Jag spelar ganska många simulatorer. Faktum är att jag det senaste året upplevt ett slags simulator-revival, både personligen och på spelmarknaden i största allmänhet. Där vi tidigare haft ett hav av värdelös, stinkande dynga (läs: tyska grävskopsimulatorer) har vi nu, glädjande nog, ett hav av värdelös, stinkande dynga (tyska skogshuggarsimulatorer) där ett par glänsande juveler sticker upp över ytan.
Främst tänker jag då på det spel som började hela min återuppväckelse. Pånyttfödelse? Spelrenässans? Något sådant. Spelet ifråga är Euro Truck Simulator 2, ett spel där du helt enkelt kör lastbil i Europa. Visst är det skönt när saker och ting tydligt förkunnar vad som finns inuti redan på förpackningen! Jag började spela, fastnade, drog med mig vänner ner i träsket och kunde inte sluta sluka simulatorer.
I Euro Truck Simulator 2 väljer jag en persona i början, en bild av många. Det kan vara en man eller en kvinna, och roligast är att bilderna verkar vara slumpmässigt stulna från Facebook eller liknande, av utvecklarna SCS. Några är tagna från en S&M-sajt, komplett med dominatrixer i läderofficersmössa, och minst en är en uppenbar kändis (Ellen DeGeneres). Jag valde slutligen en man med slokmustasch och solkig truckerkeps, förmodligen hämtad från en gammal monsterfilmaffisch på IMDB (tänk byfånen som berättar sanningen i en gammal skräckis, som ingen tror på eftersom han är så uppenbart äcklig/galen/skäggig). Men jag kände en lätt värme i själen, en smärre glädje över att det gick att välja så många och att så många av dem var kvinnor.
Det slutade givetvis med att jag, när jag fick råd att köpa lite egna lastbilar och öppna ett eget åkeri i spelet, enbart anställde kvinnor som chaufförer. Ellen DeGeneres först, därefter alla dominatrixer. Slutligen gick jag i färdighetsordning – de bästa först och de sämsta sist. Men jag anställde bara kvinnor så länge de fanns att få, i ren glädje över att det gick att göra det. Trots att det i praktiken inte spelar någon som helst roll.
Det var då det slog mig. Eller rättare sagt senare, när jag spelade min andra favorit-simulator, Farming Simulator 2013 (560 timmar spelade på mitt Steam-konto i skrivande stund): varför finns inte kvinnliga karaktärer som alternativ i spel, ens när det inte innebär någon extra ansträngning? Farming Sim har inga, bara en ovanligt ren och snygg hunk i rutig skjorta. Faktum är att ETS 2 är ganska unika i det här avseendet, tillsammans med det underbart meditativa svenska jaktspelet The Hunter, som har haft kvinnliga spelaravatarer nästan sedan dag ett.
Visst, att ha en kvinnlig karaktär i Farming Sim hade förmodligen krävt att en 3d-artist fått dra i ett par reglage i fem minuter extra. Det hade definitivt inte krävt någon extra animationstid, eftersom den bonde vi har idag verkar ha lånat sina animationer från en raptor i något dinosauriespel – han springer som om han jagade något han tänkte äta upp.
Nu hänger jag ut Farming Simulator, men det här är symptomatiskt för hela genren. Ja hela spelindustrin. Varför tänker inte alla som utvecklarna av The Hunter eller Euro Truck Simulator 2 och lägger med ett kvinnligt alternativ från början? Jag har hört argumentet att det skulle kräva otroligt mycket mer jobb, mer animationer och många, långa arbetstimmar för den som skulle modellera den kvinnliga karaktären. Det är givetvis skitsnack: det lilla extraarbete det skulle medföra jämfört med ansträngningen att utveckla ett helt spel är småpotatis i sammanhanget.
Det här började som en solskenshistoria om hur jag återupptäckte simulatorgenren, och slutade som en skräckhistoria om hur jag återupptäckte slentriansexismen i spelbranschen. Deprimerande, jag vet. Och rubriken? Ett billigt försök att få dig att läsa, givetvis!
Text av Mats Nylund
Mats Nylund har skrivit, pratat och podcastat om spel sedan 1997. Han har dessutom i smyg varit en simulatornörd sedan han köpte SubLogics Flight Simulator 2 på hela två kassettband till sin Commodore 64. Därefter gick det bara utför. Numera kan du se mer av hans sim-fetisch på YouTube, där han tillsammans med Christian Hedlund gör serien Simulatorsöndag varje vecka. |
Riktigt bra Krönika! jag själv spelar inte simulatorer men jag älskar simulatorsöndag!