Jag minns så väl när min fru kikade in i vårt spelrum och tog en snabb titt på Gears of War, som jag spelade på ett lånat 360, för att sedan utbryta ”fan va snyggt det är!”. Min fru kan ingenting om spel. När vi gick in i den förra konsolgenerationen så gjorde vi det med upplösning som främsta argument, förutom Nintendo då som tyckte pris och funktion var viktigare. Vi hade tidigare nosat på HD i några få spel till Xbox och PS2 men det var med relativt billiga platta TV-apparater märkta HD-ready och Xbox 360 som de högupplösta spelen gick in i den nya eran. PC-spelarna skrattade såklart åt det hela, som de oftast gör, för de har ju kört högupplöst sen slutet av 90-talet.
Hög upplösning är verkligen något alla kan relatera till och uppskatta. Hoppet från tjock-TV till 720p och till viss del 1080p, om du har stor skärm nog för att se nån skillnad, var monumentalt. Sen började det muttras bland teknikintresserade om att spelen egentligen internt var renderade i en lägre upplösning och sen uppskalade, det vill säga lurendrejeri! Hemska tanke. Rösterna tynade dock sakta bort för folk brydde sig inte nämnvärt, de hade ju grissnygga spel att spela. Den förra generationen hade till en början otroligt mycket gratis genom upplösningsknepet, men såg spelen verkligen så bra ut om man tittade bortom antalet pixlar på skärmen?
Vad innebär det egentligen att ett spel ser bra ut? Handlar det om flummiga saker som konstnärlighet eller handlar det om hårda värden som antal polygoner på skärmen? När fanboys bråkar handlar det nästan alltid om det sistnämnda, om muskler byggda av transistorer. PC-spelarna står återigen vid sidan och skrattar åt hela debaclet. Självklart handlar det om en kombination av båda faktorerna, ett estetiskt tilltalande spel kan lyftas av bra teknik i ryggen. Däremot vill jag påstå att ett tekniskt avancerat spel inte är snyggt om det saknar tilltalande art direction, något som många grafikonanister antagligen inte håller med om.
PS4 och XboxOne hade ingen HD-upplösning att luta sig på den här gången. Min fru tittade lite snabbt när jag spelade Killzone Shadow Fall, sen tittade hon bort och fortsatte med sitt; hon förstod inte att det var en ny konsol. Det här sätter än mer press på speltillverkarna idag, för de sitter i en ganska jobbig situation. De skulle kunna ösa massor med pengar för att närma sig grafisk verklighet, men där nånstans lurar The Uncanny Valley och frågan är om pengarna som krävs för den grafiken faktiskt återbetalar sig. Indie-marknaden växer för varje dag och hur dumt det än låter så är det svårt att bräcka en driven utvecklare i sitt sovrum även om du har en 100 man stark utvecklingsavdelning med massor av erfarenhet, eller så är det just därför det är svårt för 100 man kostar pengar och idéer flyter långsamt när du har storbolagens byråkrati och ägare som hellre satsar på säkra kort.
Wii- och RockBand-generationen har växt upp. Min högst personliga analys är att väldigt många icke-gamers köpte Wii för att i princip spela bowling på, vad som hände sen var att konsolen antingen samlade år av damm eller att ett spelintresse väcktes, som i många av mina icke-gamer-vänners fall resulterade i att de skaffade ett PS3 och sedermera ett PS4. Samma sak verkar ha hänt med alla plastinstrument. Wii blev en gimmickmaskin i mångas ögon, och vet man ens om att Wii U är en ny konsol så är inte en tryckkänslig platta argumentet nog för att köpa en. Folk vill inte ha gimmicks längre, så den vägen till pengar är borta.
Så vad är då next gen? Den grafiska utvecklingen sitter i limbo och argumentet man hör mest just nu är 60fps, och återigen skrattar PC-spelarna med sina 144Hz 4K-skärmar. Spelserier som varit giganter de senaste sju åren tappar mark för folk har tröttnat. Det behövs nya grepp, men hur når man försäljningsframgångar på en marknad som fullkomligt exploderat sett till kvantitet? Next gen är mer än yta, det är en vision om en strömmande och sammankopplad värld där ett tekniskt vidunder kan konkurreras ut av ett genomtänkt spel gjort av två kompisar. Men vad är det då som framgången har gemensamt under nästa generation? Svaret är kvalitet, rakt igenom. Tekniken finns här och marknaden kräver inte teknisk briljans längre, det finns inga ursäkter för att faktiskt göra ett genomarbetat spel. Kvalitet kommer sälja spel under generation 8, inte glansig yta eller gimmicks.
Vad vill du ha av nästa generations spel?
Jag vill ha bra spel .. 🙂 Gärna lite äventyr och eftersom jag är gubbe och inte har kompisar med egna spelkonsoler får det gärna vara multiplayer i splitscreen och inte bara online.
Ja detta saknar jag också. Det känns som att spelutvecklarna kraftigt har underskattat fördelarna med splitscreen. Jag antar att alternativet utelämnas pga av vägran att kompromissa med grafik och bilduppdatering. Något jag gärna hade kunna skippa till fördel för splitscreen.
De flesta multiplayerspelen (med lokal Co-Op) är ju partyspel ala Nintendo och detta känns inte så intressant även om detta kan vara kul ibland.
Jag vill ha ett sjukt bra jrpg igen.. Var nåt år sen sist. Kan vara på Wii U, starkare hårdvara eller mobilt, bara det är fin art direction, bra story och bra stridsystem osv.
Wii U har redan vad jag kan kräva av en ny konsol. Nytänkande och innovativa spel som inte finns nån annanstans. Jag har en PC för allt annat.
Om man helt och hållet ska titta på prestandan i maskinerna och totalt flytta fokus från t ex vad det nya fokuset på Indie-titlar gör, vad det nya fokuset på socialt spelande innebär, vart genusdebatten tar oss eller vad det nya fokuset på nya kontrollmetoder för med sig, så tror jag att jag helst ser att den nya hårdvaran tillför bättre AI och fler interaktiva spelvärldar med mindre laddningstider.
Bra spel och sköna kontroller. Då blir jag nöjd!! Som jag är nu.
Jag vill ha det jag velat ha sedan spelbegynnelsen.
Bra co-op-spel att lira i soffan med de nära och kära offline.
Sedan vore det roligt om Square Enix gjorde ett bra Final Fantasy-spel igen. FF15 kommer troligen inte göra mig glad – bara mer olycklig över seriens utveckling…