När min telefon ringer och skärmen visar att det är min mamma som försöker nå mig funderar jag i några sekunder innan jag svarar. När hon frågar om jag är upptagen, vad jag gör, funderar jag också en stund. Men denna gång är jag ärlig; ”- Nejdå, jag spelar bara lite tv-spel”. Och denna gång är det helt sant. Jag gör faktiskt inget vettigt över huvud taget.

I den frivilliga eller ofrivilliga ambassadör-roll som jag ganska ofta klär mig har jag som slagord att tv-spel faktiskt kan vara vad som helst. Möjligheterna och potentialen är större inom tv-spel än någon annanstans inom kulturen, mycket för att det är en kulturform som binder samman andra kulturuttryck. Tv-spel är fantastiskt. Utan motstycke. Men ibland är det verkligen inget annat än ”bara” tv-spel också. Ganska, eller helt meningslöst. Igår kväll när mamma ringde så var det verkligen inget annat än ett slappt tidsfördriv.

”Jumpin’ all over the world”

Just nu slits jag mellan två olika spel: Dragon Age Inquisition och GTA Online. Det förstämda borde jag spela mer av, medan jag tenderar att spela lite för mycket av det sistnämnda. Den röda tråden genom båda dessa spel är att du spenderar otroligt mycket tid med att göra saker som kan betraktas som meningslösa, både inifrån och utifrån. Samla 20 blommor och 30 kg järn för att skapa en uppgradering till ett vapen du från första början inte är särskilt intresserad av att använda, där har vi Dragon Age: Inquisition i ett nötskal. Det, samt massvis med hoppande uppför berg, och rovdjur och demoner som attackerar dig i tid och otid. Du gör ganska många ganska tråkiga saker, för att det är rätt kul, ironiskt nog.

I GTA: Online kan du spendera både tid och pengar med att köpa lägenhet, garage, bilar, bildelar, tatueringar, frisyrer och kläder. Vissa av grejerna fyller ju en spelmekanisk funktion, medan andra endast är estetiska förändringar. Men jag och vissa ur mitt crew har tagit det steget längre, och rollspelar stora delar av GTA: Online utifrån eget manus. Vi dricker sprit och lyssnar på klassisk hiphop i någons lägenhet, vi åker runt ute på landsbygden och rånar bensinstationer trots att belöningen knappast är värt det. Vi gör det för att det är så Svampcro rullar. Vi har alla gått in i våra roller på eget initiativ, skapat vår egen backstory, släktträd och våra egna ambitioner. Och när Heist-uppdragen väl lanseras senare i vår kommer vi vara så jävla redo.

Jag tar ett extra varv runt staden och ett extra djupt andetag av den totala, underbara meningslösheten
Det ironiska är att det meningslösa i GTA: Online för det mesta inte ger mig något alls av värde sett till spelets mekanik eller statistik. Det är bara i mitt huvud det betyder något – men kanske är det just där som spel ska hitta sin mening? För där jag med väldigt jämna, täta mellanrum blir tokfrustrerad på Dragon Ages jävla bergsväggar, långsamma hästar, meningslösa springande  och ändlösa grind mot nästa level så kan jag snarare finna sinnesro och tid att andas ut i GTA Online. När jag rullar hemåt från en kväll kantad av lyckade och mindre lyckade uppdrag, med den perfekta låten på radion medan Los Santos sol sätter sig i bakgrunden stortrivs jag med mitt spelande. Jag tar ett extra varv runt staden och ett extra djupt andetag av den totala, underbara meningslösheten.

För visst är det så att vi ganska ofta också lurar oss själva att tv-spel är mer betydande, mer allvarligt än vad det allt som oftast är? Det är en del av tv-spel som utvecklare sällan talar om, men som många av oss har upplevt på ett sätt eller ett annat. Och det är verkligen inget fel i det. Bara i ett riktigt bra spel kan du vara tillfreds med att göra absolut ingenting.