April tar oss ett steg närmare sommaren och är årets hittills spelfattigaste månad. Några guldkorn har dock hittat fram.
Efter Nintendos chockbesked att världens absolut bästa spel kommer få en uppföljare blev Samson så glad att han var trevlig på Twitter i hela 16 minuter. Sen insåg han att det skulle släppas till ett bärbart format (något som han är allergisk mot). Motvilligt köpte karln en 3DS och har svurit dess uselhet minst en gång om dagen. Om han faktiskt använder konsolen är fortfarande okänt.
BioShock: Infinite (360)
[betyg:5]Som jag har väntat och nu äntligen fått sätta tänderna i denna Ken Levinska fruktjuice! Irrational levererar ett fantastiskt äventyr och en berättelse som slår knut på min enfaldiga hjärna. Spelmekaniskt är det inget nytt under solen och tyckte man inte om de tidigare spelen har man ganska usla förutsättningar att fatta tycke för Infinite, men om man som jag förlorade sig fullständigt i Rapture så är Colombia en riktig munsbit. Spelet överraskar med att utforska teman och delar av historien man annars har svårt att prata om, men i den fiktiva världen är det kanske lättare att ta upp frågorna än i verkligheten – oavsett är jag upp över ögonen förälskad.
Defiance (360)
[betyg:1]Så dumt. Så dumt. Defiance går i MMO-fällor som konkurrenterna patchade för 8 år sen och tvingar dig att göra en två timmarsinstallation innan du ens kan börja med eländet. Någonstans under allt finns en hyfsad tredjepersonskjutare med en del riktigt skojiga kooperativa dungeons och bossar, men när allt är begravet under staplar av buggar, usel framerate och knackig nätkod är det inte värt det för mig.
BattleBlock Theater (360)
[betyg:4]Ehrmergerd! Så gulligt, så roligt! Gamla goda The Behemoth bjuder upp till koop (nåja) i denna tvådimensionella plattformsactionpusslare. Galen humor, lysande flerspelarlägen och en outtömlig källa till content i form av användargenererade banor och utmaningar ger en av årets charmigaste och roligaste upplevelser!
Dead Island: Riptide (PS3)
[betyg:1]Kommer du ihåg det där cinematiska zombiespelet där man vred på tiden och byggde en emotionell resa om en familjs bekymmersamma resa genom ett zombieinfesterat paradis? Inte jag heller, för det var bara trailern till Dead Island. I uppföljaren Riptide är det bokstavligt bara mer av samma sak. Den enda skillnaden är att den enda positiva delen av originalet (paradismiljön i inledningen) är borta.
Star Trek (PC)
[betyg:3]Det finns inte så mycket att säga. Star Trek är ett budgetspel som gissningsvis har stressats fram för att passa ihop med den stundade premiären av film nummer två i senaste rebooten. Det är en helt ok tredjepersonsskjutare med lite pussel- och klättrings-moment, men knappast något som får mig att lyfta på ögonbrynet.
Förutom att ha knarkat alldeles för mycket Ryan Gosling, om det nu är möjligt, har Ludde hunnit med att spela en hel del spel denna månad
Luigi’s Mansion 2 (3DS)
[betyg:4]Med uppföljaren till sitt Gamecube-spel visar Luigi verkligen att han kan stå på egna ben och klarar sig bra utan sin bror. Luigi’s Mansion 2 är ett otroligt charmigt spel och har ett underhållande och perfekt gameplay för ett bärbart spel. Helt klart ett av de bästa spelen som finns till 3DS.
LEGO City Undercover (Wii U)
[betyg:3]TT Fusion visar här att de klarar sig riktigt bra utan en filmlicens att förlita sig på. De har levererat ett riktigt underhållande spel, med en förvånansvärt stor och öppen stad, där du kan fördriva timmar. Timmar som ofta bjuder en hel del fniss, på grund av all den härliga LEGO-humor vi alla har lärt oss att älska. Men det finns ett minus. Ett STORT minus. Det finns ingen co-op.
