Att dokumentera sin barndom

Jag tänkte berätta om skapandet av en dokumentär om NES, jag kallar den Dokument NES. Jag börjar från början helt enkelt. När början är vet jag inte exakt, men under hösten 2012 började jag spåna på att göra en video direkt baserad på en krönika av Tobias Bjarneby om hur spelet Yume Kōjō: Doki Doki Panic blev Super Mario Bros 2 i tidningen Level. Jag gillade historien om ett spel som blev ett annat. Det blev för mig och många andra den riktiga uppföljaren på 1985 års Super Mario Bros.

Men videon blev aldrig av och jag tänkte inte mer på saken förrän i början av 2013.
Nu hade videoidén bytt form, det skulle handla om 20 bra NES-spel och jag skulle äntligen få berätta om Yume Kōjō: Doki Doki Panics förvandling till Super Mario Bros 2. Härifrån började manuset ta form, ett dokument som under året skulle växa från en till 49 sidor. Det första utkastet bestod av ett fåtal ord som beskrev grundidén. Sen började jag lista de 20 spelen, jag minns inte vilka de var idag men favoriter som Batman och Super Mario Bros 2 fanns med och det var det senare som jag skrev om först.

Men något hände på vägen. I en tråd om videon på NESdb (forumet heter numera SNdb) från 9 april 2013 skriver jag att videon även ska innehålla en inledning om hur Famicom och NES spreds över världen och att jag kanske skulle nämna något om lite personer som Shigeru Miyamoto. Tanken här var alltid att hålla allt så kort som möjligt, varje del skulle kanske ta 1,5 minut. Idén med att skriva på NESdb var bland annat för att se vad de riktiga NES-nördarna hade att säga och kunde bidra med för idéer. Det visade sig att de hade en del funderingar kring vad man kunde ha med och under tiden fram till sommaren växten konceptet fram. Redan då hade jag ”nästan skrivit klart” manuset vilket såklart var långt ifrån sant.

Projektet som hade börjat som Dokument Tvspel: NES, första delen i en serie korta videos om de bästa spelen till olika format hade blivit Dokument NES, en dokumentärfilm om NES. Men det mesta var fortfarande ganska kortfattat. Jag tänker inte ens försöka komma ihåg exakt i vilken ordning någon ide dök upp.

Men redan där i april 2013 dök tanken om intervjuer upp. Men ska sanningen fram så var jag inte alls sugen på att intervjua folk, jag har under stora delar av mitt vuxna liv kämpat med socialfobi. För knappt tio år sedan fick jag ångest över att bemöta kassörskan i en butik. Att ringa och beställa pizza var något som orsakade mig så mycket ångest att jag endast kunde göra det för att inte verka konstig inför andra.

En del av inspirationen

Med åren arbetar jag mig sakta men säkert mot att mer ”normalt” kunna hantera mötet med nya personer. Socialfobin gick hand i hand med en depression som inte gjorde saken bättre. Vändningen kom 2005 när min mamma dog till följd av den lungcancer som återvänt 2004. Det är konstigt att säga att något av det mest tragiska som hänt mig också är det som varit mest gynnsamt för mig. Mamma var min krycka, hon fixade allt åt mig som min socialfobi inte ville göra.

Det var märkligt när hon dog. Jag var så deprimerad att jag inte kände mig ledsen. Det dröjde nästan tre år innan jag kände att jag faktiskt kunde börja sörja
hennes bortgång, när depressionen nästan var borta och socialfobin mer hanterbar. Något som hänt för att jag inte kunnat luta mig mot min krycka längre.

