Ibland händer det att jag läser en text på riket och tänker “gud vilken bra text”. Det kanske låter självgott, men även om vi är ett kollektiv så är vi också individer och jag hinner sällan ha koll på vad mina kollegor ska publicera innan det publiceras. Därför läser jag det ofta samtidigt som ni gör det. Och jag tycker att mina kollegor är duktiga.
En annan effekt som detta får är att jag inte sällan kommer att tänka på något som får mig att vilja skriva en egen text på exakt samma tema som en kollega precis gjort. Och det blir ju lite navelskådande. Men vafan, så får det vara ibland.
Så nu tänker jag helt skamlöst haka på temat från Sandras text igår: Patchar.
Det patchas mycket idag. Mycket och ofta. Och det är så klart bra. Att saker som är trasiga eller obalanserade lagas och balanseras om är toppen. Men ibland kan jag inte låta bli att tycka att det blir fånigt. Inte så mycket för att utvecklare nu kan släppa trasiga spel och laga dem i efterhand, som överlag inte är ett så stort problem. Jag tror inte att det är patchar som gör att spel idag är trasigare vid släpp än förr, utan helt enkelt att spel är mer komplexa och svårare att få buggfria.
Inte heller är mitt största problem bristen på charmiga buggar, som Sandra beskrev, även om jag håller med henne. Nej, mitt problem är nog ilandigare än alla de problemen tillsammans – jag hatar att vara tvungen att uppdatera spel innan jag får spela dem.
För nå
gon vecka sedan så skulle jag streama betan av Gears of War: Ultimate Edition. Det visade sig dock vara alldels otroligt omöjligt och jag behövde en backup-plan. Lätt löst, tänkte jag, jag har ju ett antal andra spel jag kan köra.
Varför inte lite Halo? Startar Halo. “Halo måste uppdateras”. Okej. No biggie, vi kör Far Cry 4. “Far Cry 4 måste uppdateras”. Jaha, Assassin’s Creed: Unity har jag inte testat än. Det kansk- “Assassin’s Creed behöver uppdateras”.
När det fjärde spelet informerade mig att det behövde uppdateras innan jag kunde börja spela det var jag redo att vrålhäva spelet ut genom ett fönster. Allt jag ville var att plocka fram mitt PS2 och spela det buggigaste, mest opatchade spel jag kunde hitta. Utan väntetid.
Det är lite en “ha kakan och äta den med”-situation. Jag vill ha mina spel patchade, men jag pallar inte med att de ska patchas hela tiden. Vilket så klart kan lösas om jag har konsolen inställd på att uppdatera automatiskt. Men samtidigt vill jag inte ha min konsol stående i standby-läge hela tiden bara för att kunna plocka hem uppdateringar när de kommer. Jag vill bara starta den när jag vill använda den och köra igång mina spel direkt.
Jag tror det som stör mig mest är frekvensen. Det känns som att spel idag patchas minst en gång i månaden. Är det verkligen nödvändigt? Är det ens rimligt? Hur mycket är det som kan behöva uppdateras och fixas egentligen?
Ibland kanske det går att bara låta det vara.
Steam funkar mycket bra, alla spel (i stort sett) alltid patchade och klara.
Sen är det bara att inse att spel på fysiska media har spelat ut sin roll.
Att spela spel efter man inte kan patcha dom längre inte är någon idé.
Om 15 år då man får för sig att spela Battlefield 4, man slänger i skivan i retrokonsollen, och möts av en opatchad mardröm, som inte alls är det spelet man minns.