Förra veckan släpptes det ett sånt spel som alla, precis alla, pratar om just nu. Ett sånt spel som har en egen subreddit långt innan det lanseras. Ett spel som får en att fundera över vad spel egentligen är. Jag pratar så klart om Goat Simulator. Jag har själv ännu ej tagit mig tid till att spela det, men tro mig, det ligger högt upp i min skämshög. Det känns som ett spel som måste upplevas för att på riktigt förstå dess storhet. Jag brukar inte göra reklam för konkurrenter i onödan, men min vän David Grundström borta på IGN har, enligt mig, skrivit en helt lysande recension av detta spel.

Goat Simulator har också fått mig att fundera en hel del. Tankarna förs till Grammisgalan 1972. Det året vann musikgruppen Philemon Arthur And The Dung en grammis för det självbetitlade albumet från 1971. Vilka i helvete är nu Philemon Arthur And The Dung kanske du frågar dig själv? Jag gissar på att du åtminstone i alla fall har hört denna melodi någon gång. Utan denna grupp hade vi förmodligen aldrig fått lyckan att få uppleva en magisk Thomas Öberg med en trafikkon på sitt huvud, när han och resten av Bob Hund spelar sina smått fantastiska popmelodier vid Hulingens strand.

(Jag känner även att det är viktigt att poängtera, även fast det inte har någonting med resten av denna text att göra, att Bob Hunds musik med fördel lyssnas på genom hörlurar.)

Det som hände när Philemon Arthur and the Dung vann sin grammis är eventuellt något vi kommer få se hända igen, fast i spelvärlden. Det protesterades nämligen hejvilt efter denna gala. Många ansåg att det var helt käpprätt åt helvete att en sån här grupp ens kunde bli nominerade. När de sedan gick och vann var det en ren och skär skandal. Dessa vilda protester ledde till att Grammisgalan lades ner, och inte återupplivades förrän 15 år senare.

På samma sätt tillför buggarna något till själva spelupplevelsen i Goat Simulator
Vad har då detta med Goat Simulator att göra? Jo, jag anser att Goat Simulator är spelens motsvarighet till Philemon Arthur And The Dung. Det är ett spel, fast ändå inte. Precis som att Philemon o Co. (börjar tröttna på att skriva deras bandnamn nu) skapade musik, fast ändå inte. På samma sätt som att buggarna i Goat Simulator tillför något till själva spelupplevelsen, tillför även det otajta i P.A.A.T.Ds (börjar verkligen tröttna på att skriva ut bandnamnet nu) låtar något till den musikaliska upplevelsen.

Goat Simulator blir mer än bara ett spel, precis på samma sätt som att låten ”Henning i sin presenning” är så mycket mer än bara en låt. Vi pratar här alltså om saker och ting som är så genialiska i all sin enkelhet att det kan vara svårt att förstå dess storhet. Jag kommer inte bli förvånad om Goat Simulator kommer att leta sig upp på flera topplistor när det blir dags att summera spelåret 2014. Vem vet, sen kanske det kommer dröja 15 år innan vi återigen kommer att börja dela ut priser till spel igen?

Fotnot: En gång för länge sedan sjöng Ludde Lundblad i ett band som var helt och hållet inspirerade av Philemon Arthur And The Dung. Bandet gick under namnet Charlie Tapper & The Ninjas. Om du någon gång befinner dig hemma hos Ludde och ni dricker öl tillsammans kan du fråga honom om du möjligtvis kan få höra något med Charlie Tapper & The Ninjas. Har du tur, dvs om Ludde är tillräckligt berusad är chansen stor för lite musik.