Förra året besökte jag en spelmässa. På den spelmässan närvarade jag på en presskonferens. Det var ett företag vid namn Nintendo som skulle prata om och visa upp sina kommande spel. Ett av dessa spel hette LEGO City Undercover. Av det jag fick se där och då, verkade det som om att det handlade om ett Grand Theft Auto, fast i LEGO-tappning.
Spela basket i fängelse. Check!
Nu nästan 10 månader senare har jag spelet LEGO City Undercover och mina föraningar om att det skulle vara som ett GTA-spel, fast med LEGO har infriats. Men det finns en stor skillnad. Att köra omkring i en stor öppen stad av LEGO är mycket roligare än vilket Vice eller Liberty City som helst. Självfallet får du inte här en lika engagerande historia som Rockstar presenterar, utan istället får du uppleva en kavalkad av härliga populärkulturella referenser som får stå som grund för ditt äventyr. Du kontrollerar Chase McCain, en rätt så korkad men ändå så där härligt ”90-tals polisfilms tuff” som gör att jag gillar honom. Just 90-talet är något som tydligt speglar hela spelupplevlesen, då det är därifrån många av (film)referenserna kommer. Jag skrattade högt för mig själv då The Shawshank Redemption parodiserades. Eftersom detta LEGO-spel inte har en filmlicens att utgå ifrån, har Tt Games varit tvungna att tänka till själva, när det kommer till story och det tycker jag de lyckas väl med. Stundtals känns det som att jag spelar LEGO-versionen av The Naked Gun, vilket inte är helt fel.
Som van LEGO-spelare vet du vad som väntar dig. Visst tillför kontrollen en del nymodigheter (spelet är exklusivt för Wii U) men det handlar ändå fortfarande till största del om att samla, bygga och rasera LEGO för att lösa enklare pussel. Den största skillnaden gameplaymässigt är den stora öppna staden. I alla tidigare LEGO-spel låser du alltid upp free-play efter en klarad bana, men här har du tillgång till en stor stad där du kan free-playa hur mycket du vill i, redan från början.
Rida dinoskelett. Check!
LEGO City Undercover är helt klart ett av de bästa LEGO-spelen, men tyvärr saknas det något, som har gjort de tidigare spelen till fullträffar. Det finns nämligen ingen co-op. Jag orkar inte ens gå in på hur urbotat korkat det är, men jag antar att det handlar om en kontrollfråga, då det enbart går att spela med en Wii U-padda. På grund av detta når inte City upp till samma underhållningsnivå som sina föregångare, men trots detta är det ändå förbannat skoj.
