För drygt tre veckor sedan satt jag på jobbet och diskuterade fritidsintressen med en lite äldre kollega. Jag berättade att jag både tycker om att spela och skriva om tv-spel. Det var ett långt och roligt samtal med många nyfikna frågor och svar om spelvärlden. Men intet vetande skulle min dag förstöras av en illavarslande skugga i ögonvrån. En annan kollega, en man i hans bästa medelålder, frågade och samtidigt påstod: ”Vad gillar du för spel då? Typ, Hello Kitty?” i en nedsättande ton.

Det blev tyst i rummet i några sekunder. Den första tanken som ploppade upp i mitt huvud var ”finns det Hello Kitty-spel?”, det övergick sedan till någon slags förvirring som till slut ledde till en tanke som bäst kan beskrivas som, ursäkta språket, ”vad fan?”. Jag och mannen stirrade på varandra ett tag, tills jag till slut (något överdrivet) deklarerade att jag ville ha spelen så blodiga och brutala som möjligt, allt skall dö. Mannen såg sedan besvärad ut och lämnade mig i tystnad.

Samhället har sedan länge låtit använda ordet ”tjej” i negativa sammanhang så som ”tjejkast”, ”tjejfilm” och som nu, ”tjejspel”

Denna händelse som utspelade sig en helt vanlig dag på jobbet är inte någon engångshändelse på något sätt. Det handlade inte så mycket om att han förmodade att jag spelade Hello Kitty-spel, det var mer sättet han sa det på. Ett förminskande tonläge som tvivlar på att någon som jag verkligen spelar spel. Det handlar om att aldrig tas på allvar i spelvärlden som tjej, det handlar om fenomenet ”tjejspel”. Samhället har sedan länge låtit använda ordet ”tjej” i negativa sammanhang så som ”tjejkast”, ”tjejfilm” och som nu, ”tjejspel”. Det används för att beskriva något svagt, fnittrigt, mesigt och även gärna rosa. Detta är självklart oerhört problematiskt.

När jag var liten brukade jag efter skolan gå in på en svensk hemsida med små flash-spel. Där fanns och finns än idag en sektion just kallad ”tjejspel”. Denna kategori består främst av sådana fantastiska kategorier som ”makeup”, ”dating” och min personliga favorit ”sköta barn”. En motsvarande kategori kallad ”killspel” finns inte, istället är det antaget att resten av utbudet är till för dem. Inte skall vi bräckliga små flickor kunna skjuta på saker, gå ut på äventyr eller åka skateboard. Ironi åsido, detta är självklart inte ett problem som bara finns bland små spel på internet, utan något som svärmar över i hela spelindustrin.

Där jag möts av frågor som ”har du verkligen SPELAT ZELDA?” om jag bär en tröja med Zelda-motiv. Frågan är ofta följd av en lång utfrågning som knappt skaparna själva skulle kunna svara på. 10100160_hiDetta händer aldrig när mina killkompisar bär en motsvarande tröja. Säger en tjej att hon älskar Halo sägs hon bara söka uppmärksamhet från killar och gillar hon Mass Effect är det bara för romanserna.

Det är en slags manlig elitism vi ser i spelvärlden idag och genom att använda termen ”tjejspel” byggs denna elitism hela tiden upp. Den avgränsar kvinnor till skönhet, rosa och allt annat som anses vara ”tjejigt”. Detta i en värld där fantasin inte skall ha några gränser, där du kan slåss mot drakar, resa ut i rymden och bygga helt nya världar. Samtidigt som detta sker förminskas just det som samhället kopplar till femininet till något mesigt och fånigt. Det går alltså inte att vinna som kvinna i spelvärlden. Är du inom normen för kvinnlighet ses du som svag och fake, är du utanför den blir du istället sedd som aggressiv och oattraktiv.

När mannen på jobbet hade fördomen om att jag, en 20-årig tjej, bara spelar Hello Kitty-spel så kom hela mitt liv som gamer tillbaka till mig. Frågorna, de skeptiska blickarna och utanförskapet, men också de glädjande stunderna i alltifrån Animal Crossing till Dragon Age. Att köpa ett nytt hus och att blodigt döda en drake med svärd. Det var då jag nästan tyckte synd om honom. För att begränsa sitt spelande till uråldriga könsstereotyper måste vara extremt trist. Det är sådana indelningar som vi alla skulle må bättre av att bli av med. De uppehåller strukturen som gör att så få protagonister i spel är kvinnor, att kvinnliga journalister som kritiserar spelvärlden får dödshot och att spelande tjejer inte tas seriöst. Gamers världen över måste sluta att könsbestämma spel och släppa in alla i gemenskapen.

För trots allt är det enda som finns spel och de som spelar dem.

Och det är vi som bestämmer hur vår egna stora lilla värld skall se ut.

Text av Kajsa Lundquist

Processed with VSCOcam with f2 preset Kajsa är spelskribent på IGN Sverige, musiknörd och fantasytönt. Hon skulle helst vilja att världen hade fler alver, drakar och katter. Besatt av Dragon Age och har därifrån en evig crush på Alistair. Planerar att en dag få jobba på ett museum. Köar alltid i 12 timmar för att få se sina favoritband.