I fredags landade då äntligen Xbox One här i Sverige. Valda delar (Linus, Niklas och Ludde för att vara exakt reds. anm.) av Svampriket har spenderat all sin lediga tid för att spela de flesta av de stora titlarna som fanns tillgängliga på releasedagen. Finns det några titlar som är värda att kolla in? Svaret får ni om ni fortsätter att läsa.

Ryse – Son of Rome

När Microsoft för första gången visade upp Ryse blev jag pepp. Jag tyckte att det såg ut att kunna bli ett häftigt äventyr. När jag sedan fick testa det på förra årets Gamex så sjönk min pepp avsevärt. Visserligen var det inte kampanjen jag fick testa då, men det kändes inte alls lika roligt spela det, som jag hade föreställt mig att det skulle vara.

Nu när jag har fått tagit del av spelet i sin helhet och fått uppleva kampanjen är jag återigen positivt inställd till Ryse. Jag har roligt tillsammans med det. Det är otroligt repetitivt, lite på samma sätt som första Assassins Creed var. Det vill säga att efter ett par timmars spelande märker en att det inte kommer bli särskilt varierat gameplay, men det gör inte så mycket då det ändå är rätt så underhållande. Jag älskar känslan av att känna sig helt badass, efter att ha tagit sig an ett gäng barbarer utan att ha tagit skada.

Ryse ser förjävla bra ut!

Men det största intrycket Ryse – Son of Rome har gjort på mig, är hur jävla bra det ser ut. Det är utan tvekan ett av de snyggaste spelen jag har spelat denna generation och jag kan inte släppa tanken på att detta är ett av de första spelen som släpps till Xbox One. Hur kommer spelen att se ut vid slutet av denna generation? Tänk bara på hur GTA IV såg ut och jämför det med GTA V. Ryse gör att jag ser fram emot framtiden, i alla fall när det kommer till det grafiska.

Dead Rising 3

Jag har aldrig tidigare spelat ett spel i denna serie. MIn erfarenhet sträcker sig till att jag har fått lyssna på min Tommy när han spydde galla över del två i serien. Tror aldrig han har hatat så mycket på ett spel, någonsin. Så av förklarliga skäl var mina förväntningar på del tre inte direkt skyhöga. Men ibland är det skönt att få sina förväntningar motbevisade. För oj, oj, oj så förbannat kul det här spelet är.

Det är så otroligt hjärndött (pun intended) så en storknar. Jag skrattar i stort sett hela tiden. Det är en fröjd att massakera horder av zombies med alla möjliga tillhyggen. Aldrig hade jag trott att jag skulle roas av att kasta en burritto i ansiktet på en zombie för att i sekunden efter ta upp ett brinnande bredsvärd och klyva hen på mitten för att sedan hoppa in i en ångvält och mosa cirka sextio zombies i ett svep, för att sedan, ja jag tror nog att ni fattar? Dt är helt vansinnigt, helt enkelt.

Vansinnigt, helt enkelt

Det finns en story, men det har jag en tendens att glömma bort då det är så otroligt mycket roligare att bara driva omkring och döda odöda med det mer tokig vapnet efter det andra. Hur många zombies jag än dödar kan jag inte sluta eller för den delen vilja komma på nya sätt att totalt smasha deras kroppar. Det var väldigt länge sedan jag blev så här underhållen av ett TVspel!

Titanfall

Jag har aldrig varit en onlinespelare. Jag brukar hålla mig till singelplayerupplevelser och vara fullständigt nöjd med det. Jag är alldeles för dålig för explosiv multiplayerslakt. Därför känns det så klart som en högoddsare att jag skulle uppskatta Titanfall.

Men det är ju så jävla roligt. Det är snabbt, explosivt, nyskapande och intuitivt. Respawn Entertainment har lyckats proppa spelet fullt av olika funktioner och samtidigt hålla det enkelt och lättlärt. På en match har jag lärt mig att spela. Efter fem ligger jag plötsligt först i mitt lag. Efter tio skrattar jag vanvettigt efter att ha sänkt tre titaner på rad, hoppandes mellan hustak.

