Attack of the Friday Monsters! A Tokyo Tale (3DS)

Jag tror att det är större chans att jag kommer gilla ett spel om jag ”hittar” det själv, och inte får veta om det via en massa hype. Kanske blir det mer personligt, som min egna lilla skatt att ta fram ur fickan på skolgården och visa upp för en halvcirkel av nyfikna barn runt mig. Om jag köper en leksak på söndag för att sju andra barn hade med sig den i fredags, kommer jag nog inte få samma relation till den prylen. Eller så kanske det bara beror på att spel som backas av en massa hype ofta inte är spel som tillhör min spelsmak.

Nu har jag lyckats snubbla över ett ”helt eget” spel på egen hand igen, utan att i förhand behövt höra från PR-maskinen och hypetåget om hur bra det är. Och se på fan och dra på trissor, blir jag inte förälskad igen! Nu finns det så klart massor av andra faktorer som svävar kring spelet som små hjärtan, och gör att jag blir lite kär. Samma faktorer som fick mig att köpa det från första början. Som till exempel att det är Level 5 som bjuder på det, även kända för Ni No Kuni och Professor Layton. Ovanpå det har spelet japanska röster, mysig atmosfär, skön musik och handritade bakgrunder. Jag blev såld, och köpte det för bara 80kr från 3DS eShop.

Attack of the Friday Monsters! A Tokyo Tale har den stora monsterhysterin under 60- och 70-talets Japan som grund för berättelsen, och handlingen utspelas i en liten byförort till Tokyo 1971. 10-årige Sohta är nyinflyttad, och ser fram emot att bo nära en av landets få tv-stationer. Det som gör den här lilla byförorten speciell är att det varje fredag dyker upp enorma monster på risfälten. Enorma monster, som en gång i veckan utövar storslagna strider alldeles vid byns ytterkant. Det här är ett mysterium som Sohta och hans nyfunna vänner bestämmer sig för att undersöka, i en mysig berättelse som avslöjar konspirationer i ett sömnigt tillbakalutat tempo.

Du springer omkring i det lilla samhället, och pratar med människorna som bor där. Allt drivs av en japansk kvinnlig berättarröst, och produktionsvärdet känns oväntat högt för en så billig nedladdningsbar titel. Det finns olika linjer i berättelsen, tillsammans med sidospår, och kartan visar linjernas punkter som du måste ta dig till för att fortsätta på dem. Det är inte en så stor by, och snart kan du både innerstan och utkanten utantill. När du är ute och springer gäller det att hålla ögonen öppna efter små lysande kulor i olika färger, och det är här spelets ”strider” kommer in i bilden. Alla byns barn spelar ett kortspel, där varje kort har bilder på något av de enorma monstren. När du samlat tio självlysande små kulor får du ett nytt kort, och när du vinner över någon i kortspelet blir den personen din tjänare och måste göra som du säger. Plus att du får fett med street cred!

Det här kortspelet speles som så att både du och din motståndare väljer ut fem kort från respektive samling. Korten är samlarkort med monster på dem, och även en symbol som berättar om kortet är sten, sax, eller påse. Ja, det är bokstavligt talat ett sten sax och påse-system. Varje spelare lägger korten nedåtvända på bordet. Ditt kort längst till vänster kommer gå upp emot kortet mitt emot, och om ditt kort har sax och din motståndares kort har påse, då vinner du. Men du vet ännu inte din motståndares kort, och din motståndare vet inte dina. Men spelet vet bådas, och delar ut hints som berätta hur två av kortstriderna kommer sluta. Sedan får du och din motståndare byta plats på två av era kort, och det är här tänkandet kommer in. Att lista ut vad motståndaren har är inte så svårt, men att lista ut hur motståndaren tänker byta de två korten kan vara lite klurigt ibland.

När allt är lagt och flyttat vänds korten upp en efter en. Om det blir oavgjort, det vill säga sten mot sten, blir det monsterfight. Då är det monstret med högst nummer som vinner, och du kan öka ett monsters nummer genom att sammansmälta två dubletter innan matchen. Det finns även specielmonster som kan ta två sorters monster, till exempel både sax och sten. Men som då alltid förlorar mot påse, oavsett vad. När någon har förlorat kan man kasta en trollformen på dem så att de måste falla ner, och sedan är det din tjänare som till exempel måste avslöja nyttig information för att storyn ska röra sig vidare. Låter konstigt? Ja. Låter krångligt? Inte så värst.

Huvudberättelsen i Attack of the Friday Monsters! A Tokyo Tale är inte lång, och du ser eftertexterna rulla efter drygt fyra timmar. Men det är fyra mycket trevliga timmar, i en liten by som utvecklarna uppenbarligen lagt ner mycket kärlek i detaljerna. Bäcken porlar, fåglarna kvittrar, gräshopporna spelar, tågen smattrar och radioapparaterna spelar upp nyhetsprogram nånstans i bakgrunden när du springer förbi husen. Som sagt, produktionsvärdet känns högt med tanke på att det är ett eShop-spel för 80kr. Det är ett väldigt berättelsedrivet spel, som faktiskt blir intressant/konstig, med någon mer eller mindre överraskande twist här och där. Byns alla rollinnehavare är säregna, dialogerna är småroliga och atmosfären är myspysig. Det blev även oväntat mörkt, vuxet och allvarligt när relationen mellan Sohtas föräldrar skildras, och man börjar verkligen tycka synd om hans stackars pappa. Spelet berör även de olika roller som barnen i byn axlat, och om det är frivilligt eller inte.

För mig var det ett perfekt sommarspel, att tillbringa fyra timmar med en sommareftermiddag. Och när eftertexterna rullat öppnas ett bonusläge, där du får fortsätta utforska staden efter fler kort, och fler sidoberättelser. Enjoy!