Har du någon gång spelat ett spel är chansen överhängande att du upplevt grinding. Repitition av samma, monotona spelmoment om och om igen för att samla något eller gå upp i level. Kubba runt som en idiot i högt gräs för att utveckla din Ponyta till en Rapidash eller mörda råttor på löpande band för att utveckla din stridsförmåga (such realistic, wow). Det är en naturlig del i många typer av spel, och kanske framförallt då i rollspel.
Men, det är ju inte särskilt kul. Per definition är det repitition. Och repitition är sällan kul. Det är alltså ett stort, ofta centralt, spelmoment som är ganska tråkigt. Vilket känns kontraintuitivt då spel, som ni vet, ska vara kul.
Jag har funderat en del på vad det är som gör att spel får oss att göra tråkiga saker, helt frivilligt. På jobbet gör vi ju det inte om vi inte blir betalda. Kanske handlar det om grad av tråkighet, men jag vet inte riktigt. Jag har gjort en del riktigt jävla tråkiga saker i spel.
Svaret är väl belöningssystemen. Spelen använder enkla system för att lura oss till lycka. Samma system som får argsinta moraltanter att utropa att tv-spel minsann är precis lika illa som (om inte värre än!) heroin.
Jag vet inte riktigt vad mitt mål är med den här texten. Kritiserar jag? Är jag imponerad? Känner jag mig dum och behöver ventilera? Huvudsakligen är jag nog bara fascinerad. Fascinerad av vad spel gör med oss och vad de får oss att göra.
Nu ska gå och skriva en dystopisk scifi-roman om spel som förslavar mänskligheten.
Kul krönika! Jag och några vänner diskuterade just detta för bara några dagar sedan.
I många östasiatiska rollspel och MMO är grinding absolut core-gameplay. Det -finns- inget annat sätt att levla än att spendera minst ett par hundra timmar där man slaktar smådjur i miljoner bara för att nå nästa nivå.
Per västerländsk konvention ser det helt tvärtom ut. Vi vill ha tusen quests, en miljon NPC’s, dynamiska narrativ, utveckling i högt tempo och mängder av variation. Vi investerar helt enkelt vår energi och våra känslor på ett helt annat sätt.
Det finns nog en massa anledningar till varför spel designas med grinding. Belöning är definitivt en av dem. Bygg upp och frigör dopamin från ackumulerade prestationer. En annan kan vara utfyllnad. Ge spelet längd och massa genom att expandera innehållet på bredden. En tredje aspekt är att efter alla dessa år så kanske det bara är en torr norm som hängt kvar genom åren på grund av spelarnas naturliga förväntningar – eller i brist på roligare idéer!
Kul ämne att spekulera i!
Min spekulation är att det är kopplat till att minimal prestation ger i slutändan maximal utdelning. Att göra samma sak är en del i att lyckas i ett större sammanhang. Kan jämföra det med olika hantverk. Som att virka. Man gör samma rörelse om och om igen och till slut har det ju formats till någonting stort, användbart och vad man ville uppnå.
Du svarade på frågan själv, belöningen.
Det är ju precis som med jobbet som du beskrev att vi hade ju inte gått dit om vi inte fått betalt även om det är en sanning med modifikation. Vissa går ju till jobbet 30-60min innan de börjar och kan sitta kvar lika länge och det förstår jag inte.
Jag har själv gjort upp en scenario där man får välja mellan att jobba eller vara hemma med betalt. Nu är det ju inte så lätt som det låter för väljer du att inte jobba får du 25.000 i månaden och denna lön kommer öka med 500:-/år men du får aldrig ta ett jobb. Har du valt att inte jobba och får ett erbjudande att bli VD för Coca Cola så får du inte ta det eftersom du har valt att inte jobba. Du får aldrig ta betalt för att hjälpa någon eller att sälja saker men du får ändå rätt bra lön utan att behöva prestera. De som jag har dragit detta för har alla valt att fortsätta jobba. Så här har du svaret Linus, vi är ett grindande folk 🙂
Vad hade du valt?