Lagom till skiftet januari/februari brukar de allra sista GOTY-listorna ha lämnat redaktionerna runtom i världen. Så är även fallet här på Svampriket. Du har väl inte missat GOTY-podcasten? Om så är fallet har du 4,5h lång podcast att skörda – bege dig till din pod-app pronto!
Ska jag vara ärlig har jag ännu inte hunnit sätta tänderna i den. Av olika anledningar kunde jag själv inte medverka under diskussionerna och jag har heller inte uppdaterat mig på vad den slutgiltiga domen över spelåret 2013 blev. Oavsett känner jag att speljournalistiken är lite väl kvalitetsinriktad emellanåt, speciellt när det kommer till rangordning av de bästa spelen. Jag kan dock tycka att siffror har en speciell förmåga att inte vara så fundersamma och eftertänksamma, så låt oss kika på lite statistik över de spelserier som siffermässigt är bäst i Sverige och världen.
Det kommer nog dröja ytterligare ett tag innan Dataspelsbranschens rapport över spelåret 2013 landar i en PDF-läsare nära dig, men om vi ska dra lite snabb statistik på hur det sett ut historiskt har båda årgångarna som varit fräscha under det aktuella året legat på topp tio-listan över försäljning de senaste tre åren. I maj hade FIFA 13 snurrat iväg nästan 15 miljoner exemplar, fortfarande med fyra månader kvar till släppet av uppföljaren. Utöver detta släpptes FIFA 14 på hela tio plattformar, tolv om vi inkluderar mobila enheter. Om dessa siffror inte talar för sig själva förtjänas de att läsas en gång till. Hatten av till EA Sports som utan tvekan hittat ett vinnande koncept.
Med sina tre spelsläpp med totalt 26 fristående expansioner, utan att räkna in alla otaliga samlingsutgåvor, prylpaket och släpp till andra plattformar än pc, är The Sims juvelen i spelvärldens krona. Serien hade totalt sålt 125 miljoner exemplar 2010 och tjänat in 2,5 miljarder dollar. Utöver spelseriens ekonomiska framgångar har den också hunnit med att få egna frimärken i Frankrike, översatts till över 20 språk och sålts i över 60 länder. Jag vill understryka att detta är statistik från 2010. Det har gått tre år med släpp av ytterligare åtta expansioner som utökat både försäljningssiffrorna och inkomsten betydligt. The Sims var också ett av de allra första spelen vars spelare bestod av ungefär hälften killar och hälften tjejer. I princip varje vecka finns någon av expansionerna eller grundpaketet med på Dataspelsbranschens speltopp. Här har ni en spelserie som tagit publiken med storm!
Om vi ska vända fokus mot Sverige har NHL en given plats i bokhyllan. När vi ser till försäljningssiffror måste det finnas en medvetenhet om att det är en mycket mindre marknad än till exempel FIFA internationellt, och NHL kommer inte i närheten av dess försäljningssiffror. I Sverige är NHL en titel som är uppe och slåss i toppen med storsäljande titlar som Call of Duty, Skylanders och Battlefield. Frågetecknet för serien är om frånvaron till Xbox One och Playstation 4 blir längre än ett år och hur det kommer påverka försäljningssiffrorna.
Hur kan spelcommunityt bli mer inbjudande till spelare som enbart köper det senaste FIFA vid release men sedan lägger ner många hundra timmar på att spela under årets gång? Behövs det? Jag tror det. Inget spelande ska ses som mer rätt än något annat och vi brinner alla för samma sak: möjligheten att försvinna in i en annan värld för en stund. Oavsett om vi försvinner in till Rapture eller Madison Square Garden driver vi aktivt spelbranschen framåt. Själv tänker jag göra mig själv medveten om att försöka nå ut till denna typ av spelare med texter och resonemang. Hur tänker du?
Men bara för att jag tycker att det är tråkigt om någon bara spelar CoD och/eller FIFA så betyder ju det inte att det är tråkigt för personen som gör det. Folk tycker att jag ska spela det ena och det andra spelet, att man måste ta achievements eller hundraprocenta. Men det skiter jag i helt enkelt.
Jag förstår såklart att det finns de som uttrycker det sämre än jag och att de som bara spelar CoD och FIFA kan ta illa upp. Men gör de det? Tror att de mest skiter i vad de ”riktiga” spelarna säger att man ska spela för att va en riktig gamer.
