Det har varit ganska bra tryck på spelsläppen under mars månad; en hel hög storspel har landat på Rikets hallmatta. Mars är också sista ”vintermånaden” och ljusare tider är i antågande och med det mindre spelsläpp, så njut av det så länge det går!
Tobbe har fortsatt sin platinaresa under mars och har betat av både gammalt och nytt.
God of War: Ascension (PS3)
[betyg:3]Jag kallade det här för en kandidat till årets mest onödiga spel i min recension. Ett spel så tydligt urmjölkat av pengahunger före kreativitet. Kratos är arg och slåss, den här gången i en föregångare. Vi har sett allt förr men det tar dock inte ifrån att kärnan i God of War fortfarande är riktigt bra. Multiplayer är dock nytt för den här gången, förhoppningsvis lever den längre än några månader.
Crysis 3 (PS3)
[betyg:3]Jag har alltid sett på Crysis som ett techdemo utan ett vettigt spel under. Jag hade fel, för jag har riktigt kul när jag spelar det här. Smygande med high tech gadgets och 2013-typisk pilbåge i högsta hugg. När det är som bäst känner jag mig jävligt häftig, när det är som sämst är det ännu en dussinskjutare. Men snyggt är det.
Ridiculous Fishing (iOS)
[betyg:3]Det finns seriösa spel på telefoner och det finns oseriös tidsfördrivning. Det här ramlar helt klart in i den senare kategorin men med en blandning av Gotta Catch ’em All och vansinnigt gameplay (få ner ditt sänke snabbare med motorsåg och skjut sen din fångst med hagelbössa när du får upp den) är det här ett spel att titta extra på. Haken i såna här spel är dock livslängden, men för 22kr har du riktigt kul.
Samtidigt har Samson gjort sitt bästa för att verkligen bli en sån där PC-kille™.
SimCity (PC)
[betyg:4]Jag fick kanske inte det SimCity jag ville ha, men det SimCity jag förtjänar! Eller nåt. Efter vad som nog är den sämsta launchen i mannaminne märker jag att det finns ett välgjort och intressant SimCity-spel. Jag vill ha större städer och jag vill kunna bygga New York, men det får jag inte. Jag kan dock bygga Borås, Säffle och Västerås som om de vore grannstäder. Tyvärr blir Västerås och Säffle bara medel för att kunna göra Borås till en skitbra stad. I all besvikelse kommer jag trots allt på mig själv med att ha fruktansvärt kul ändå.
Gears of War: Judgment (360)
[betyg:3] Jag har sedan seriens start haft en speciell plats i mitt hjärta för Gears of War och jag är glad att få återvända till Sera. Den här munsbiten känns dock inte ens som en förrätt, det är en amuse-bouche på sin höjd och jag hungrar efter mer. Det är fortfarande lika kompetent spelmekaniskt, men jag vill bara ha mer av allt. Mer berättelse, mer spelförändrande sektioner (inte ett enda fordon, vad fan är det!?), mer fiender, mer vapen.
Jag får hoppas på en andra episod, önskar att People Can Fly inte följer Valves schema bara.
StarCraft II: Heart of the Swarm (PC)
[betyg:4]För en värdelös StarCraft-spelare som jag är det mestadels ensamspeleandet som lockar med serien. Det är knappast där seriens storhet finnes. Det kan vara lite som att läsa Aftonbladets kommentarsfält för att få hopp om mänskligheten. Till skillnad från ett sådant antagande finner jag en tillfredsställande och häftig kampanj! Blizzard har hittat på roliga sätt att skapa nya situationer ovanpå den robusta spelmekaniken. Flerspelarläget är för tidigt att uttala sig om, men vad jag kan se kommer de nya enheterna och den nya balanseringen kunna ingjuta mer liv i turneringar och events världen runt.
Förutom det som skrivs ner här har Tommy även spelat Xbox Live Indie-spelet Bleed, och håller med om fyran Ludde gav det förra månaden. Bortsett från det har han mest slagits mot cyborgs, ninja och monster.
Metal Gear Rising: Revengeance (360)
[betyg:3]Metal Gear Rising är precis så där over the top fucking batshit insane som jag gillade med Asura’s Wrath – fast på en mycket mindre skala. Och med mycket mer humor. Även om spelet har bättre gameplay än Asura’s Wrath, så ligger spelets huvudsakliga underhållning inte i dess gameplay – som dras ner av ett intressant men lite trasigt blocksystem. Spelets behållning ligger i humorn, storyn, bildspråket, kompromisslösheten och de helt fantastiska actionscenerna. Den som kan behärska blocksystemet kommer dock även ha skitkul i striderna.
