Idag är det den 25:e och för många av oss, inklusive mig, är det idag pengarna rullar in och det återigen känns ganska bra att kolla mitt snabbsaldo på telefonen. För min del är det dags för julklappsinköp. Normalt sett är jag ganska sent ute så det skulle kännas skönt att för en gång skull bli klar innan den 23:e och stämningen i galleriorna har övergått från julmys till stress och full panik.

Det är också mitt i denna julhandel jag emellanåt kan stanna till och känna mig alldeles spyfärdig över den typen av samhälle vi byggt upp och i allra högsta grad är delaktiga i. Konsumtionshjulet snurrar lite extra snabbt den här månaden och för en del mindre butiker är december lika lönsam som hela det föregångna året. Jag kommer själv stå i butik hela julhandeln och vara en mycket aktiv del i att behålla det momentum som konsumtionen byggt upp. Men det är inte utan att ibland vilja stanna upp och skrika ”Vad fan är det vi håller på med?”

Jag tror inte att det går att skriva det en gång för mycket att julen för många bara är ett svart hål av ångest

Jag ser föräldrar som har ångest över att inte kunna motsvara sina barns förväntningar på julklappar. Jag ser också föräldrar som sätter ribban och ger ett PS4 var till sina barn. Jag tror att det är här grunden läggs för att jag själv har ångest över att lyckas ge riktigt bra presenter till min familj, och att det också är här som min mammas ångest över att inte få en tillräckligt bra önskelista från mig byggs upp, trots att jag är 24 och egentligen inte har något behov av att önska mig något. Jag är inte den första som skriver att julen för längesedan föregått sitt syfte och för många bara är ett svart hål av ångest i kalendern. Det är uttjatade ord, men jag tror att det inte går att skriva det en gång för mycket.

6largeVi som spelar tillhör en typ av konsumtion som i allra högsta grad baseras på hjulet och hur snabbt vi kan få det att snurra. Försäljningssiffrorna är ju trots allt ett mått på hur bra vi har varit på att spendera våra pengar. Jag undrar emellanåt om jag som skribent borde känna ett ansvar för att mitt sätt att se på spel skapar en kultur av att hela tiden handla mer. Jag pratar om spel som något som av sig självt finns runtomkring oss, men det är långt ifrån lika tillgängligt som jag får det att framstå.

Det är ungefär här i texten jag borde uppmuntra till minskad konsumtion. Jag borde skriva att ni ska köpa begagnat och ge bort eller byta spel med varandra istället. Men jag är inte säker på att jag tänker göra det. Jag har alltid haft lite svårt för tanken att det enda sättet att ifrågasätta systemet skulle vara att bojkotta det. På samma sätt som att jag har svårt att förstå mig på personer som väljer att inte rösta i de allmänna valen för att ställa sig utanför systemet. Jag tror generellt sett inte på avstånd som ett effektivt sätt att påverka.

Var medveten om vem som kommer få dina pengar
Så jag tänker slå ett slag för medvetenhet. Var medveten om vem som kommer få dina pengar. Stöd de utvecklare, företag, butiker och organisationer du tror kommer förvalta den inkomsten på ett bra sätt, men få inte ångest när du inte har möjlighet av att göra så. Även om hjulet inte kommer avstanna för att jag köper mina presenter från den ena butiken istället för den andra vill jag hoppas och tro att det kan göra skillnad på ett annat sätt. Kanske får killen som inte varit ledig en dag sedan han öppnade butik i gallerian förra året en möjlighet att anställa någon om fler handlade hos honom och inte på Åhléns. Att köpa en present av min lillasysters UF-företag istället för från H&M kanske kan ge henne en möjlighet att utveckla sitt entreprenörskap. Jag är övertygad om att internet dödar det lokala småföretagandet, så handla på hemmaplan.

Men framför allt – kärlek kan inte uttryckas i pengar. För mig är den allra bästa gåvan från min familj och mina vänner möjligheten att träffas, umgås och äta god mat ihop. Jag önskar er alla en god julhandel och en gott nytt konsumtionsår, förhoppningsvis med lite mer medvetenhet.