När nörden dog

Vi tar en titt tillbaka på vad som skapade oss, hur vi hänger ihop och vad som händer nu.

Ordet nörd härstammar från engelskans nerd, eller nert, vilket kommer av ordet nut. Det betyder alltså, från början, dum eller galen. Idag har det blivit ett superlativ till ordet fan, som kommer av engelskans fanatic. Denna relation, orden emellan, är mycket märklig då en fanatiker snarare skulle porträtteras som en galen person. Detta främst i  populärkulturen. I verkligheten är det nörden som har blivit extremfallet. Det är hen som är nästintill besatt – men hur blev det så, när den klassiska bilden av en nörd, dvs. man, glasögon och byxorna för högt upp, en gång var defintionen av ordet?

Idag, i takt med att gamer- och nördkultur blivit brett, har ordet fått en helt annan tyngd. I verkligheten fanns nog den där ”glasögonormen” en gång, men han är död. Han är död som både symbol och definition av nörden. Nörden idag är ett tvärsnitt av samhället – och folk har blivit medvetna om det. Det är ett brett spektra av personer och passioner som kallas, och kallar sig själv, för ”nörd”. Begreppet behöver inte sträckas långt för att kunna innefatta vilken fankultur som helst. Jag skulle vilja hävda att beliebers har mer gemensamt med nörden än en P3-lyssnare. De vet allt, slänger sig över allt nytt och hävdar ganska snart att den förra skivan var bättre, trots att de älskar allt.

Okej, det kanske inte är så att beliebern skulle uttrycka sig på samma vis som en klassisk gamer. De skulle inte klaga på att nya skivan inte var bakåtkompatibel. Däremot skulle de mycket väl kunna klaga på att för många upptäcker ”deras” Bieber. Väldigt mycket likt hur de klassiska Tolkien-nördarna hatade hur många som började läsa ”deras” böcker efter Peter Jackssons filmatisering. Samma paralleller kan man dra mellan en Justin Bieber-konsert och BlizzCon. Bara att ett stort mjukvaruföretag kan ha sin egen con visar ju på en otrolig dedikation från deras följare.

Vad är det då som skiljer den moderna nörden mot det gamla skällsordet? Jo, det är helt enkelt så att vi nördar har tagit tillbaka vårt ord. Det må vara så att det användes som en förolämpning till en början, men i takt med att vi började använda ordet för att beskriva oss själva blev man tvungen att modifiera förolämpningen för att hålla den relevant. Till den inte längre så starka förolämpningen ”nörd”, lades ”jävla nörd”. Då händer det som alltid händer. Nörden började kalla sig för ”en jävla nörd”. Helt plötsligt var det väldigt okej att vara ”en jävla nörd”. Det är nog besserwisser-genen som vaknar i nörden. Hen ska vara värst. Tillhöra sin exklusiva klubb. En hierarki skapas. Den som vet mest vinner. Förolämpningen ”nörd” blir en åtråvärd titel. En titel man kan förtjäna enbart genom sin kärlek till någonting.

För det är kärleken som driver nörden. Genom sin fascination av och sin dedikation till någonting kan nörden inte få nog. Hen väljer Batman framför sömn, eller antika tåg framför frukost. Idag gör dessa val att man kan knyta nya kontakter istället för att välja bort den möjligheten. Twitterflöden, tumblr och facebook har gjort det möjligt för oss att hitta varandra på en global skala. Detta må vara på gott och ont, men det är ändå så att vi idag kan få ett personligt nyhetsflöde. Vill jag läsa om enbart kvantfysik i mitt twitterflöde så kan jag det. Nörden breddas och kommer i kontakt med angränsande ämnen. Någon retweetar en sak om Daleks, tycke uppstår och plötsligt har kvantfysikern blivit whovian på fritiden.

Det är på detta vis ordet har fått sin bredd, och därmed ett behov av att definiera olika typer av nördar – Anglofiler, beliebers och gamers vill alla utmärka sig på olika vis. Medan anglofilerna åtnjuter mer av de klassiska nörd-attributen så väljer gamers att bekänna sig mer till sport-området av nörderi. De spelar i ligor, samlar poäng och vill se svart på vitt vem som är bäst. Anglofilen hamnar hellre i en lång diskussion om huruvida Peter Capaldi skulle fått prata sin grötiga skotska, än att göra upp i Starcraft 2. Beliebers, ja, de njuter av sin Justin och ställer mer än gärna till med Beatle-mania då han kommer på besök. De är inte mindre nördiga för det – fast jag tror att varken dem eller vi vill prata om det.

Text av Gustav Karsten

Julen 1998 fick Gustav ett N64 med Super Mario 64 i Julklapp. Sedan dess kommer han alltid hävda att inget bättre spel någonsin existerat – hur fel han än må ha. Han gräver sig entusiastiskt ner i all populärkultur. Just nu spelar han mestadels Hearthstone, men väntar med spänning på Arkham Knight. Till vardags arbetar han som copywriter i den egna firman. På natten slåss han mot superskurkar som frilansskribent.