Bioshock Infinte (360)
[betyg:5]Med ett gameplay som är helt okej och med en story som är helt jävla otrolig har Bioshock Infinte golvat mig totalt. Jag älskar det här spelet. Jag älskar vad det har gjort med mig. Jag vet att jag brukar (iaf enligt Tommy) skrika mig hes av lycka väldigt ofta över ett spel jag gillar, men den här gången är mitt skrik till hundra procent äkta. Bioshock Infinte är utan tvekan en av mina bästa spelupplevelser den här konsolgenerationen.
Injustice: Gods Among Us (360)
[betyg:3]ag är absolut inget fightingspelskille, det vill säga att jag är rätt så värdelös på sådana spel. Det hindrar inte att jag kan finna dem underhållande. Vilket jag gör med Injustice: Gods Among Us. Jag hade skoj hela kampanjen igenom och tyckte att det var extremt kul att sparka Tommys stjärt. Men faktum kvarstår att NetherRealms version av Mortal Kombat är bättre. Får en känsla av att de här lutar sig för mycket på att de har DC-universumet och dess anhängare att förlita sig på för att få spel sålda.
LEGO City Undercover: The Chase Begins (3DS)
[betyg:2]Detta är långt ifrån ett lika bra spel som versionen till Wii U. Det är ett helt okej LEGO-spel, men inte mycket mer än så. Jag blev besviken.
Double Dragon II: Wander Of The Dragons (360)
[betyg:0]Det här spelet är uselt. Så jävla uselt. Egentligen känns det orättvist mot alla andra spel som har producerats, att kalla detta för ett spel. Om ni inte tror mig, så kommer ni själva se och förstå vad jag pratar om, då det nästa vecka är premiär för min och Tommys genomspelning av detta ”spel”.
Indie-spel är något Tobbe oftast inte sysslar med men utan tillgång till månadens storspel är han glad att han vidgade sina vyer.
Slayin (iOS)
[betyg:3]Till en början bedras du av Wonder Boy-vibbar och simpelheten men under ytan finns ett djup, trots endast en action-knapp. High Score-jakt och poängoptimering är en sak men tre spelbara karaktärer med väldigt olika spelstil gör att det håller i mer än två minuter, dock hade det gärna fått vara både längre och mer varierat för att fungera i långa loppet. Finns att spela gratis på utvecklarens hemsida men Apple-versionen kommer med fler bossar och annat lull-lull.
Guacamelee! (PS3)
[betyg:5]Sonys indie-satsning bär åter igen frukt i ett taco-doftande Metroidvania med fokus på närstrider. Träffsäkra referenser till både spel och popkultur plus välskriven dialog får dig att skratta men det är pacing, spelkänsla, stämning och att det är är förbannat roligt att spela som bygger det välpolerade paket som är Guacamelee!
Thomas Was Alone (PS3)
[betyg:3]Plattformsminimalism eller hur jag lärde mig älska kuben. Sällan har jag brytt mig om något så uttryckslöst som en färgad fyrkant så mycket som Thomas berättelse får mig att göra. Tyvärr håller inte spelet fullt ut; jag hade velat se smartare pussel och bättre utnyttjande av spelets mekanismer för att fånga mig med mer än estetik, musik och stämning.
För att väga upp för den fantastiska månad Linus hade i mars har Ludde skickat spelen som ingen riktigt bryr sig om till honom i april.
Army of Two: The Devil’s Cartel (360)
[Betyg:3]Army of Two är ganska roligt. Det är ett genomgående trevligt sätt att fördriva tid. Det sagt är det inget bra spel. Det är överlag ett ganska kasst spel, på alla sätt och vis. Det som var bra i framförallt det första spelet är borta och istället får man en rad staplade skjutgallerier att plöja sig igenom. Varken stil eller finess är något man ska förvänta sig större mängder av, men vill man ha hjärndöd underhållning för stunden så funkar det utmärkt.
