IQ fiskpinne!

Jag har alltid uppskattat pussel och problemlösning i spel. Enligt mig är det dessa som gör exempelvis Zelda-serien till vad de är. Visst är det en enorm tillfredsställelse att i slutet av ett tempel besegra bossen, men för mig är det vägen dit som har varit den största behållningen. Att lösa templens pussel är en större glädje än att få in det sista slaget, det som gör att min hjärtmätare utökas med ett.

Tyvärr är jag inte så himla bra på det här med problem och pussellösning. Allt som oftast spenderar jag alldeles för mycket tid på att bara att irra runt i ett tempel, stå framför en panel eller att försöka komma på rätt kombination. Detta gäller nästan all slags problem och pussellösning. Jag minns hur jag har slitit mitt hår i Silent Hill, hur jag har stängt av Walking Dead i ren frustration över att jag inte kommer på hur jag skall ta mig vidare eller hur jävla hjärndött jag har tyckt att Monkey Island kan vara. Som ni säkert förstår är jag inte en av de vassaste hästarna i stallet.

Detta är något som jag alldeles nyligen fick bekräftat för mig, ännu en gång. Jag har nämligen försökt spela Device 6. Med betoning på försökt. Jag tog mig inte ens förbi det allra första kapitlet. Jag satt i nästan en timme och försökte. Även fast jag sneglade i en guide för spelet, lyckades jag ändå inte att ta mig förbi det allra första problemet. Ändå har jag bara för några dagar sedan nu faktiskt sett eftertexterna till detta smått fantastiska spel. Nu kanske du tror att jag har tittat på en genomspelning på Youtube, men icke sa Nicke. Jag har, som det ibland brukar kallas, ”baksätesspelat” detta spel.

För en tid sedan kom det in en ny bekantskap i mitt liv. Denne person är inte vad jag skulle kalla för en ”TV-spelare”, även om hen faktiskt äger en Super Mario-keps. Men jag hade ändå på känn att hen skulle kunna uppskatta Device 6, då det är mer än bara ett ”spel”. Ni som har spelat det förstår vad jag menar, ni andra borde sluta läsa nu och spela det istället.

Men åter till min ny bekantskap. Hen tog sig an Device 6 och döm om min förvåning då det inte tog mer än fem minuter för hen att klara av det första kapitlet. Jag var oerhört imponerad. Det var en fröjd att sitt bredvid och se på när hen tog sig an kapitel efter kapitel, lyssnandes på hur hen tänkte. Jag förstod inte ens hälften av tankegångarna, men det gjorde ingenting. Vad jag däremot förstod var att Device 6 kan vara ett av de smartaste skrivna spelen som jag någonsin kommit i kontakt med. Tack vare att jag själv slapp slita mitt hår i frustration och fick uppleva spelet som det är tänkt att upplevas är Device 6 utan tvekan ett av förra årets bästa spel. Det är verkligen inte ett spel för alla, det är jag ett levande bevis på, men alla borde prova på det.

Apropå min nya bekantskap, så kan jag nu titulera mig för hennes pojkvän. Inom kort hade jag tänkt att hon ska få testa att spela Fez!