För inte så långe sedan så drömde jag en mardröm. Nu för tiden har jag sällan mardrömmar, och har jag det så brukar de gå obemärkt förbi. Den här gången så var inte detta fallet. När det gäller mardrömmar och saker som verkligen, verkligen skrämmer mig i vardagen så är det rädslan av att förlora min familj. I drömmen så hoppar jag utför ett berg, men överlever. När blicken sedan förs uppåt så står min 2-åriga son där uppe och ska göra precis som hans pappa gjort. Fort klättrar jag uppåt och jag kan riktigt känna hur svettiga mina fingrar är utanför drömmen, men jag kommer för sent. Min pojke hoppar, varpå jag slänger mig baklänges och fångar honom i luften. Sedan tar drömmen slut, tack och lov.
Att vara förälder och vara del av en familj har verkligen förändrat en. Inte nog med att ens prioriteringar förändrats, utan även ens rädsla och till och med ens spelande. När jag idag ser barn i spel så har jag inte en instinktiv känsla av att vilja skydda dem, men när jag till exempel hittar ett skelett föreställande ett barn när jag spelar Fallout 3 så knyter det sig verkligen i magen. När jag senast spelade Dead Space 2 så hade jag även en liknande känsla när jag kom fram till en dörr och hör hur ett spädbarn skriker på andra sidan dörren. Hela stället är översvämmat av necromorfer, och man kommer snabbt att tänka på spädbarnets utsatthet där inne, ensam i mörkret. Snart kommer de hitta barnet. Det jag kände då var en oerhörd panikkänsla och en vilja att bryta ned dörren och ta barnet i famnen, springandes så långt ifrån allt som möjligt. Men det gick inte, för dörren var enligt spelutvecklarna oförstörbar. I verkliga livet hade jag kunnat använda mina vapen för att spränga sönder dörren. Det jag kände i det här fallet var som i min mardröm.
Känslan som jag får vid de här ögonblicken är ingen behaglig skräck för mig. Jag kan känna liknande känslor i filmer också, och då vill jag bara sluta titta. Så snälla spelutvecklare, sluta utsätta de digitala barnen i spel för tortyr eller ge mig en möjlighet till att göra något åt det. 🙁
Som pappa förstår jag precis hur du känner. Har inte upplevt det så mycket inom spel då jag inte spelar den typen av spel, men inom film har jag känt detsamma. När ett barn far illa gör verkligen ont i en. Hade nog känt som du om jag hade spelat samma spel som du och varit i samma situation.