För en månad sen kom jag hem från den mest fantastiska resa ni kan tänka er. Som 24-årspresent till mig själv och 35-årspresent till min sambo blev det en tripp på tre veckor i Japan. Där reste vi runt och fick uppleva Tokyo, Hiroshima, Hakone, Kyoto, Nikko och Kakunodate.
Något som slog mig under de veckorna var hur tråkigt Sverige är. Var är alla våra arkad- och Pachinko-hallar? Och var är våra caféer med roliga teman? Under våra sju dagar i Tokyo hann vi besöka tre härliga caféer: Gundam Cafe i Akihabara, Capcom Bar och Square Enix i Shinjuku. Men det kan ni läsa om på min blogg istället. Nu tänkte jag ta upp hur annorlunda man ser på tv-spel där nere jämfört med oss svenskar.
Öppenheten gentemot oss tv-spelare är mer annorlunda än här. Kanske är det bara en känsla men när man går in i valfri arkadhall och möts av skolelever som spelar Mai Mai (musikspel där man använder touch-skärm för att hålla takten) blandat med affärsmän som spelar Pokémon-spel så känns det verkligen som att ALLA i Japan spelar eller åtminstone accepterar tv-spel. Det är inte bara i spelhallarna man ser detta, även på tågen sitter folk och spelar, antingen på någon bärbar konsol eller sin mobil. Tyvärr så tar ju mobilspelen över mer och mer och det var något vi märkte.
Det är inte bara de nya spelen som ligger värmt om hjärtat i Japan. Tar man sig in till Akihabara så märker man hur mycket retron lever kvar och hur väl de bevarat den. Vi hittade två butiker som var fullsmockade med retrospel och konsoler från golv till tak, det mesta i toppskick. En av butikerna har ni garanterat hört talas om, Super Potato. Det var som att kliva in i en retroera. Det var obeskrivligt att gå runt där bland alla spelen och klämma och känna. Vi snackar flera våningar med bara retrospel.
Retron försöker komma tillbaka i Sverige, vi gör många försök med bland annat mässor och även att Game har börjat sälja äldre spel i utvalda butiker. Vi har kommit en bra bit på vägen, men än har vi långt kvar.
Text av Sarah Sjöstedt
 |
Sarah är en tv-spelsnörd, musiknörd och träningsnörd som älskar att baka och ta skogspromenader. Bloggar om livet, träning, tv-spel, resor och allt som händer i sin vardag på Ninjabob.blogg.se. |
Var i Tokyo för ca ett halvår sedan och kan bara hålla med. Alla spelar kändes det som. Gillade hur marknadsföringen av spel såg ut där med skyltar större än dom största husen i lilla alingsås där jag bor. Hur överfyllda hyllorna i butikerna var med prylar och tillbehör med ganska hyfsade priser.
Men mest reagerade jag över hur hjälpsamma japanerna blev när dom insåg att jag var en otaku. Sån reaktion får man inte här i torra Sverige.
Underbart land 🙂
Åh, så många fina tips!
Jag och sambon ska åka till Tokyo för första gången i oktober, ska ta med mig alla dina tips från bloggen. 🙂
Var i Tokyo för ca ett halvår sedan och kan bara hålla med. Alla spelar kändes det som. Gillade hur marknadsföringen av spel såg ut där med skyltar större än dom största husen i lilla alingsås där jag bor. Hur överfyllda hyllorna i butikerna var med prylar och tillbehör med ganska hyfsade priser.
Men mest reagerade jag över hur hjälpsamma japanerna blev när dom insåg att jag var en otaku. Sån reaktion får man inte här i torra Sverige.
Underbart land 🙂
Åh, så många fina tips!
Jag och sambon ska åka till Tokyo för första gången i oktober, ska ta med mig alla dina tips från bloggen. 🙂
Besökte Tokyo i två veckor 2009, en nördig resa jag hade drömt om sedan jag var 4 år, efter att min pappa varit där och köpt med sig en radiostyrd bil hem till mig, som då inte var så vanliga i sverige och berättat för mig att i Tokyo fanns det leksaksbutiker som var flera våningar stora. Sen ökades denna önskan om att ta sig dit allt mer under ens uppväxt.
I högstadiet gjorde jag och min barndomsvän, som är född elva dagar efter mig, en pakt om att vi skulle ha åkt till japan innan vi fyllde 25 år.
