Aaah, Capcoms Disneylicenser, det har man ju fått sin beskärda del av genom barndomen. Det har flugits både upp och ner med Baloo på NES:et och tampats med Svarte Petter under SNES:ens glansdagar. Vissa minnen har man i vuxen ålder förstått var ”falska”, den där smått obskyra emulationen av Aladdin till Windows 95 visade sig vara Mega Drive-versionen och således inte ett äkta Capcom-spel.
Andra titlar flög helt över mitt huvud. Vafalls, fanns det ett Bonkers-spel? Lilla Sjöjungfrun till NES, vem hade koll på det? Inte åttaåriga Anna i alla fall, men känner jag henne rätt så hade enbart konceptet fått henne att gå fullständigt i taket.
De flesta speltolkningarna var samtida med dåtidens Disney-utbud, Capcom sprang jämsides med dem och tog tillvara på de licenser som pytsades ut. Mestadels vad som visades i Disneydags och alla dess avarter samt några av filmerna som kom under vad man nu kallar för Disney-renässansen (från Lilla Sjöjungfrun och framåt).
Vad vi alla minns är kvalitén. Capcom hade en verklig fingertoppskänsla för detaljer i sina licenstolkningar, för karaktärer, miljöer och framförallt den typiska Disney-humorn. Det kändes genuint, välgjort och genomtänkt.
Tiden för Disney-tolkningar är sen länge förbi, så nu tar jag mig en Fredagslista och drömmer och önskar om spelen som KUNDE ha blivit om Capcom hade grävt sig bakåt i Disney-katalogen. För enkelhetens skull så bestämmer jag här och nu att de skulle vara i 2D (såklart) och släppas till SNES. Dröm med mig, mina vänner:
1. Peter Pan
Upplägg: Räddningsuppdrag genom Landet Ingenstans olika miljöer, som skog, grottor, klippor, indianläger och Sjöjungfru-harem. Inledningsvis ska de Vilda Pojkarna undsättas – de förser oss självfallet med nyttiga vapen inför kommande banor – senare Prinsessan Tigerlilja och på sista banan räddar vi syskonen Darling på piratskeppet. Samt i samma veva ge Krok rejält på tafsen.
Fiender: Pirater och åter pirater. Det ryktas även om kannibaler på ön (icke att förväxla med våra bundsförvanter indianerna) samt om en tickande krokodil… Smee som klantig miniboss som snarare tappar än slänger saker på oss är givet.
Föremål och Level up’s: Även om Peter Pan alltid nöjt sig med sin lilla dolk så ska vi inte glömma den smärre vapenfabrik som De Vilda Pojkarna besitter. Slangbellor, träsvärd, tomahawks (yxorna, inte Tommy Håkansson), blåsrör och allsköns hemmasnickrade otrevligheter. Level up’s i form av gömda Tingelings på varje bana, någon? En älvguldsstoftmätare som ska fyllas på?
Gimmick: Flygning. Självfallet. Peter Pan kan röra sig obehindrat genom luften och vi får banor som snarare är höga än långa.
2. Robin Hood
Upplägg: Genom medeltida skog och slott styr vi denna grönklädda spjuver och undsätter de svaga och fattiga. Prins Johns arméer ska luras, förnedras och vi rånar dem in på bara pälsen. Rädda Marion undan ett bekvämt liv på slottet samt norpa med sig så många guldmynt som det bara går. Bågskytteturneringar utlovas samt en bonusbana där man som Lady Kluck får plöja sig igenom ett helt fotbollslag av noshörningsvakter.
Fiender: Det vimlar av dussinfiender och kanonmat, gamar, krokodiler, vargar och en särdeles lömsk Sir Vääs i iförd ballong och propellersvans.
Föremål och Level up’s: Här blir det mycket hårdvaluta; mynt, guld och ädelstenar bytes mot pilar och bågar.
Gimmick: Ett smygspel till SNES? Varför inte? Sherwoodskogens främste gentlemannatjuv behöver inte slakta sig igenom Prins Johns hov, som den räv han är så smyger han såklart fram och stjäl det han vill ha. I skydd av mörkret gäller det att lirka sig förbi gamnackarna och den inte helt säkra ”Gamla Bettan”. Sen har vi såklart pilen och bågen som erbjuder nya spelsätt istället för de vanliga närstridsattackerna.
3. Alice I Underlandet
Upplägg: Vi guidar Alice igenom denna märkliga värld och alla dess olika miljöer. Strand, skog, tebjudningar och trädgårdslabyrinter. Det handlar mer om att forcera hinder än besegra motstånd och vi hoppas på pussel och klurigheter samt många galet trippade banor. Vid deras slut väntar den ena välbekanta figuren efter den andra, alla med något nytt att lära oss, men bara om vi kan svara på deras nonsensgåtor som: ”Vad är det för likhet mellan en korp och ett skrivbord?”.
Fiender: Den enda verkliga motståndaren är Hjärter Dam, och henne besegrar vi snarare med list än med eldkraft. Helst i Flamingokrockett. Skogen dräller av knytt som snarare är i vägen än attackerar oss och de klassiska karaktärerna som Chesire-katten och Hattmakaren är våra allierade vänner (kanske med undantag för den smygrasistiska blomsterrabatten och deras invånare, den kan vi gott stampar ner).
Föremål och level up’s: Nycklar, kakor, svampar, kort, schackpjäser, te i lösvikt, i den här världen råder ingen brist på föremål som kan ge oss fördelar och nya förmågor.
Gimmick: Varenda gång Alice äter eller dricker något så ökar eller minskar hon i storlek (och den påläste vet att Miyamoto inspirerades av detta när han utformade Marios universum) vilket hjälper oss att forcera de kluriga banorna. Ut och leta roliga svampar, kittlar dödsskönt i kistan!
Frågor på det? Vilka licenser – Disney eller andra – hade du gärna sett som färgsprakande 2D-äventyr i Capcoms regi? Berätta!
Bra text och bra idéer! Hade verkligen gått igång på Peter pan och Alice i underlandet.
Tror att svärdet i stenen hade blivit ett riktigt häftigt spel 🙂
Bernard o Bianca spel hade varit något, alltid kul med figurer som är små i vanliga världen. Härliga filmer som nog blivit grymma spel!
Ja, jag säger bara ja!
Jag har personligen alltid föredragit Segas sätt att tolka Disney framför Capcom, men inget snack om att de båda skapade en hel del magi.
Märkligt att inget av de här titlarna fick ett ordentligt spel när det finns typ 4 spel baserade på Skönheten och odjuret. Vad var dealen med det egentligen?
Bumbibjörnarna hade jag gärna sett som ett plattformsspel. Gärna där nallarna har olika förmågor och man får växla mellan dem för att ta sig fram. Det hade varit nått.