Vad jag visste när jag fick State of Decay kan summeras med orden “spel om zombies”. Trots nästan två år på marknaden var det enda jag visste om spelet det jag kunde utläsa från titeln. Och visst, jag hade inte fel om att det är ett zombiespel, men särskilt rätt hade jag i övrigt inte om spelet.
State of Decay: Year-One Survival Edition kommer utöver huvudspelet med två stycken sedan tidigare släppta DLC
Jag är inte mycket för att ha med genredefinition från Wikipedia i mina recensioner, men någon gång måste ju blir den första:
“State of Decay is a third person, persistent open world, community-building social simulation, stealth-based, zombie-survival horror role-playing video game”
Säg det åtta gånger snabbt.
State of Decay är inte ett rättframt hack’n’slash som går ut på att plöja genom horder av zombies. Nog för att det finns odött folk lite överallt, och jodå du mördar ihjäl en hel hög av dem under spelets gång, men det är också ett spel där du konstant är i fara och varje konflikt är ett övervägande. Har jag liv, stamina och redskap nog för att ta mig an den här striden? Är det värt det?
HII-YA MOFO
Det är kanske inte riktigt som i Dark Souls, där varje fiende är som en mindre boss, men spelet har andra sätt att utmana dig. Är du ute för länge och letar genom övergivna hus kommer din max-stamina att gå ner. Samma för hälsan. Då gäller det att ta sig hem och låta karaktären vila, medan man istället ger sig ut med en annan karaktär. Och dör en karaktär, ja, då är den karaktären död. Allt loot hamnar i en hög på marken och all XP som samlats är borta för evigt.
Det finns många saker jag uppskattar i spel, fast mer som idéer än saker jag faktiskt spelar själv. Saker som är så fruktansvärt intressanta och tar spelmediet till nivåer inget annat medium kan nå, men som bara inte är för mig.
Odött, jävligt…
State of Decay är ett spel som faller ganska väl in under den beskrivningen. Jag tycker att permadeath, hur intressant det än är, är skitjobbigt. Att vissa uppdrag permanent går förlorade och vissa karaktärer är döda för evigt ifall man inte är kvick nog på att ta deras uppdrag, det stressar mig. Samtidigt som det så klart är helt rätt i den här spelvärlden.
De saker jag har lite svårt för vägs dessutom ganska väl upp av alla saker jag genuint älskar. Som hur spelet ser ut, till exempel. Visst, det är inget grafiskt mästerverk kanske, det är som sagt i grunden nästan två år gammalt och hade inte direkt en mastodontstudio bakom sig, men världen man befinner sig i är bedårande.
…och alldeles, alldeles underbart.
Höstgul, midwestern landsbygd, bodgårdar, fält och småstäder. En gemytlig idyll späckad med vandrande dökött. När jag snor mig en bil och glider fram längs övergivna landsvägar är det ren jävla kärlek.
Hur det här spelet tycks ha glidit under nästan allas radar övergår mitt förstånd. Kanske är det för att jag mest pratar med konsolspelare och det här huvudsakligen är ett PC-spel, men det har ju funnits lika länge på Xbox 360. Det känns som att jag borde ha minst en vän som rantade om State of Decay, dess mångfacetterade gameplay, underbara miljö och förvånansvärt välspelade story. Men det har jag inte. Så nu får jag väl bli den snubben.
Spela State of Decay vettja. De e fint.
Har legat i mitt Steambibliotek, kanske dags att testa lite.
När det släpptes på XBL Arcade för två år sedan hade jag redan hunnit peppa en del, köpte det på launch och älskade det. Jag vet inte hur det är nu, men då det begav sig var skärmuppdateringen horribel, grafiken halvtaskig och buggarna var som myggen en sommarkväll i Småland. Bland det mest besvärande var att karaktärer bara kunde försvinna hux flux utan förvarning och utan att beställa eftersändning. Jag utgår från att det mesta är fixat vid det här laget. Överväger att spela det igen för det gör är nog det bästa spelet med zombier i sig som jag har spelat.
Har legat i mitt Steambibliotek, kanske dags att testa lite.
När det släpptes på XBL Arcade för två år sedan hade jag redan hunnit peppa en del, köpte det på launch och älskade det. Jag vet inte hur det är nu, men då det begav sig var skärmuppdateringen horribel, grafiken halvtaskig och buggarna var som myggen en sommarkväll i Småland. Bland det mest besvärande var att karaktärer bara kunde försvinna hux flux utan förvarning och utan att beställa eftersändning. Jag utgår från att det mesta är fixat vid det här laget. Överväger att spela det igen för det gör är nog det bästa spelet med zombier i sig som jag har spelat.