Så, Fallout 4 utannonserades just och jag tänker direkt dissekera trailern.

Vi zoomar ut från ett gammalt TV-set och ser ett förfallet, postapokalyptisk vardagsrum i villamilljö. 50-tals designen på allt talar genast om för oss att det är samma universum och när trailern gör en flashback till huset innan katastrofen syns det ännu tydligare. I varje flashback är det extremt färgglatt, helt i sin ordning för att visa hur pastellpeppigt det var innan bomberna small. Vi får även se en Mister Handy-robot pyssla med köksbestyr som direkt påminner om att det må vara ett 50-tal men det är inte vårt 50-tal.

Mister_Handy_Trusts_AbraxoEfter en panorering ut till det förfallna köket vandrar en schäfer in och undersöker huset. Jag tänkte inte på Dogmeat direkt faktiskt, för jag minns honom inte så schäferlik utan mer som en byracka och blandras. Men trailerns slut pekar på att det är vårat älskade lilla hundkött. Hur som helst så fortsätter trailern gå mellan spelets dåtid och nutid med en uppjagad radiokorrespondent som bakgrundsljud. Kriget är här, atombomber har exploderat och paniken är ett faktum. Dogmeat springer ut på gatan till ett förfallet villaområde som en gång sprudlade av lyckligt, käckt familjeliv som vi i tillbakablickar nu ser paniskt evakueras och ryckas upp ur sin medelklassdvala.

Barn och vuxna samlas utanför ett Vault och det verkar som att bara vissa utvalda släpps in den atombombssäkra fästningen. Allt slutar med en färgsprudlande reklamskylt ovanför de panikslagna människorna där Vault Boy stoltserar med budskapet “Welcome to the future!” medan spelets klassiska slogan morras fram av berättarrösten: “War. War never changes”.

Detta är trailerns första del, som visar hur en ny del av USA drabbas av samma nukleära katastrof som inträffat i spelets tidigare områden som San Fransisco, Washington och Las Vegas.

I trailerns andra del börjar vi få se klipp från vad som verkar vara olika delar av spelvärlden så som vi kommer uppleva den. Låt mig lista detta, scen för scen:

 

  • Nån slags amerikansk statsbyggnad av samma arkitektur som Capitoleum osv.
  • Ett stort tre-mastars träfartyg med raketmotorer
  • En skum nedgången stadsmiljö i något nöjesdistrikt med neonskyltar och plakat där vi kan läsa bland annat “Memory Den”.
  • En stor träkoja byggd runt basen på ett kraftledningstorn. En Brahmin med massor av packning (Travelling Merchants ftw!) skymtar i förgrunden
  • Välbepansrade silhuetter som patrullerar nått slags banditläger
  • En Protectron-robot som tultar runt i en skrotbelamrad industrimiljö och i bakgrunden något som verkar vara ett enormt och färgglatt industrikomplex
  • Ett stort skeppsvrak med träkojor etc ovanpå som ligger på en strand med sand och gräs där nått slags krabbmonster patrullerar.
  • Undersidan av en motorvägsbro där vi kan se stora reklamskyltar i bakgrunden
  • En Deathclaw som vandrar i ett disigt ödelandskap med bombernas förödelse i bakgrunden.
  • Stora parabolantenner som förmodligen tillhör någon forskningsstation. Ett helikopterplan landar i förgrunden
  • Insidan av ett förfallet snabbköp där kameran jagas av ghouls som slänger kundvagnar omkring sig
  • En enorm byggnation av korrugerad plåt med en stor metalldörr som lyfts av två pneumatiska armar. I förgrunden en patrullerande soldat och en staty av en baseballspelare (här börjar spelets skådeplats bli klarare).
  • Nån slags bazar och marknad. En Eyebot flyger förbi i förgrunden och i bakgrunden ser vi marknadsbesökare och en skylt som säger “Diamond City Surplus”. En man i baseballkläder beväpnad med ett slagträ tycks vakta sin butik. Kameran zoomar ut och visar andra skyltar med varumärken som “Power Noodles” och “Chem-I-Care”. Allt är väldigt färglatt och himmlen är ljusblå. Vi ser även stora förfallna ljusriggar långt i bakgrunden. Baseball. Arena. Vad kan vi tänka oss?
  • Ett stort luftskepp med sökarlampor flyger över en mörklagd stadsdel. Arkitekturen skriker amerikansk nordöstkust och en staty av en man på en häst syns i förgrunden. Det osar amerikansk historia.
  • Interiör på en lyftande farkost. En Brotherhood of Steel-soldat tittar ut ur farkostens dörr när den lyfter från en nedgången stadsdel. Det är fortfarande väldigt färglatt och ljust för att vara Fallout.
  • Kameran zoomar över ett stadslandskap och det första vi ser är en bronztäckt kupol som i princip befäster att spelet kommer utspela sig i Boston-området. I bakgrunden ser vi vad som verkar vara en nykonstruerad och halvfärdig skyskrapa.
  • Tillbaka i förortsmiljön ser vi Dogmeat vandra ovanpå en missil-silo innan vi flashar tillbaka till dåtiden igen och ser den nukleära explosionen som förintar människorna som inte blev insläppta i valvet.
  • Dogmeat vandrar förbi en gammal bilverkstad där en Powerarmor står upphängd i en mekaniker-rigg, en sån man använder för att lyfta motorblock. I bakgrunden ser vi ett lasergevär, en Vault-boy staty, en minigun täckt av en filt, ammunitionslådor och en nuke-a-cola-affisch och en klocka. (Ställd på 10 min i 10, HÖRDE JAG OKTOBER RELEASE?) Dogmeat möter upp med vad vi får anta är protagonisten (vit man med mörkt hår och lite skäggstubb, vilken shock) och de båda sätter iväg längst den spruckna vägen.

BostonCapital

Det första jag tänkte här var på Boston, så klart. Roligt område med Massachussets/Maine/New England och all amerikansk historia och kultur som finns där. Vi kan förvänta oss krabbfiske, mer kuperad terräng, Tea Party-referenser, Patriots, nått som Southie kanske, massor av baseball och regionens irländska arv.

Vad jag sen kom att tänka på var mängden av olika potentiella skådeplatser jag just sett och hur detta faktiskt oroar mig mer än peppar mig. Jag upplever att speldesign de senaste åren mer och mer gått åt att slussa en spelare mellan olika superdesignade “attraktioner” eller “karuseller” som jag gillar att kalla dem. Det gör mig rädd för att Fallout 4 ska glömma sina rötter och ge oss för lite av ödelandet. För mig är den stora behållningen att undersöka ödelandet och känna “Jösses vilken skattgömma!” när jag hittar 6 st hagelgevärspatroner och en Nuke-A-Cola liggande i en gammal soptunna på nått roadhouse mitt ute i ingenstans.

Om spelet nu är så färglatt som trailern visar samtidigt som det är uppdelat i massa övertänkta postapokalyptiska showcases (träskepp med jetmotorer, marknadsplats i Fenway Park osv) skulle det kännas som något är förlorat. Ett ödeland ska inte sprudla av olika speldesigners koncept. Mängden de visade oroar mig lite eftersom nästan inget av det fokuserade på ödelagda outforskade områden.

Men jag hoppas att vi får se den stora ödemarken på E3 istället och att det är snudd på jobbigt långt och livsfarligt att resa mellan alla dessa platser.