Naruto Shippuden Ultimate Ninja Storm 3 (360)
[betyg:3]Ninja Storm 3 tar vid direkt efter att Naruto besegrat Pain, och utspelar sig under det fjärde shinobi-kriget. Man har finslipat på striderna till det bättre och lagt till seriens senaste karaktärer, men inte gjort några större förändringar. Det som drar ner betyget ett snäpp för mig personligen, är det faktum att man ännu en gång tvingas spela helt meningslösa (men korta) äventyrsmoment mellan striderna — något man slapp helt i Generations. Det är dessutom lagom kul att återse scener som jag såg för bara ett par månader sedan. Ett stort plus och/eller spoiler-varning är att spelet låter dig uppleva slutet på det fjärde shinobi-kriget. Bättre och mer finslipad fighting med några stora set-pieces som Generations saknade, men inte alls så kul mellan striderna.
Monster Hunter 3 Ultimate (Wii U)
[betyg:2]Jag recenserade det här spelet när det först kom till Wii. Det var lite mindre än tre år sedan, men känns som igår när jag än en gång börjar spela Monster Hunter 3 Ultimate. 2010 lade jag ner ett tiotal timmar (vilket inte är något jämfört med hundratalet timmas hängivna fans ägnar åt spelet) och gav till slut spelet en svag fyra av fem i betyg. Jag har inte lagt ner ett tiotal timmar i spelet den här gången. Jag är ledsen, men att börja om med ett sånt här djupt och krävande spel så snart gav samma känsla som när en 20-timmar lång sparfil råkat försvinna och man tvingas börja om från början. Jag klarade inte av det, och jag såg inget nytt som lockade mig att investera i spelet igen. Visst är kontrollen mycket bättre, och spelet har nu (ful) HD-grafik. Men om du redan spelat Monster Hunter 3 finns det enligt mig ingen anledning att spela det här igen. Om du aldrig spelat det, är det här dock fortfarande en fyra av fem.
Linus har haft en förvånansvärt bra månad med flera riktiga toppspel. Kanske börjar den enträgna nykomlingsstämpeln sakta suddas ut? Eller, kanske mer troligt, har Ludde blandad ihop redaktionens adresser? Mot slutet av månaden måste Ludde ha insett sitt misstag och försökt rätta till det så gott han kunnat, för då har Linus kunnat njuta av pärlor som Sniper 2: Ghost Warrior och Army of Two: Devils Cartel. Men vad han tycker om dem får ni vänta till nästa månad på.
Tomb Raider (360)
[betyg:4]Få har väl missat att Svamprikets generella åsikt är att Tomb Raider är förbannat bra. Lara Croft gör storartad comeback och visar var skåpet ska stå. Ibland kändes det lite som att spelbarheten hamnade lite i skymundan till förmån för berättelsen och visst kunde det ha varit lite mer pussellösande och lite mindre skjutande, men överlag är jag såld på Laras reboot. Jag väntar redan spänt på uppföljaren.
Sly Cooper: Thieves in Time (PS3)
[betyg:4]Sly har hittat tillbaka till storformen och bjuder på ett fantastiskt äventyr för hela familjen. Nya utvecklarna Sanzaru Games gör inte mycket nytt med serien, men gör det gamla vanliga jävligt bra. Det är roligt och mysigt på ett sätt som påminner om riktigt bra morgontecknat och bjuder på precis det jag har saknat i det moderna spelutbudet. Tyvärr känns det ibland aningen för enkelt och är kanske aningen för kort, men det är petitesser i sammanhanget. Nu behövs bara ett nytt Jak & Daxter också, så är jag helt nöjd.
Plague Inc. (iOS)
[betyg:3]Jag hade antagligen satt ett högre betyg på Plague Inc. om jag hade satt det när jag skrev recensionen. Jag blev hookad direkt och brände läskigt mycket tid på att försöka utplåna mänskligheten. Tyvärr höll spelet inte riktigt så länge som jag kanske hoppats och snart efter recensionen dog spelsuget, trots att det fanns en hel del kvar att göra i spelet. Det kanske är mitt fel för att jag förväntade mig för mycket från ett iOS-spel, men det plockade en pinne från betyget. Det sagt: fortfarande ett skitkul spel, väl värt den minimala prislappen.
Skägget, även kallad Ludde, har bara spelat ett spel, men det räckte så.
Tomb Raider (360)
[betyg:5]Lara Croft är tillbaka och det med besked. Detta är ett av de mest underhållande spelen jag har haft förmånen att få uppleva under den här konsolgenerationen. Allt är perfekt avvägt. Lagom mycket action, lagom mycket utforskande och lagom mycket pusslande. Tomb Raider är det ultimata äventyrsspelet. Att jag har spelet igenom det två gånger samt näst intill hundraprocentat det och bara vill ha mer är bevis nog!