Det man i mycket borde lära sig är att skita i andras åsikter om vad de tycker att man bör och inte bör göra. Det är vad jag gör i alla fall. Men det är bra att uppmärksamma folk om att vad man vill spela är vad som spelar roll. Folk som tror att deras åsikt per automatik är den bästa skulle ta och läsa på lite om hur olika individer ser olika på olika saker. Eller tror de att alla tänker som dem? Så måste det ju vara. Fan tyck om Justin Bieber om ni vill, jag tycker att han är skräp men som sagt det är vad JAG tycker. Folk kan se åsikter som ägodelar, min stol är min stol, Arnes stol är Arnes stol. Så låt Arne sitta på din stol om han vill, din stol är inte bekväm för Arne.
Jag tror FIFA och NHL ofta utesluts ur diskussionen för att de är så snarlika förra årets versioner. Om det inte kom ett FIFA på 2-3 år, och sedan släpptes det ett revolutionerande och nyskapande fotbollsspel 2016, skulle nog flera sajter ha med det i GOTY-diskussionerna.
Sen undrar jag, är inte spel som Animal Crossing lite i samma kategori som såna här spel? Om man ser till hur det spelas. Dock tror jag det är viktigt att inte förväxla lättillgänglighet med kvalitet rakt av.
Känns inte denna typ av spelare som något helt annat än vad vi håller på med här. Jag förstår inte till vad vi skall välkomna dom till dom är inte intresserade av samma saker som vi. Folk som mest spelar FIFA gör väl det för att dom gillar fotboll inte för att dom gillar tv-spel? COD spelar man väl för att det är kul att skjuta sin kompis i huvudet? Jämförelsen med musik är väl ganska bra. OM du är musikintresserad och läser musikbloggar så ger du väl blanka fan i vad Justin Bieber hittar på härnäst. Du vet att det finns 100 000 000 människor världen över som likafullt ger blanka fan i vad som händer på din lilla musikblogg och bara väntar på Justins nya video.
Kan det ha nåt att göra med om man är intresserad av mediet som ”konstform” i sig eller om man bara är intresserad av att använda mediet för att uppnå någonting annat? Hur som kan det väl vara okej att vara intresserad av samma sak på olika sätt. jag tänker i alla fall inte börja övertyga fifa-marco på jobbet om att device 6 är något att ha.
Jag kan väl hålla med om att de spelarna känns som en helt annan typ av spelare än svamprikets genomsnittsläsare. Men är det inte lite fel tänk att tycka att ”om vi leker i detta hörnet, så leker ni andra, för vi tror inte att ni vill lära er våran lek, då ni bara tycks känna till eran lek.”
Jag har själv varit med om händelser i mitt liv tidigare där jag har varit rätt ointresserad och motvillig mot något, tills det att jag har fått se en lite bredare bild av något främmande och jag helt plötsligt fattade det och helt plötsligt blev väldigt intresserad.
Jag tänker exempelvis fortsätta mosa extrem metall på jobbet när jag får chansen, för helt plötsligt kanske det bara klickar till hos någon som plötsligt fattat vad som kan göra exempelvis dödsmetall så förbannat bra, och vill höra mer.
Jag tänker fortsätta att tipsa om exempelvis Pan’s Labyrinth även för dem som tycker Bays Transformers är de bästa filmer som gjorts.
För helt plötsigt får någon en aha upplevelse.
När jag var hemma över julen i julas så tvingade/övertygade jag min 16 år yngre syster som bara spelar Hay Day och Candy Crush på sin mobil att spela igenom Journey. Hon fattade inte riktigt grejen och tyckte det bara var meh. Men någon gång kanske hon förstår vad som gjorde det spelet så bra.
Nej nej jag menar inte att dessa ting måste hållas isär. Det är väl jättekul att upptäcka nya djup i ett intresse man har eller vad man ska säga. Men det är en anna del av spelindustrin som beskrivs i den här artikeln och jag för min del tycker att det är jättespännande att läsa om, Jag tycker det gör svampriket bredare och därmed bättre att Sandra är med och rapporterar från vad som händer i den stora världen. Mer sånt här!