10 spel jag ser fram emot 2014

2013 är slut. 2014 är färskt. En ny generation har sitt första år framför sig, full av spännande möjligheter. Samtidigt är nya generationer sega i starten, och jag förväntar mig inte många riktigt bra spel på de två nya konsolerna förrän 2015. Men det betyder inte att det inte finns massor att se fram emot 2014! Här tänker jag lista de tio spelen som jag personligen ser fram emot allra mest under det nuvarande året. För att komma med på listan måste det vara utannonserat eller åtminstone troligt att spelet kommer ut i år. Som förväntat kommer inte spel som Watchdogs eller Titanfall finnas här, men sen behöver ingen blogglistor för att påminnas om de spelen heller.

#10 – Broken Age

Egentligen ser jag inte fram emot Double Fines stora Kickstarterfinansierade äventyrsspel för att jag på något sätt tror att jag kommer älska det. Jag är inte direkt ett stort fan av Double Fine, och egentligen inte av den sortens spel som Broken Age verkar bli heller. Men det går inte att förneka att det ändå är ett väldigt intressant spel, av flera skäl. Speciellt nu när äventyrsgenren genomgått en förvandling och återigen blivit populär i sin nya skepnad. Sen är det såklart intressant att se hur det första stora högprofilerade Kickstarterfinansierade spelet mottas. Spelet som för många satte Kickstarter på kartan, och startade den här vågen av crowdfunding. 2014 blir ett intressant år för Kickstarterprojekt, då många högprofilerade spel förväntas släppas under årets gång.

#09 – Trials Fusion

Man kan lätt fråga sig varför det varit så tyst om det här spelet. Jag tror det kan ha att göra med att Trials Evolution känns så komplett. Så definitivt. Att det inte riktigt finns någon hunger efter mer. Eller att det åtminstone inte visats upp något för oss att hungra efter, annat än den ny generationens uppgraderade grafik. Eller så har marknadsföringen helt enkelt inte riktigt kickat in än. Men Trials är ändå alltid Trials, och Trials innebär enorma mängder spelglädje som räcker länge och väl. Ett fokus på längre banor ger mig även hopp om fler banor som handlar om hisnande fart, och färre som handlar om långsamt konsthoppande över tråkiga kanter.

#08 – Below

Det enda spelet som verkligen intresserade mig under Microsofts E3 var indietiteln Below. Och vilket spel det verkar vara! Ena anledningen till varför jag inte ser fram emot det mer är för att jag varken har en XBONE, eller planerar att skaffa en inom den närmsta tiden. Below påminner mig om ICO och Journey, där man verkar låta spelaren känns sig sårbar och mänsklig. Du går långsamt längs vägar, upp för trappor, in i en grotta där du blir av med både offensiva och defensiva möjligheter. Att utvecklaren CAPY dessutom låg bakom ett av Nintendo DS absolut bästa spel (Might & Magic: Clash of Heroes) gör mig inte direkt mindre sugen. Och på tal om spel som påminner om ICO…

#07 – Rime

Herrejösses, titta och lyssna på det här stycket digital kultur! Det är som om någon slängt ICO, Wind Waker och Journey i en mixer. Och då vill jag inte ens vara orättvis och kalla spelet för endast en blandning av andra titlar. Det här är enligt mig den nya generationens mest intressant spel, alla kategorier. Rime är förmodligen det första jag kommer spela till Playstation 4. Bakom spelet ligger spanska Tequila Works, som mer eller mindre misslyckades med spelet Deadlight. Men är det något Deadlight hade, så var det potential. Och om Tequila Works bara lärt sig av sina misstag medan de får tillräckligt med tid och resurser känns det väldigt troligt att de kan prestera något fantastiskt den här gången.

#06 – The Witness

Hur länge ska vi behöva vänta på Jonathan Blows första titel sedan 2008 års indierevolutionerande spel Braid? The Witness har varit under produktion länge nu, och varje gång nytt material visas upp ser det mer och mer intressant ut. Det är mycket möjligt att det inte kommer släppas 2014 heller, och Blow verkar inte ha någon press på sig. Det känns som att utvecklingen av The Witness är kompromisslöst, och att spelet släpps först när han själv tycker det är klart. En stor del av vad som gör The Witness så intressant är just känslan av att det är Jonathan Blows kompromisslösa vision som kommer presenteras, och att jag inte riktigt vet vad det kommer bli av det. Jag hoppas på utforskande och problemlösning blandat med tänkvärt historieberättande.

