Idag är det World Suicide Prevention Day. Om så för en dag måste vi öppna dörren och sopa bort skulden och skammen som så länge varit förknippad med självmord och självmordstankar. Mitt sätt är att skriva en kort krönika och sprida den till er med förhoppningen att vi tillsammans kan försöka göra en skillnad för personer som just nu befinner sig i mörkret.
Det är tabu att prata om att inte vilja leva längre, trots att fyra personer i Sverige begår självmord varje dag och trots att självmord är den vanligaste dödsorsaken hos 15-24-åringar. Varje dag möter vi potentiellt sett personer som allvarligt funderar på att avsluta sitt liv.
Om du själv är i behov av hjälp och stöd, tveka inte att ta kontakt med någon av de organisationer som finns till hands. Du är inte ensam. Och ta hand om varandra där ute i verkligheten – ingen annan kan spela just din roll i livet.
Jag har aldrig seriöst funderat på att ta mitt liv, men har mått väldigt dåligt i flera år. Av lite olika anledningar. Och känner ingen vidare livslust, alls. Men här om veckan bestämde jag mig för att våga ta steget och fixade så att en remiss blev skickad till en psykolog. Vet inte om det kommer ge nåt. Men värt ett försök.
Bra att du, och Svampriket, uppmärksammar detta!
Visst är det viktigt att finnas där, men man ska heller inte tro att ens närvaro kan göra hela skillnaden för personen som är suicidal, och man ska aldrig tro att man kan kontrollera situationen. Jag hade en kompis som ofta tänkte på självmord, och jag ägnade mycket tid åt att bara finnas där, alternativt inte finnas där om det var så att min kompis verkligen inte ville ha sällskap. Hen sa ofta hur otroligt uppskattat mitt sällskap var, och jag vaggades in i en tro om att den gjorde hela skillnaden, precis som ni pratar om här. Men min kompis gjorde ändå ett seriöst självmordsförsök och vart inlagd på psyket. Jag var helt oförberedd på det och tog väldigt illa vid mig. Jag trodde verkligen att det inte kunde hända eftersom det fanns stöd åt min kompis, och då handlade det inte bara om mig heller.
Min poäng är väl att man aldrig kan kontrollera situationen, men att man vare sig ska sluta bry sig och verkligen inte ta det personligt om det ofattbara skulle hända. Min kompis har repat sig nu och tyckte det var riktigt dumt av mig att ta det så illa och personligt.