Fan också, jag hade ju planerat det så fint. Gå på sommarlov från Svampriket och kunna fokusera på annat i två månader, inga podinspelningar, inga texter, ingen konst. Sen återvända med laddade batterier till hösten. Anders hade okej:at det, allt var klappat och klart. Så händer något som jag bara inte kan ignorera, något så spektakulärt att det måste förevigas i textform.
Med åren kommer Tomas bli den klassiska karikatyren ”den kluriga gubben”. Lite enstörig, lite egen och med sällan skådad samlarmani. Fast just nu är han bara en bit över trettio, och det är rätt härligt att få känna en klurig gubbe innan han hunnit bli gubbe. Redan en samlare av rang och överdängare på allt med motor. Medan killarna släpar fram extradäck och jag försöker se till att ingen av hundarna sätter kurs mot horisonten sticker Tomas fram skallen och börjar prata TV-spel med mig. Jodå, jag jobbar på en spelblogg, ritar och skriver och tycker bäst om konsol.
– Gillar du gamla spel?
– Ja, så länge spelen är bra så spelar det ingen roll för hur gamla eller nya de är.
Vi blir ståendes en stund, han berättar att han har en hel del konsoler på lager som han vaskat fram på tippen. Han har noll intressen av spel, men tänkte att en dag kanske det blir värt något och går att sälja vidare. Men han har gett upp, det går ju aldrig upp i några ordentliga siffror och intresset finns inte. Skulle jag vilja ha dem?
Jag blir nästan generad, inte ska väl jag, jamen jösses, vi kanske kan titta på vad du har?
Att titta lite försiktigt blir det inte tal om, när vi anlänt krokar Tomas på mig ett gäng ICA-kassar och jag stapplar lite omtöcknat bort till bilen. I kassarna skymtar jag ett, nej två, N64, en GameCube, spel, kontroller och sladdar. Antagligen lite till som jag inte kan se. Nu ska det meckas med Volvo Valpen kvällen lång, jag vinkar av dem, påminner Rickard att han ska vara hemma kring tio annars häller jag stryknin i hans marmelad och kör hemåt.
När Rickard väl kommer tillbaka så berättar han flinandes att Tomas hittat ”lite grejer till”.
– Nähä, hur mycket då?
– Jag skulle nog säga… tre till fyra slaktbackar.
– DU SKOJAR.
(Här ska tilläggas att en slaktback är ett fullt vedertaget mått i vår värld och är ungefär som en medelstor flyttlåda)
– Nej, det är säkert!
– Alltså, du skojar? Det är på skoj?
– Nej! Jag har ställt in dem i din bil redan.
Mycket riktigt, i bilen står ett inferno av gamla dammiga konsoler. Sladdar överallt, färgglada kontroller och en rejäl omgång spel. Vi radar upp allt på gräsmattan och ser över det. Plasten är missfärgad emellanåt, knapparna är slitna på väldigt karakteristiska sätt. Allt är dammigt. Här och var sitter ett klistermärke, denna ultimata kärleksförklaring när man är elva år gammal. När jag halar fram ett SNES vrålar jag rakt ut.
Varför slänger folk sånt här på tippen? Varför kan det inte lånas ut, ärvas, säljas, ges bort? Lagas om det är trasigt? Jag fattar det och Tomas fattar det, att vi inte kan bränna oss igenom prylar i den takt vi gjort tidigare. Att det mitt i den här fantastiska glädjen också finns något sorgligt; allt det här har hittats på en soptipp.
Så nu sitter man här och har expanderat sin konsol/maskinpark ungefär åtta gånger om. Vad är planen nu? Först och främst ska allting rengöras ordentligt, och som den vän av ordning jag är så ser jag fram emot att få stapla, vira sladd och blåsa rent.
Sen då? Hur mycket av det här fungerar? Och hur mycket måste det som inte fungerar lagas? Jag skjuter det än så länge framför mig, drar på att sätta mig och para ihop rätt komponenter och testköra konsoler i flera timmar.
Kanske för att jag vet att jag skulle kunna fastna och försumma arbete, Riket, galleri, pojkvän, plastdotter och de två gårdar vi just nu bor på. Kanske för att jag vill göra något roligare av det, och jag leker med tanken att lasta pickupen full och åka till RR-Meetup, dänga upp allting på ett bord och ha en lek-och-testa-hörna. Så länge jag får behålla det där missfärgade (förhoppningsvis fungerande) SNES:et så får resten av grejerna gärna tillfalla andra som vill ha det. Inga pengar, inga byten, får du liv i det och kommer älska det, så ta det.
Tills dess så står de tryggt nerpackade under en trappa hos mig. En fantastisk present.
Med jämna mellanrum hör Tomas av sig och har hittat något nytt som han ställt undan. Ett till PS2 har tillfallit mig, samt en ouppackad Guitar Hero-gitarr. Han försäkrar mig om att det där andra Gameboy:et finns någonstans och att han nog snart kommer hitta det.
Jag kan ha skapat ett monster. Det är bra.
Fricking underbart Anna.
Fan vad häftigt!
Vad roligt!
Så underbart när man får något så fint bara helt plötsligt.
Makalöst fint 🙂
En kul variant på det hela är att folk skulle bli chockade över hur otroligt mycket gamla tv-spel som kastas på soptippen. Jag som jobbar i sopsvängen snubblar nästan dagligen över gamla konsoler inklusive spel i alla möjliga skick och format.
Det där låter som en våt dröm för många. Alltså snubblandet.
Jag hittade en gång en dammig gul gameboy kassett på en gångväg. Tog hem den och blåste rent med lite tryckluft och tvättade med vatten sen hade jag helt plötsligt ett fungerade Pokémon Gul att njuta av. 😀
Härlig text och samling av konsoler det där. Då min gamla kub har tackat för sig, så tar jag gärna emot en gåva i form av en Gamecube. Helt fungerande eller ej. Hehe.
Wow! 😮
Härligt värre , en ren synd att dumpa gamla lek kamrater på tippen då e det bättre att bara ge bort dom (:
Shit det ser ut som att den där megadriven har legat nedgrävd… Och är det där en bandare till en C64?! Glöm inte justera tonhuvudet! 😀
Ja det är sjukt trist att folk slänger spel på tippen.
Min fader har 2 gånger om året hand om tippen(dvs öpnna tippen och se till att hjälpa och visa folk) i det lilla samhället där jag växte upp. För kanske en 6-7 år sedan så ringde han mig när han var där och sa att han hittade en massa spel, och han undrade om han ska ta med hem till mig.
Visst svarade jag lite försiktigt, då jag ju vet att det inte är lagligt att ta något som slängts på en soptipp..
Men han tog med det hem, 17 spel till NES och 10 till SNES(med manualer, men utan box), samt en regionsconverter till SNES.
Till NES var det bland annat Batman, Wizards & Warriors 3, Ice Climbers, Tetris, SMB3, SMB, Punch-out.
Till SNES var det bland annat, A Link to the past, Star Fox, Lagoon, SMW.
Tyckte det var kanon ändå, några spel blev dubbletter, några spel var rena skiten… host Rescue – The Embassy Mission (sorry Ludde), medans andra var riktigt bra spel.
Det borde gå informations videos på SVT om att man inte ska slänga spel på tippen. Utan vad man ska göra med dem istället.
Logga in på ett specifikt forum för NES (kommer inte länka då jag inte uppskattar dom)
Lägg ut säljannons och se hur du får sinnesjukt betalt bara för att dom är svensksålda. Om du har lite tur kanske även du får 24700 för ett kopierat A4 papper.