Snabbt, nyskapande och intuitivt

Frasen ”Respawn Entertainment har revolutionerat multiplayerspelande” har antagligen yttrats i ungefär 78% av alla Titanfall-recensioner som skrivits. Därför vill jag inte skriva det i den här. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att det är precis så det känns. Respawn har gjort något helt nytt och Titanfall kan mycket väl komma att sätta en helt ny standard för kommande multiplayertitlar.

Sunset Overdrive

Innan jag inleder den här texten är det viktigt att notera att jag enbart provat på ett kort demo av Sunset Overdriva, och dessutom på en ofärdig kod. Jag har inte spelet det färdiga spelet och kan därför (så klart) inte ge något slutgiltigt utlåtande än. Men av det jag fått känna på är jag verkligen inte imponerad.

Sunset Overdrive är allt Titanfall inte är. Eller snarare är det ingenting av det Titanfall är. Det är inte smidigt, det är inte snabbt, det är inte roligt. Spelmekaniken tycktes sakna all den fart och fläkt som visades upp i förrenderade trailers och känns istället monumentalt långsam, seg och stapplig.

Sunset Overdrive har marknadsförts som ett spel där du flyger fram genom banorna, smidigt studsar från en plats till en annan, samtidigt som du tömmer magasin efter magasin på horder av monster, allt men en ball och skojfrisk attityd. Men ingenting funkar. Inte attityd, inte smidigt studsande. Det blev bara kattskit av alltihopa.

Grundmekaniken håller inte

Det var som sagt inte det färdiga spelet jag kände på och det finns fortfarande hopp för Sunset Overdrive. Men problemen jag hade med spelet var inte precis saker som går att fixa med lite finjustering. Snarare var det själva grundmekaniken helt enkelt inte höll.

Forza Motorsport 5

Jag ska vara helt ärlig med att jag sällan blir exalterad när jag står inför uppgiften att recensera att verklighetstroget bilspel. Men som recensent går det inte alltid att välja sina spel, och det har blivit en hel del rally, Formel 1 och andra bilsimulatorer genom åren.

Forza Motorsport 5 är snyggt, ruggigt snyggt. Men det var väl egentligen ingen som förväntade sig något annat. Att visa upp ett vrålsnyggt bilspel är det äldsta tricket i boken när det gäller att skryta med vad en ny konsol klarar av. Föremål som vi människor designat är helt enkelt lättare att göra verklighetstrogna i spel.

Men Forza Motorsport 5 är dessutom roligt, något som inte kändes som en lika stor självklarhet när jag satte igång installationen (som tog över åtta timmar. Ska det vara så?). Kontrollen är tajt som bara den och som spelare får du en bra känsla för fart och g-krafter, något som är en absolut dealbreaker när det kommer till bilspel. Att Top Gear-gänget lånar ut sina röster för att presentera bilar och ligor på ett lustigt sätt gör att även jag med ett minst sagt milt bilintresse blir intresserad.

Även jag, med ett milt bilintresse, blir intresserad

Alla solar har sina fläckar (eller? Jag vet inte), så även en i övrigt helt okej sol som Forza Motorsport 5. Ju längre jag spelar och fler ligor jag vill köra, desto mer uppenbara blir de omtalade free to play-mekanikerna som strösslat över detta fullprisspel. Jag är helt okej med att utvecklarna vill ha en 20-lapp eller två för en eller ett gäng nya bilar. För mig räcker det gott och väl med den stora mängd som redan finns. Det som sticker i ögonen är att de mer udda och roliga ligorna kräver bilar som kostar ofantliga mängder in game-cash som tjänas genom att vinna lopp. Det hade också känts helt okej, om det inte vore för att jag ständigt påminns om att jag minsann kan betala för att tjäna mer pengar under en viss period. En riktigt smutsig free to play-mekanik som jag aldrig vill se i ett spel jag redan betalat för. Urk!