Nu har snart den första månaden utav detta år passerat. En månad som för mig har varit näst intill spelfri. Visserligen har jag spelat och recenserat det senaste Mario Party, men om det är att verkligen spela kan en diskutera. Det jag åsyftar är att jag i snart två månader inte har fördjupat mig i ett endaste spel. Det senaste äventyret jag upplevde var A Link Between worlds. Efter det har det varit väldigt svalt på spelfronten för mig. Detta beror absolut inte på att jag inte har något att spela. Jag laddade hem första episoden av The Wolf Among Us, men har inte startat det än. Jag har fortfarande som mål att ha spelat det innan episod två kommer, men i ärlighetens namn ser det mörkt ut för att jag skall lyckas med det. Ovan nämnda Zelda-äventyr är även det något som jag känner att jag vill utforska mer av. Ett flertal gånger har jag lagt mig till rätta i soffan med mitt 3DS i min hand, men det har varje gång slutat med att jag istället har greppat tag i något helt annat och börjat fiffla med den istället (Ludde syftar här på sin iPhone reds. anm).

Samtidigt som jag befinner mig i en spelsvacka ser jag hur min chefredaktör och gode vän Anders Brunlöf spelar igenom spel efter spel
Samtidigt som jag befinner mig i en spelsvacka ser jag hur min chefredaktör och gode vän Anders Brunlöf spelar igenom spel efter spel. Jag hör hur lycklig han är när han pratar om dessa i Svamppod. Han bombarderar hos andra med lyriska tillrop i Svamprikets otroligt hemliga chatgrupp. Anders har verkligen funnit spelglädjen igen, vilket så klart gör mig glad. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig aningens avundsjuk. Jag vill också känna så igen. Som det känns för tillfället så kommer 2014 bli ett år då jag endast kommer spela spel för att jag ”måste”. Det vill säga att de spel jag kommer tillbringa tid med är de som faller på min lott att recensera här på Riket. När jag går igenom de kommande spelen fram till mars månad är det inte ett enda som jag känner att fan vad det ska bli kul att spela det här.

Jag tror att en stor anledning till att jag känner så här för tillfället beror på att spelåret 2013 var så otroligt bra. Ju mer jag tänker på det, så framstår det som det bästa spelåret någonsin. Förra året spelade jag ungefär 40 olika spel, varav minst 1/4 av dessa var helt suveräna. Vid flera tillfällen hade jag fantastiska spelkvällar tillsammans med vänner, där min och Tommys genomspelning av Super Mario 3D World och upptäckten av Hidden In Plain Sight var höjdpunkterna.

Det känns lite som att luften har gått ur mig. Jag hade lite för roligt tillsammans med spel förra året
Det känns lite som att luften har gått ur mig. Jag hade lite för roligt tillsammans med spel förra året. Mitt tillstånd kan liknas med det som blir efter att en har varit iväg på en rockfestival i en vecka. Till en början finns det inget mer underbart än att dricka sig aprak, rulla i lera, sova i tält, headbanga till Monster Magnet och sjunga på Onkel Kånkel-melodier när en står och kissar mot ett staket. Men sen efter några dagar vill en aldrig mer se lera, höra Spacelord eller kissa på staket utan en längtar efter sin säng, en dusch och mammas hemmagjorda köttfärssås.

Så för tillfället befinner jag mig alltså liggandes i min säng, nyduschad och ätandes köttfärssås. Medan jag gör det väntar jag på att suget skall komma tillbaka. Jag tror att risken är ganska så stor att den kommer göra det samma dag som en viss rörmokares kommande racingspel får ett releasedatum, Om inte, ja då är jag väl helt enkelt för gammal för att åka på fler rockfestivaler.