När jag klev av planet i början av oktober och satte foten på japansk mark så var jag 24 år och 364 dagar gammal, jag klarade det alltså precis med nöd och näppe. Dagen vi åkte hem så fyllde min barndomsvän 25 år.
Nu spårade jag som vanligt ur mot vad det jag egentligen skulle skriva. Men jag håller med dig på precis allt, från rubriken till texten, och jag tänkte precis de tankarna när jag åkte tunnelbana, när jag gick runt i arkadhallarna. När jag var på ett maid café, när besökte Super potato store, som jag nog besökte 5-6 ggr under de två veckorna, för att jag inte köppte tillräckligt med spel.
Mister Manners:
Förutom de vanliga sakerna man bör besöka i Tokyo, såsom ett Onsen-bad, Kabuki-teater, Sumo-brottning, Tokyo Tower, Super potato store, arkadhallar osv, så kan jag starkt rekommendera om man gillar prylar och elektronik att besöka Yodobashi-Akiba i Akihabara, en helt sinnesjukt stor elektronikbutik med åtta enorma våningar prylar och en våning med restauranger.
Sen så kan jag även rekomendera att besöka Shibuya 109, som ligger precis vid shibuya crossing, ett stort köpcenter med bara damkläder.
Sen en bit bort så ligger 109Men’s som är ett aningen mindre köpcenter med herrkläder.
Sen att hitta storlekar som passar oss svenskar i tokyo är ju inte det lättaste… jag är(eller var då) rätt liten av mig, men jag fick ändå köpa large-kläder, men köpte small här i sverige.
Tack så mycket för tipsen! 🙂
Besökte Tokyo i två veckor 2009, en nördig resa jag hade drömt om sedan jag var 4 år, efter att min pappa varit där och köpt med sig en radiostyrd bil hem till mig, som då inte var så vanliga i sverige och berättat för mig att i Tokyo fanns det leksaksbutiker som var flera våningar stora. Sen ökades denna önskan om att ta sig dit allt mer under ens uppväxt.
I högstadiet gjorde jag och min barndomsvän, som är född elva dagar efter mig, en pakt om att vi skulle ha åkt till japan innan vi fyllde 25 år.
När jag klev av planet i början av oktober och satte foten på japansk mark så var jag 24 år och 364 dagar gammal, jag klarade det alltså precis med nöd och näppe. Dagen vi åkte hem så fyllde min barndomsvän 25 år.
Nu spårade jag som vanligt ur mot vad det jag egentligen skulle skriva. Men jag håller med dig på precis allt, från rubriken till texten, och jag tänkte precis de tankarna när jag åkte tunnelbana, när jag gick runt i arkadhallarna. När jag var på ett maid café, när besökte Super potato store, som jag nog besökte 5-6 ggr under de två veckorna, för att jag inte köppte tillräckligt med spel.
Mister Manners:
Förutom de vanliga sakerna man bör besöka i Tokyo, såsom ett Onsen-bad, Kabuki-teater, Sumo-brottning, Tokyo Tower, Super potato store, arkadhallar osv, så kan jag starkt rekommendera om man gillar prylar och elektronik att besöka Yodobashi-Akiba i Akihabara, en helt sinnesjukt stor elektronikbutik med åtta enorma våningar prylar och en våning med restauranger.
Sen så kan jag även rekomendera att besöka Shibuya 109, som ligger precis vid shibuya crossing, ett stort köpcenter med bara damkläder.
Sen en bit bort så ligger 109Men’s som är ett aningen mindre köpcenter med herrkläder.
Sen att hitta storlekar som passar oss svenskar i tokyo är ju inte det lättaste… jag är(eller var då) rätt liten av mig, men jag fick ändå köpa large-kläder, men köpte small här i sverige.
Tack så mycket för tipsen! 🙂
Ånej nu fick du mig att tänkte på när jag var i Japan… vill tillbaka så otroligt mycket! Har varit där två gånger nu och klarat av dom mesta turistiga sakerna man ”ska” göra. Nästa gång vet jag inte riktigt vad jag ska göra men det räcker egentligen för mig att bara gå runt i staden och känna känslan som finns där.
Ånej nu fick du mig att tänkte på när jag var i Japan… vill tillbaka så otroligt mycket! Har varit där två gånger nu och klarat av dom mesta turistiga sakerna man ”ska” göra. Nästa gång vet jag inte riktigt vad jag ska göra men det räcker egentligen för mig att bara gå runt i staden och känna känslan som finns där.