Varje måndag kommer Ludde Lundblad blogga här på Svampriket. Han kommer skriva om allt och ingenting som har någon slags relevans för hans eller kanske även ditt TVspelande. Tankar, funderingar och säkerligen något korkat. That’s right! Ingen djupgående artikel, ingen seriös krönika utan bara ett vanligt jävla blogginlägg!
29/4
De senaste dagarna har jag tillbringat tillsammans med min vän och kollega Tommy ”jag är för dum för att älska Bioshock Infinte” Håkansson. Jag hade från början tänkt använda detta inlägg till att försöka få Tommy förstå att Bioshock Infinte är ett av de bästa spelen han har spelat. Fast har insett att det är lönlöst, eftersom det inte finns en enda 12-årig japansk flicka med rosa hår i Colombia.
Istället tänkte jag nu berätta för er om något roligt som jag och Tommy gjorde nu i helgen. Vi spelade nämligen TVspel. Tillsammans. Fokus var självfallet på att producera content till Svamprikets fenomenala YouTube kanal, så vi kan växa och bli det fantastiska internefenomen som vi båda strävar efter att bli.
Det var riktigt trevligt och vi har fått ihop en väldans massa skoj som kommer dyka upp här på Svampriket flera veckor framöver, men det som var höjdpunkten på vår spelhelg, var när vi satte oss i soffan för att ”bara” spela och inte ”jobba”. Vi började med NHL 3on3 Arcade och det spelet är förmodligen det roligaste versus spelet som Xbox Live Arcade har att erbjuda. När vi var mitt uppe i en match plingade det på min dörr och en viss herr Ottebrand dök upp. Ni vet, han som var mitt stöd under byte av en trasig NES-connector.
Han anslöt till spelandet och det blev nu ännu roligare. Vi fortsatte med några matcher i Street Fighter II. Tommy var noga med att påpeka att eftersom han vann en match med 2-1 i ronder, så var han dubbelt så bra som mig.
Efter att ha delat ut Shoryukens till höger och vänster gick vi sedan över till att spela Virtua Tennis 4. Även det är förbannat roligt att spela mot varandra, men höjdpunkten kom när jag tog fram London 2012, spelet som kom i samband med OS förra året. Jävlar vad vi skrattade. Jävlar vad vi hånade varandra. Jävlar vad spännande det var. Jävlar vad roligt vi hade! För en liten stund var ett sportspel, baserat på OS 2012, det roligaste spelet i världen.
Vi hörs om en vecka. Tills dess, kom ihåg! Det är kul med TVspel och livet ska vara kul. Spela på!
Det är fint det där, att ett spel som egentligen kan vara ett riktigt skitspel kan vara det roligaste spelet i världen när man är två eller fler. Jag och min vän skrattade oss till exempel fördärvade åt vs-läget i Driver 2.
Jag kan nämna att vi var väldigt snabba med att sluta spela spelen som jag faktiskt hade spelat förut, och hade en chans i. Medan vi spenderade timmar åt spel som jag aldrig rört förut. Nackdelen med att spela på bortaplan, antar jag. OS-spelet var kul ändå, men det jävla tennisspelet kan ju gå och dö en långsam död. Mer stryk i Street Fighter nästa gång!