barn bäst. Alla människor är olika.