“Playing fast around the drums is one thing. But to play music, to play with people for others to listen to, that’s something else. That’s a whole other world” – Tony Williams

Kommer ni ihåg den här listan jag började med någonstans i februari? Den med trummissar, som jag skulle följa upp veckovis? Det gick sådär. Det gick några månader. Men skit samma, här är nästa del..

Som trummis i mitt absoluta favoritband kommer man in på de flesta av mina favorit-listor. Min kärlek till Biffy Clyro har under våren växt till sig ännu mer och i och med nya skivan Opposites har bandets musikaliska talang klättrat på min personliga lista. För Biffy Clyro skriver inte bara svängig, rockig arena-musik – musiken är också intressant och har fler lager än det vanliga FM-rockbandet. Om man hör det är en annan femma.

Trummissen Bens största styrka är att han kan få rejält komplexa komp och musikstycken att låta enkelt. Många menar att detta inte alls är någon styrka men är det något jag absolut inte tål så är det ”musik-runk”, eller musik för musiker som man också kan kalla det. Komplex, avancerad och svår-komponerad musik som bara de mest insatta kan förstå tjusningen av. Visst kan jag också bli imponerad av den typen av talang, men jag skulle aldrig kunna gilla bandet i fråga.

Ben har tillsammans med sina bandkollegor spelat musik i den största delen av hans liv vid det här laget, och naturligtvis blir raka, enkla komp tråkigt i längden. Det förstår jag. Men det Ben gör så bra är att han spelar relativt krångliga takter och komp, men aldrig på bekostnad av låten han framför. Han får det avancerade att svänga och gunga, ibland till den grad att det låter löjligt enkelt – en styrka som väldigt väldigt få trumslagare besitter.

Att han dessutom utan att blinka kan sjunga, och det bra, medan han plöjer på med sitt punkiga spelsätt är bara allt mer beundransvärt. Visst har Biffy Clyro många låtar där man aldrig ens tänker på de specifika sakerna jag syftar på – men det är själva poängen; Ben, eller någon annan i bandet för den delen, skapar och spelar inte sin musik för att skryta. Musiken talar högt nog för dem.

En av mina favoritlåtar med Ben vid trummorna finner ni här nedan:


Biffy Clyro – Sounds Like Balloons en live au…