Det var nyss E3, vilket ni antagligen inte missat. E3 innebär en strid ström av spel att se fram emot och för spelare är det lite som julafton. Eller, typ en julafton där någon står och viftar en massa kul presentera framför en och sen säger ”det här får ni om två år”.
Årets E3 bjöd på en hel hög med spel att se fram emot, på alla möjliga format. Det bjöd också på en hel hög med spel som jag inte ser fram emot alls. Det är så klart inget konstigt i sig, men det finns vissa spel i den senare kategorin som absolut inte borde höra hemma där. Spel jag borde peppa, eller trodde att jag skulle peppa, men helt enkelt inte gör.
Sunset Overdrive
När Insomniac visade upp Overstrike fnissade jag hysteriskt. När Overstrike senare blev Fuse och förlorade all charm blev jag, som många vet, mindre än nöjd. Därför borde jag nu vara pepp så in i helvete över att Insomniac verkar ha plockat upp allt som friserades bort ur Overstrike och byggt färglada, fartfyllda och allt annat än jämnbruna Sunset Overdrive.
Så varför är allt jag känner ett stort fett ”meh”?
Sunset Overdrive försöker sälja in sig som fartfyllt, attitydigt och over the top. Men gameplayvideon vittnar om ett spel som inte alls är särskilt fartfyllt och en attityd som känns som en 45-årig mellanchef i mörkblå kostym som formar handen till en djävulssymbol och säger ”rock on dude” på engelska med en kraftig svensk brytning.
Vapnen är sådär Insomniac-spektakulära som de alltid är, men ser… fjösiga ut. Som att de saknar tyngd. Världen man befinner sig i känns livlös och tråkig, med ”spännande element” lite slött påklistrade ovanpå. Fienderna ser tråkiga ut, bossen som dyker upp ser tråkig ut, huvudkaraktären ser tråkig ut och grafiken känns redan daterad.
Jag tar väl kanske i lite extra just eftersom jag hade sådana förväntningar. Men jag tror inte att Sunset Overdrive kommer bli mer än ett helt okej spel som glöms bort ganska snabbt.
The Order: 1886
Okej, kom igen. Steampunk och mysticism ihoprullad i en mysig liten boll. Det måste man ju bara peppa! Fast, som ni antagligen gissat, det gör jag inte.
Det enda jag känner är: grått. Så jävla grått. Allting är grått. Bara efter att ha sett trailern var jag tvungen att bildgoogla regnbågar för att kunna vänja tillbaka mina ögon till omvärlden. Grått och dimmigt och smutsigt och trökigt.
Dessutom förs mina tankar till Dishonored och Thief, varav inget direkt får det att vattnas i munnen. Jag spelade visserligen aldrig Dishonored, men jag insåg ganska snabbt att det inte var ett spel för mig. De saker som andra berömde var precis de saker som jag verkligen avskydde i Deus Ex: Human Revolution. Och Thief var en av årets tråkigaste spelupplevelser.
Nu kommer The Order antagligen inte ha särskilt mycket gemensamt med något av de spelen, men den fadda smaken hänger kvar. Och gör att jag helt enkelt inte kan bygga pepp.
Mirror’s Edge 2
Det är ju Mirror’s Edge 2 förtusan! Spelet som för många fått ungefär samma status som en uppföljare till Beyond Good & Evil. Bara det att det här faktiskt kommer!
Men, återigen: ingen pepp. Det ser ut att vara för mycket samma-samma. Klippen de visade kunde helt ärligt ha kommit från första spelet. Jag såg i alla fall i ingen skillnad. Allt som var bra ser ju så sklart ut att finnas kvar, men det gör även allt som var dåligt. Bara det att de gör en stor grej av fienderna och fightingen, som var förra spelets minst intressanta aspekt är tillräckligt för att oroa mig. Nä, ingen pepp här heller.
Destiny
Jag älskar första Halo. Det vet de flesta. Uppföljande spel har jag visserligen inte samma starka kärlek för, men jag uppskattar dem. Allihopa. Och därför vore det logiskt att jag just nu skrek mig hes över nästa Bungiespel, eftersom det ärligt talat har vanvettigt mycket gemensamt med Halo.
Jag tröttnade lite på Halo när de började nysta mer i bakgrundshistorien och denne plötsligt blev omöjlig att hålla reda på utan att läsa ett tiotal böcker vid sidan av att spela spelen och borde därför bli uppspelt över en ny serie, med en ny berättelse och ny mystik. Men redan i trailers har man berättat för mycket och jag känner mig genast ganska ointresserad.
Dessutom är det ett sådantdär onlinespel. Jag har aldrig varit mycket för online, så den delen i Halospelen har inte intresserat mig särskilt mycket. Det är så klart välgjord multiplayer och jag uppskattar den mycket mer än till exempel Call of Duty, men inte nog mycket för att vara pepp inför Destiny. Tyvärr. Trots Bungie och trots rymdmördande är Destiny fruktansvärt svalt i mina ögon.
Vilka spel känner ni att ni borde älska, men helt enkelt inte är uppspelta inför?
Final Fantasy XV
Jag är svag för japanska rollspel – nästan så mycket att jag
ignorerar många västerländska fullständigt.
FF XIII med sina tre episoder har dock fått mig att
börja misstro Square Enix på allvar och nej…
Jag är en av de som avskydde det nya fightingsystemet i FF XIII och av allt att döma kommer FF XV fortsätta i samma anda. Det vill säga…fighterna ser ut som Devil May Cry, men till priset av att man inte har fullgod kontroll och får acceptera att utgången är lite lotteri.
The Order: 1886
Min första reaktion var enbart positiv. Äntligen ett vuxnare rollspel som jag kan trösta mig med då Square Enix har svikit mig. Sedan insåg jag att det är ett FPS-rollspel och så sjönk titeln som en sten till något jag kan överväga om jag blir desperat.
Tråkigt, för storyn och karaktärerna tilltalar mig.
Destiny
Jag föredrar verkligen att spela FPS på PC med en mus.
Därför var jag egentligen bara upphetsad över Destiny-konceptet som sådant då det snabbt stod klart att det skulle bli konsol-exklusivt.
Fast jag är verkligen glad för alla andras skull – det vill säga ni som inte finner det störande att spela FPS med en handkontroll.
Ska dock tilläggas att jag kommit igenom alla Gear of War-, Uncharted- och MGS-spelen och älskade det.
Fast när jag gav mig på Halo-serien blev jag bara sjösjuk, illamående och frustrerad – samma känsla som när jag spelade Deus Ex-Human Revolution.
Då det är Halo-skaparna som ligger bakom Destiny och jag har problem med FPS med handkontroll så får jag nog motvilligt stå över. =(