#05 – Donkey Kong Country: Tropical Freeze

Egentligen hade jag hellre se Retro Studios ta sig an Star Fox, men tydligen är de inte klara med Donkey Kong Country än. Och med tanke på att Donkey Kong Country Returns är ett helt fantastiskt spel som med lätthet slår Nintendos egna New Super Mario-serie på fingrarna är det väl en bra idé. Det jag är mest nyfiken på är vad man kan gör med co-op, vilket inte har varit Donkey Kong Countrys starka kort men som får enorma möjligheter på Wii U. I år satte Rayman Legends ribban för tvådimensionella plattformsspel i co-op, och det är upp till Retro Studios att visa att man kan överträffa eller ens matcha det. Rent visuellt tar de steget in i 3D, vilket kommer lyfta fram deras felfria känsla för visuell design. Om vi bara slipper skaka handkontrollen i ett precisionsbaserat plattformsspel kan det här bli hur bra (och utmanande) som helst.

#04 – Transistor

Egentligen längtar jag inte så mycket efter spelet Transistor. Egentligen längtar jag mest efter musiken som kommer höras medan jag spelar det. Supergiant Games indiehit Bastion har enligt mig ett av världens bästa soundtrack någonsin, och utan tvekan sin konsolgenerations allra bästa musik. I och med Transistor återvänder Darren Korb och Ashley Barrett med vad som verkar vara ännu fler fullkomligt underbara toner som står utmärkt på egna ben, men blir desto bättre tillsammans med vacker artwork, engagerande berättande och underhållande gameplay. Ashleys underköna sång full av känsla tillsammans med Darrens jazziga triphop beats kan vara det bästa vi hör 2014. Och spelet? Ja, jag förväntar mig inget mindre än Bastions storhet där heller.

#03 – Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call

Precis som med Transistor är det musiken som lockar när jag ser fram emot Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call. Jag saknar bra musikspel till 3DS, och med framgångarna som skördades av spel som Elite Beat Agents och Rhythm Tengoku förstår jag inte riktigt varför de inte kommer. Men tack och lov för Theatrhythm Final Fantasy, som enligt mig var årets bästa 3DS-spel 2012. Även om Square Enix verkar ha en bra uppfattning om vilka låtar som är mest fanservice, var det tack vare seriens otroliga musikliska repertoar fortfarande många som saknades. Nu vill jag kunna spela You Are Not Alone från Final Fantasy IX, i nya spellägen, och än en gång vara så inne i spelet att jag missar tåg trots att jag sitter på perrongen.

#02 – Mario Kart 8

Jag är ganska dålig på tv-spel. Det finns egentligen bara tre spelserier som jag någonsin ansett mig själv vara bra på. Left 4 Dead, Unreal Tournament, och Mario Kart. Det är de enda spelen där jag spelat med en djup förståelse för balans och spelmekanik, medan jag — även om jag inte vinner — har kunnat ge de bästa spelarna en någorlunda utmaning. Därför ser jag verkligen fram emot att syna Mario Kart 8 i sömmarna, i allt från vapenbalans till bandesign. Mario Kart är den enda spelserien där jag djupdyker ner i gamefaqs för att maxa mina föredragna stats och kalkylera tiondelar i det strategiska körandet. Jag älskar att Nintendo verkar snegla på Sonic All-Stars Racings mer spektakulära bandesign, men hoppas att inte den vanligtvis tighta bandesignen blir lidande. Jag håller fortfarande Mario Kart Wii som seriens bästa, och väntar med spänning på att få se om Mario Kart 8 överträffar det.

#01 – Rambo The Video Game

När jag var liten fick jag inte se Rambo för mamma. Hon hade inget emot att jag såg splatterfilmer där rymdvarelser, hajar och monster mördade människor. Men hon ville inte att 12-årige Tommy tittade på filmer där människor slaktade människor. Ett år senare kom internet med sajter som Rotten och Stileproject, och så var det med den saken. Rambo The Video Game ser inte bra ut. Det ser faktiskt för jävla dåligt ut. Men det ser för jävla dåligt ut på det där löjligt överdrivna 80-talssättet. ”Så dåligt att det blir bra” är en mening jag vill beskriva Rambo The Video Game med. Titta bara på trailern, och hur många kroppar som helt oförklarligt exploderar i blod! Och så är det en on-rail shooter! EN ON-RAIL SHOOTER! Vem gör on-rail shooters 2014?! Underbart! Det här spelet kan ni förvänta er ingående täckning av på Svampriket.