Jag hade turen att vara på plats vid den presskonferens där Sony först visade upp The Last of Us. Jag minns hur jag jävla imponerad jag blev av det lilla jag fick se där och då. Nu, nästan exakt ett år senare är det dags för mig att recensera. Är jag fortfarande lika imponerad?
Själva gameplayet i sig skulle kunna kännas enformig och inte ett dugg nyskapande. Det är tredjepersonskjutare, med fokus på att smyga sig runt faran istället för att springa in i den med revolvern i högsta hugg. Men tack vare att Naughty Dog använder sig av den finaste av silkestrådar för att väva ihop gameplay med story så infaller aldrig sig känslan av att man har gjort samma sak om och om igen. De är heller inte rädda för att ibland slänga in lite annat än smygande och pangande för att förhöja spelupplevelsen ytterligare.
Berättelsen är som sagt i fokus – men jag tänker inte avslöja något om den, förutom att den är oerhört välskriven, välspelad och gripande. Jag känner med karaktärerna när de får uppleva den ena hemska saken efter den andra. Det gäller inte enbart för huvudkaraktärerna Joel och Ellie, utan också för alla de möter under sin resa. Även de minsta karaktärerna känns levande och på riktigt.
En annan sak med spelet som har imponerat stort på mig är hur Naughty Dog har gjort sin hemläxa och verkligen tagit ett steg ifrån de stereotypiska karaktärerna vi är vana med att se i spel nu för tiden. Ja, förutom Joel då, som kan vara den snyggaste och sexigaste mannen i ett TV-spel på väldigt länge. Men så har han ett skägg, så det kanske inte är så konstigt.
När jag precis hade klarat av spelet ringde jag till min kollega Tommy, för att delge honom om min upplevelse. Jag sa då något i stil med att ”jag tror att The Last Of Us är ett FÖR bra spel!”. Jag var så tagen av det som precis utspelat sig på min TV. Nu några dagar senare när jag har fått smälta det jag upplevt tillsammans med Joel och Ellie är jag fortfarande lika exalterad.
The Last Of Us är tillsammans med Bioshock, Alan Wake, Braid, Red Dead Redemption och Bioshock Infinte de spel som har satt djupast spår i mitt spelarhjärta den här generationen.
Vad skönt! The Last of Us är med andra ord precis vad vi hoppades på – ett riktigt bra spel.
Jag var lite orolig, men inte mycket… =)