Vad är retro?

Den senaste veckan har det spridits en video där tonåringar (bland annat Maisie Williams som spelar Arya i Game of Thrones) får testa NES. Vissa av de vet vad det är som ställs framför dem, medan vissa inte har en aning om vad det är för grå plastbox som tog världen med storm för snart 30 år sedan. Det som är intressant med denna video är faktumet att många av tonåringarna påstår att vi kommit en lång bit sedan vi blåste på spelen för att få de att fungera. Det är numera en definition av retro, mycket på grund av glappet mellan tekniken och tiden som gått sedan dess.

För några dagar sedan släpptes Destiny som blev det mest förbokade spelet hittills. Det går att diskutera vidare om det spelets storhet i sig, men ingen skulle idag definiera det som retro i någon anmärkning, snarare tvärtom. Destiny och PS4 står för framtiden, för den nya generationen och för det som vi kan och ska förvänta oss.

Mitt gudbarn fyller ett år i november. Som en inbiten spelare och självutnämnd nörd har jag tagit mig an uppgiften att bjuda in henne till spelvärlden, att visa henne det underbara som tagit mig med storm och det jag förälskat mig i. Jag vill visa henne vad man kan hämta och vad man kan lära sig genom att spela. När hon blir stor nog att kliva in i världen kommer den antagligen se annorlunda ut (förhoppningsvis till det bättre inom ämnet jämställdhet). Men på vilka sätt inom kontexten retro?

Kommer dagens konsoler någonsin bli retro eller är retro begränsad till de tidigare åren av varje företag?

Var går egentligen gränsen för vad vi definierar som retro idag? Finns det någon specifik tidsgräns eller årtal som innebär retro, tidigare generation eller framtid? Kan det vara så att retro är kopplad till de tekniska begränsningarna av varje generation? Vissa retrohemsidor påstår att man själv måste sätta en gräns för vad som ska räknas in som retro, men att spelbranschen är så pass ung att det är svårt att avgöra.

”Wow, so retro!”, säger några av tonåringarna i filmen. Som att det är något ärofullt och prestigeartat att få ta del av en tidigare generation.

Det finns även spelare som fokuserar helt på retro och samlare som har väggar fyllda med konsoler och spel som tidigare varit den nya generationen. Det finns till och med en hel mässa i Sverige med fokus på retro. Det finns en underliggande ”coolhet” och trend med retro på det sättet. Medan världen idag ofta handlar om att få reda på nyheter snabbt och speedrunna spel för att ta del av historien först av alla, så finns det ändå en prestige och intern kamp i att få äga och handskas med tidigare generationer och gamla spel.

Så jag har ändå hopp. Jag har en chans att mitt gudbarn ändå kommer se mig och mitt PS4 som ganska coolt, och förhoppningsvis kommer hon även lyssna på mig när jag babblar om hur Mass Effect ändrade mitt liv och hur vi stod i kö tidigt en morgon för att köpa det nya för vår tid.

Kanske får jag också stå i en kö med henne sex på morgonen för att köpa det senaste på marknaden. Retro-gud-morsan är ju ändå rätt cool.

Text av Emma Kujansuu

Emma bor i Stockholm och studerar Utveckling och Internationellt samarbete vid Södertörn högskola. När hon inte babblar om Mass Effect och Fringe spenderar hon tid med att sluka serier och dricka kopiösa mängder kaffe. Gift med en spelgrafiker och har en cocker spaniel som är döpt efter världens bästa karaktär i en serie, Walter. Skriver och recenserar för loading.se.