Svenskutvecklade Leo’s Fortune till iOS har hyllats för sin tokläckra grafik och klättrat sig hela vägen upp i toppen på Appstore. Linus slängde iväg ett mejl med några frågor till utvecklarna, 1337 & Senri.
Jag blir något förvånad när jag kollar upp vad utvecklarna bakom Leo’s Fortune jobbat på tidigare. Visst har både Devil’s Attorney och Dark Nebula 1 och 2, precis som Leo’s Fortune, kammat hem fina betyg, men där tar också likheterna slut. Devil’s Attorney är ett turordningsbaserat strategispel, Dark Nebula ett slags pusselspel där man ska leda en kula genom en labyrint genom att tilta mobilen och Leo’s Fortune ett sidscrollande plattformsspel. Gameplay, story, grafik – allt skiljer sig kraftigt mellan spelen. Så hur gick det till när konceptet till Leo’s Fortune togs fram?
”Vi började med gameplay. Utgångspunkten var att vi ville hitta ett intressant sätt för karaktären att interagera med miljön som var väldigt enkelt, men generellt nog för att man skulle kunna använda det på alla möjliga olika sätt. Målet var att Leo skulle ha samma förmågor genom hela spelet och att sedan låta banorna introducera intressanta sätt att kunna använda förmågorna.”
”Var fan är mitt guld?”
Leo är en hårig boll med mustasch. Utan lemmar tenderar det i vanliga fall att bli tufft att hoppa, men Leo löser det genom att blåsa upp sig och på så sätt skjutas iväg från marken. Väl uppblåst väger han dessutom mindre och kan sväva kortare distanser. Utöver det kan Leo göra sig extra tung, för att trycka ner saker, och så klart röra sig framåt och tillbaka. Inget enormt utbud av rörelser, men fullt tillräckligt.
Men nu har vi dansat runt huvudfrågan länge nog: Leo’s Fortune är ett spel med en hårig blobb med mustasch i huvudrollen – hur togs beslutet att han skulle bryta på ryska?
”Vi ville ha en annorlunda karaktär med ett intressant sätt att uttrycka sig. Genom att ge honom en östeuropeisk brytning så får han utrymme att kunna uttrycka sig lite som han vill. Han kan vända och vrida på uttryck och använda dom på ett felaktigt men ändå intressant sätt. Det blir en sorts lågmäld humoristisk framtoning utan att det går så långt som att bli komedi. Lite mysigt helt enkelt.”
”Vi använder olika tekniker beroende vad det är för typ av miljö vi vill skapa. Ibland är det målat och ibland är det gjort i 3D, men oftast är det en kombination av båda. Med tanke på att vi bara är två grafiker i teamet, varav en på halvtid så fick vi hitta ett arbetsflöde som var riktigt smidigt. Fördelen med det är att man kan se saker ta form väldigt fort, vilket gör att man kan laborera en hel del för att försöka få det så snyggt som möjligt.”
Leo har förmågan att bli fet och sväva. Nice.
”Det har varit riktigt roligt att bryta lite ny mark både grafiskt och tekniskt. Dom allra flesta 2D plattformsspelen är byggda av tiles; det vill säga grafiska pusselbitar som man använder för att bygga ihop en bana. Med Leo’s Fortune så ville vi ha mer frihet när vi designade banorna, vilket gjorde att vi bestämde oss för att göra varje bana som en enda jättestor bild där varje pixel är unik. Det innebar ju att det blev en helt galen mängd grafik att skapa, men samtidigt så innebar det också att vi kunde skapa helt fritt från fantasin. Vi kunde bygga miljöer precis så som vi ville ha dom utan att behöva tänka på att dom skulle klippas ut i småbitar som måste passa ihop med en massa andra bitar. Det var riktigt roligt.
Det ställde även stora krav på tekniken eftersom vi inte kunde ha en så stor bana i minnet samtidigt. Så vi fick skriva verktyg som analyserade och klippte upp grafiken beroende på vad det var för typ av grafik. Sedan använde vi olika kompressionsalgoritmer beroende på vilken typ av grafik det var för att kunna få det så litet som möjligt. Till slut så fick vi ner mer än fyra gigabyte grafik till runt 250 megabyte utan att man ser någon skillnad. Grafiken dekomprimeras sedan i realtid och streamas från hårddisken medan du spelar.”
Ett återkommande gissel med plattformsspel till iOS är bristen på fysiska knappar. Istället måste man styra med virtuella knappar, vilket kan vara ett problem ifall ens fingrar täcker över det som händer på skärmen. Hur gick tankarna kring det?
”Vi styr hela tiden kameran i spelet för att undvika att viktiga saker täcks av dina fingrar när du spelar och att du ser vart du är på väg. Vi har även spenderat massor med tid för att få kontrollerna att fungera så bra som möjligt för olika typer av spelare. Olika människor drar olika slutsatser angående hur man ska dra i kontrollerna för att få ett givet resultat i spelet. Så vi fick designa spelet så att det är okej att göra på flera olika sätt i en given situation för att få önskat resultat. Det innebar massor med testning, men i slutändan så fick vi ett spel som var mycket mer spelbart överlag.
Vad gäller virtuella knappar så tror jag att det är en vanesak. Vi utvecklar på PC, vilket innebär att när jag designar och testar banorna så gör jag det med tangentbord och fysiska knappar. Jag tycker dock att det är precis lika enkelt att spela på mobilen som på tangentbord, men jag antar att det kan ta en stund att vänja sig om man är van vid fysiska knappar.”
Hatar när det händer.
Efter releasen piskade Leo’s Fortune ner Hitman GO från förstaplatsen på Appstores topplista över betalappar på iPhone och The Amazing Spider-Man 2 från samma lista till iPad. Nu har spelet visserligen glidit ner något, men betyget ligger stadigt på 4,5 stjärnor. Hur har det varit efter release, att höra vad människor tyckte om spelet och se spelet hamna högst upp på Appstore?
”Det är ju självklart väldigt roligt att få ett sådant enormt positivt bemötande. Jag tror att folk märker och uppskattar att spelet är skapat med kärlek och omtanke. Många har även uttryckt sin uppskattning över att det inte finns några in-app purchases.”
Så, vad är näst på tur för 1337 & Senri? Kommer vi få se mer av Leo?
”Vi kommer ju självklart att fortsätta att skapa spel, men frågan är vad det blir. När vi bestämmer oss för att göra något så gör vi det utifrån vad vi tycker verkar mest spännande. Ibland så blir det uppföljare och ibland så blir det något helt nytt. Men så länge vi gör det vi verkligen brinner för så tror jag att folk kommer att uppskatta resultatet.”
En recension av Leo’s Fortune dyker upp i nästa avsnitt av Indierapporten senare i veckan.
