Nu, mina vänner. Det är nu vi sjunger på Sinatras ”My Way” och kramar om varandra i soffan. Tack för oss för den här gången, oavsett om du tittat på lite snuttar då och då eller om du följt hela grejen. Vilket spel. Vilket spel.
Del 12 – Sista bossen!
Tack Ludde och Tommy för utmärkt ”sällskap” när jag legat förkylningsgroggy och inte orkat spela själv. Himla underhållande att kolla på!
Jag är lite kluven till era Let’s Plays, och i synnerhet den här. Första halvan av LPn är det intressant att se vad spelet erbjuder och charmigt att se era försök att hantera situationerna. Men någonstans halvvägs in går det över till frustration och djupa suckar över hur ni missar saker som jag själv anser är självklara. Det går till den grad att jag faktiskt är lättad över att det är över.
Missförstå mig rätt nu, jag gillar vad ni gör, och tycker absolut ni ska fortsätta med sånna här videor. Jag måste bara lära mig att sluta titta när ni blir påfrestande. LPs med Ludde och Tommy är som Pizza: Riktigt gott när det var ett tag sedan, men det tappar snabbt sin charm om man får det varje dag.
PS: Autoscrollande slutboss/bana känns ovanligt billigt för att komma från Nintendo. Jag är riktigt förvånad faktiskt.
Så för att sammanfatta det hela. Du är en bättre TVSpelare än mig och Tommy och det blir jobbigt när vi inte klarar av saker på en gång, som du skulle ha fixat med ögonbindel?
Hoppas ändå att denna pizza inte smakade allt för illa, och att du kommer (iaf) provsmaka nästa?
Hehe, för det första ÄR vi ju ganska dåliga på tv-spel. För det andra tror jag inte man riktigt förstår hur mycket sämre man blir när man måste säga någorlunda underhållande saker hela tiden. Men jag vet precis hur du känner, och känner likadant trots att jag vet hur svårt det är att spelprata.
Nu har jag äntligen kunnat se alla avs (var bara tvungen att klara av det själv först. Suverän underhållning, och skönt att veta att det är inte bara jag som fastnade på dom snurrande blocken med lava och shit. =)