När jag pratar med människor som är några år äldre (huvudsakligen) berättar de med glittrande ögon om det där mytiska “spelsnacket på skolgården”. Om hur de gick på mellanstadiet och det gick rykten om hur man kunde återuppliva Aeris, hur man bytte fuskkoder eller spel med varandra. Om hur alla spelade samma sak och alla pratade om det.
Jag hade inte så mycket av det där. Jag vet inte om det är just för att jag är yngre och internet hade börjat göra ordentligt intåg, eller för att det inte fanns de där självklara spelen som alla hade, eller kanske för att just min skola helt enkelt var ganska bonnig. Oavsett blev det inte så mycket av det där spelsnacket på skolgården.
Utöver ett spel. Pokémon Gul. Spelet som det kändes som att alla hade. Spelet som det snackades om, som spelades på rasterna (och till dags dato det enda Pokémon-spelet jag spelat i någon större utsträckning). Och för att hylla detta fantastiska spel tänker jag nu lista fyra stycken fullständiga felaktigheter som spreds på min skolgård.
1. Magicarp kan utvecklas till Mew
Mewtwo var ingen konst att gå tag på i Pokémon Gul. Visst dök han upp ganska sent i spelet, men han var liksom svår att missa. Du möter Mewtwo och du fångar honom. Mew, däremot var inte lika lätt. Tvärt om är stegen man måste gå igenom för att få tag i Mew ganska vansinniga. Och det var även teorierna.
Den mest accepterade på min mellanstadieskola introducerades av en vän till mig. Var han fick det ifrån har jag ingen aning om. Men den gick i alla fall ut på att man skulle lämna in en Magicarp till tränaren som fanns vid Cerulean City. Vanligtvis lämnade man bara in sina Pokémon där och lät honom träna dem tills de gick upp några nivåer. Men om man lämnade in sin Magicarp där och bara väntade tillräckligt länge så skulle den av någon anledning utvecklas till Mew.
I verkligheten var dock det enda det resulterade i att man fick en väldigt vältränad Magicarp. Men det är ju också… bra?
2. Levelfusket
Rare Candy är ett item i Pokémon som helt enkelt gör att en Pokémon levlar upp. Dessa är ganska svåra att få tag i, men det går att glitcha sig till stora mängder i framförallt Pokémon röd och blå. En klasskamrat till mig hade dock inte riktigt förstått hur det fungerade. Han hävdade att han visste precis hur man gjorde. Sen spenderade han alla mina in game-pengar på att köpa meningslösa skitsaker som han trodde skulle ha samma effekt. “Ett snabbt sätt att fuska sig upp i level” lovade han. “Ett snabbt sätt att bli av med alla pengar” var vad han levererade.
3. Cykel på quick select
I senare Pokémon-spel finns det möjlighet att sätta items som snabbval. Bara tryck select och så har du dem. Detta är något som är speciellt smidigt när det gäller cykeln. Annars måste man konstant gå in och ur menyn för att få fram den. I gul, däremot, hade snabbvalsfunktionen ännu inte introducerats. Om man inte trodde på min klasskamrat från punkten ovan det vill säga. Han svor på att det var möjligt även i det här spelet. Vilket resulterade i flera raster där alla bara satt och hoppade in och ut ur menyer, höll inne select, tryckte b+a, pausade, gick ur paus, valde cykeln, höll inne select igen, dubbelklickade på b, höll inne neråt-pilen, pausade, valde cykeln och höll inne select.
Det gick sådär.
4. Elect Forest
Jag sparade det dummaste till sist. Inte så mycket en myt, eller en teori, som bara ren idioti.
I slutet av Pokémon ställs spelaren mot den fruktade Elite Four. Att de hette just Elite Four var något jag dock insåg först flera år senare. På min mellanstadieskola hette det nämligen Elect Forest. Varför? Ja… fan vet jag.
Hahahhaha, naiviteten som fanns! Speciellt kul med Elect Forest, som ändå ju är krångligare ord än Elite Four. Skogen, jag väljer DIG!
Haha på min skola sa folk att om man fångade ”misingno” (glitchen i pokemon röd och blå) så skulle spelet gå sönder så pass att de skulle komma rök ur kassetten. Dock gick det samtidigt ett ryckte att om man fångade den och gav den ett visst antal Rare Candy blev den en Kangaskahn som kunde flyga…
Jag har för mig att ett rykte var att om man tränade upp en Rattata till lvl. 100 så utvecklades den till en Tauros. Vet inte vilken version det gällde eller om det var sant heller för den delen.
Är det något jag gillar ås är det spelmyter och liknande hemligheter. Just de första pokemon spelen hade ju verkligen en hel uppsjö av sådant med tanke på hur smått trasigt de var programmerade. Missing no. och trucken på kajen är nu med klassiker folk snackade om när det begav sig. Jag vill även minnas att folk försökte envisas med att de hade hittat nya monster förutom de 151 från första generationen… men de saknade ofta bevis, annat än kanske någon egengjord teckning föreställande sagda monster.
Ordet continue fick uttalet container när jag var liten.
På min skola hette Elite Four ”Elitserien”. Och Suicune uttalades ”Shoe Shine”. Och attacken Earthquake hette ”Örnskväjk”. :3
Att lämna Magikarp till tränaren var ju annars ett bra sätt att få den att utvecklas till Gyarados. 🙂
Det fanns en viss mytisk magi i spelvärlden före internets uppkomst. Det ryktades multiplayer i Goldeneye’s singleplayer-mode, hemliga porrfilmer gömda i DukeNukem 3D, om spelbara Yoshis i Mario 64 och alla möjliga hemliga banor i Mario World. Det hela förstärktes av att många spel levererades med o-pacth-bara buggar som gick att exploita hutlöst.
Idag är det ju lätt att motbevisa sådant – finns hemligheten/påskägget inte på Youtube så finns det sannolikt inte heller i spelet.