Så vad har detta med en video om tv-spel att göra? Dokument NES är en del i min kamp mot socialfobin. Det är det enkla svaret. För när idén tog mer form av en dokumentär där jag försökte berätta om mer än bara 20 spel så stod jag i valet och kvalet mellan att försöka intervjua personer eller att mest citera dem från andra källor. Bara tanken på att sätta mig och filma någon och prata med dem var skrämmande. För även om socialfobin är hanterbar så betyder det inte att den är borta. Jag har mer eller mindre panik inför att träffa människor i vissa situationer. Men jag visste också att det var när jag utmanade mig själv som jag växte som person, det var de övervunna utmaningarna som tagit mig hit sedan 2005.

Jag skickade då ett email till Bergsalas Vd Owe Bergsten. Inspirationen till att intervjua någon kom efter att jag såg den nu döda spelbloggen Nintendobloggens intervjuer med lite folk på Bergsala. Men jag ville prata med Owe, baserat på en artikel i Level Retro NES där han berättade om hur de fick NES till Sverige. Jag tänkte först leva med att bara skriva om det, men hur kul hade det inte varit att ha med Owe i bild och ljud och berättandes om det själv.

Så det där emailet kom iväg fast jag inte alls kände för att göra det. Owe svarade snabbt och var helt med på intervjun. Innerst inne tänkte jag ”men fan nu måste jag ju åka till Kungsbacka och prata med honom”. Sen gick hela sommaren och jag fortsatte att skriva på manuset som jag tyckte började närma sig ett färdigt stadium i slutet av sommaren, men då började jag läsa en del intervjuer med utvecklare om spel till NES och jag kunde helt enkelt inte låta bli att lägga på lager efter lager med detaljer till varje del av manuset.
Delen som rörde Nintendos historia växte från två till sju sidor, jag ville ha med vad som ledde upp till Famicom och NES. Efter sommaren åkte jag och vännen Fredrik till Kungsbacka för att intervjua Owe. Jag var så otroligt nervös att det kändes som att kroppen skulle trilla ihop. Men det gick bra för Owe var en trevlig prick och visade oss Bergsalas montrar med spelmaskiner från nu och då.

Owe hade en del att berätta om när NES kom till Sverige.

Tidigt hade jag valt att hålla nivån av detaljer låg för att hålla ner längden på videon.
Men nu struntade jag i det och även om jag fortfarande fick skala bort vissa för små detaljer från varje del så kände jag att det blev mycket mer intressant såhär. De personer som hade aktiverat sig i min tråd på NESdb hade kommit med många bra idéer om vilka vinklar som skulle tas upp och detta bidrog till att manuset till stor del bytte form. Rubriken Ghosts N Goblins handlade till exempel inte länge om bara spelet, utan också om mannen bakom det och hans roll inom Capcom. Vilket var mycket intressantare.

Parallellt med manusskrivandet samlade jag på mig bilder och videoklipp att ha till det som skrevs. Något som är lätt eller svårt beroende på vilken del det var till. Att hitta passande visuellt material till Nintendos historia innan 80-talet har varit en möda och det var någon gång under hösten 2013 som jag bestämde mig för att vissa delar måste kompletteras med illustrationer av något slag. Ett tag skulle en skicklig pixlare skapa pixelbilder men jag tog istället på mig att göra dem själv då jag ville ha dem gjorda när jag ville och hur jag ville ha dem.

Samma hände med berättarrösten som tidigt skulle vara någon annan men där jag insåg att med alla ändringar jag gjorde hela tiden så skulle det inte går attfå det inläst när jag ville, så tog jag på mig även det arbetet själv.

Ni ska veta att jag är förfärligt dålig på att läsa högt, har alltid läst sakta och inte högt för då bara förvirrar jag mig. Så när jag satte mig ner för att läsa in de första raderna så var det med mer skräck än nöje, men jag får säga att det blivit över förväntan. Det ni aldrig kommer få höra är hur många omtagningar och svordomar som gjorts på vägen. När jag ska läsa högt från text kan jag ibland undra om jag kan prata alls.

Så här kan en ljudinspelning om Hiroshi Yamauchi se ut.

