När den första trailern till Deadpool dök upp på internet var den samlade spelpressen i extas. Det var idel upphetsade fnitteranfall och spontana glädjesvimningar vid Deathpools blotta åsyn.
Och jag förstod ingenting. Visst, karaktären Deadpool är svår att motstå. Han är antihjältarnas antihjälte med häftiga förmågor och enorm käft. Men de trailers som visades upp såg inte bra ut. Alls. Ju mer jag såg desto mer övertygad blev jag om att det här spelet skulle vara ren dynga.
Jag förväntade mig en kalkon av Duke Nukem Foreverska proportioner. Stelt gameplay och infantil humor som sedan länge passerat sitt bäst före-datum. Men efter att ha spelat igenom spelet måste jag säga att även om jag inte skulle säga att det var jättebra, så är det orättvist att jämföra det med 2000-talets kanske mest överflödiga spel.
Wolverine gör ett kort och inte särskilt minnesvärt gästspel
Visst, humorn består precis som i Forever av infantila kukskämt, tilltagna doser sexism och ett metagrepp som man helt enkelt inte har fingertoppskänsla nog att hantera. Men Deadpool bjuder ändå på ett antal garv under spelets gång. Om 60% av skämten är usla, så är 30% ändå helt okej och de sista 10 riktigt roliga. Detta jämfört med Forevers ratio på 95-5-0.
När jag fick Deadpool höll jag precis på att spela nya Devil May Cry. De direkta parallellerna är ganska enkla att dra, det är två karaktärer som blandar svärdstrid med maffiga pistoler och i båda spelen är combos något som är toppen. Att göra den jämförelsen är dock inte smickrande för Deadpool, alls.
Deadpools gameplay är lite som en blandning mellan nämnda Devil May Cry och Rocksteadys Batman-spel – men gjort för idioter. Vid en snabb blick kanske de ser lika ut, men under ytan ekar det tomt.
Med det sagt är spelmekaniken faktiskt inte helt hopplös. Det kanske inte direkt finns något djup att hämta i fightingen, men den är heller inte direkt dålig. Den håller absolut tillräckligt hög klass för att inte tråka ut innan eftertexterna rullar. Kanske till viss del för att spelet inte är så särskilt långt. Sämst är Deadpool i de rena eldstriderna, som är ganska värdelösa.
Hade jag haft höga, eller ens medelhöga, förväntningar på Deadpool hade jag antagligen blivit besviken. Men som det var nu så hade jag ändå ganska roligt i Deadpools sällskap. Det är inget att skrika sig hes över, men det är klart godkänt.