Sniper: Ghost Warrior 2 (360)
[betyg:2]Jag vet inte varför, men det är tydligt fullständigt omöjligt att producera ett vettigt prickskyttespel. Att smyga runt och skjuta folk i huvudet är ju generellt kul, men som ett helt spel slutar det oftast med pannkaka. Sniper: Ghost Warrior är inget undantag och även om det inte är direkt dåligt, är det aldrig särskilt bra heller.
Under sin vistelse i Gävle spelade Tommy årets hittills sämsta spel, efter att ha spelat årets hittills bästa spel under bussresan dit. Och innan han lämnade Gävle lämnade han tillbaka årets hittills största spel.
Bioshock Infinite (360)
[Betyg:3]Trots att jag inte fastnade alls för Bioshock, så kände jag mig tvungen att ge Bioshock Infinite en chans. Jag drevs bland annat iväg från Bioshock på grund av den plastiga estetiken och den monotont dystra miljön, men tänkte att Bioshock Infinite skulle locka mig mer med ljusare och mer varierade miljöer. Jag hade till viss mån rätt, och Bioshock Infinite är ett bättre spel än Bioshock. Men samtidigt blir jag ständigt påtvingad att delta i detta otroligt trötta skjutandet, där fienderna konstant väller in från alla håll och kanter. Visst erbjuder min vänsterhand lite variation, men saltet tar slut alldeles för fort för att det ska hinna få någon större betydelse. Bioshock Infinite berättar en intelligent berättelse i en intressant värld, full av det gamla vanliga korkade skjutandet som jag är så trött på.
Fire Emblem: Awakening (3DS)
[Betyg:5]Jag har alltid hållit Advance Wars som min favoritserie när det kommer till bärbar strategi, även om jag alltid gillat Fire Emblem. Men nu har nog Fire Emblem: Awakening erövrat titeln som Bästa Bärbara Strategi från Advance Wars: Dark Conflict. Serien har aldrig varit så här bra. Bärbar strategi har aldrig varit så här bra. Faktum är att inget som jag spelat i år har varit så här bra. Fire Emblem ser ni igen om en sådär sju månader, när det dyker upp på min GOTY-lista. Jag har redan skrivit en väldigt lång text om spelet, så jag har inte så mycket att tillägga. Jag älskar att det här spelet existerar, med musiken, karaktärerna, djupet och de sinnessjukt snygga filmsekvenserna.
Double Dragon II: Wander of the Dragons (360)
[Betyg:0]Vad säger man? Jag köpte det här spelet! KÖPTE! Spelet misslyckas egentligen inte med många saker, eftersom det inte ens försöker. I co-op (som bara finns lokalt) blir det aldrig så där frustrerande tråkigt att du måste tvinga dig att spela. Spelet kräver inget av dig, så dess uselhet infekterar dig inte på samma sätt som t.ex. Family Guy: Back to the Multiverse. Jag blev aldrig arg av att spela. Men den stora bristen som tar spelet från dåligt till uselt är bilduppdateringen, som gör att dina knapptryckningar ibland inte registreras. Hela spelet är en kamp mot kontrollen. Lycka till med dina dive-jumps! Därför får Double Dragon II ändå samma skitbetyg som Family Guy. Ni kan se mig och Ludde spela igenom hela skiten från och med onsdag nästa vecka.
Dragon’s Dogma: Dark Arisen (360)
[Betyg:2]Det är i stort sett samma spel som förut. Samma fördelar: Välutförda strider mot jättestora coola bossar. Samma nackdelar: En ointressant värld med alldeles för många dussinstrider, alldeles för begränsad fast-travel och alldeles för korkad AI. Visst vilar en känsla av att allt är lite mer polerat över spelet, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på det. Men allt som allt räcker inte saker som ett nytt område och några nya vapen när samma brister fortfarande finns där. Jag förstår inte riktigt varför Dark Arisen inte är DLC.