Jag har alltid velat göra ett större videoprojekt och såg möjligheten här. Antagligen har jag ADD eller något sådant och jag trodde nog att jag skulle ha givit upp idén innan sommaren. Så för att hindra mig själv från att sluta så började jag skriva om det hela på bland annat NESdb, för om jag lovade andra det här så skulle det vara svårare att skita i det. Vilket har fungerat bra.

En annan del i varför jag gör det är ju såklart kärleken till tv-spel och NES, där mitt spelande tog fart på allvar. Jag och min bror fick NES i julklapp 1989, mina minnen av tv-spel innan dess innefattar enkla spel på maskiner i klass med Atari 2600 och senare Commodore 64. NES introducerades jag för runt 1987 då en kompis fick sitt, då med Ice Climber i boxen. När jag och brodern fick vårt var det dock Super Mario Bros som kom med. Det är märkligt att tänka sig tillbaka till en tid då jag inte visste vem Mario var. När vi öppnade den där lådan julen 89 så hade jag aldrig hört talas om Mario innan. Vi spelade det på en liten svartvit tv tills föräldrarna ansåg att det var dags att sova. Och även om jag varit väldigt mån om att få spela så mycket jag kunde hos andra innan så var det från denna dag jag verkligen var fast.

Den gamla svartvita tvn spelade vi NES på i flera år.

Att hitta information om saker kan vara både lätt och svårt precis som bildmaterialet. Vissa saker finns det så mycket information om att man måste sålla ut det bästa, medan det å andra sidan knappt går att hitta något om andra saker.

En sak jag verkligen ville ta upp var hur ett spel kom till. Inte den kreativa sidan av skapandet utan det tekniskt. Vilken utrustning och mjukvara användes och sådant. Det var initialt Wikipedia och Iwata Asks-intervjuer som lyste lite ljus på ämnet, jag verkade få nöja mig med väldigt detaljfattiga kommentarer från Shigeru Miyamoto och andra utvecklare på Nintendo.

Men bilden växte lite efter att jag hittade intervjuer med utvecklare. Den källa som till slut fått mig nöjd och med vilken hjälp jag nu nästan har skrivit klart den delen är Ste Pickford. En man som faktiskt var med och utvecklade NES-spel under Rares fana i början av 90-talet och som jag fått möjlighet att email-intervjua.

Google har såklart varit ett viktigt verktyg i mitt research-arbete, det är nästan löjligt hur mycket information det finns på internet. Efter ett tag började jag även söka på japanska och översatte sidorna jag hittade i Google Translate, något som gjorde att jag hittade ytterligare information och bilder.

I grund och botten gör jag Dokument NES för att jag vill göra ett historiskt dokument om något som står mig nära. Jag ville intervjua personer som Owe Bergsten och Tobias Bjarneby för att låta dem berätta sina delar i den tidiga Nintendo-sagan i Sverige. ”Det svenska perspektivet” har också varit ett ledord under skapandet. Jag ville berätta om NES i det stora hela men också om hur det var här. Delarna om spel börjar alla i tidslinjen av spel som släpptes av Bergsala och grenar sedan ut i andra aspekter och historier.

Dokument NES kommer förhoppningsvis vara klar till sommaren 2014. Den är klar när den är klar har varit mitt releasedatum ett tag nu. Jag har vuxit som person under den här tiden. Vill säga tack till alla som uppmuntrat mig på vägen, utan er hade det aldrig blivit av och tack till min sambo Cilla som står ut med att jag tidvis har slukats upp i arbetet.

Text av Stefan Gancer

Stefan är förutom spelnörd också kreativ och tycker att naturvetenskap är något av det mest intressanta som finns. När jobbet på plastfabriken inte tar upp tid så pratar han i podcast och gör videos med kollegorna på Videospelsklubben. Den gamla grå lådan anser han är den bästa spelmaskinen genom alla tider, kanske mest baserat på nostalgi och på att det var där intresset började.