Efter en riktig värmebölja kom, som sig bör, en vecka med riktigt skitväder. Det gav mig visserligen tid till att spela klart The Witcher 3, men jag tar hellre lite sol än 12 grader och regn. Under veckan som gått har vi nåtts av ett helt gäng nyheter, och vi en gammal Wii-kontrovers, att Sverige är ett gött land att utveckla spel i och vad kidsen egentligen tycker om sexualiseringen av kvinnliga spelkaraktärer. Men störst av allt är ändå den tråkiga nyheten att Satoru Iwata har gått bort.
Satoru Iwata är död
Nintendos vd, Satoru Iwata, är död. Det meddelade Nintendo tidigt på måndagsmorgonen. ”Nintendo beklagar djupt att Satoru Iwata gick bort den 11 juli 2015 på grund av en tumör i gallgången”, skriver man i ett pressmeddelande. Satoru Iwata tog posten som vd för Nintendo 2002 efter det att Hiroshi Yamauchi avgått. Iwata började sin karriär i spelbranschen hos utvecklaren Hal och jobbade där på serier som Earthbound och Kirby. Satoru Iwata blev 55 år gammal.
Nationalismen dödade Wii-spel
Project H.A.M.M.E.R. var namnet på ett Wii-spel som visades upp på E3 2006. Det var då enligt uppgift 75 procent färdigt. Men efter E3-visningen försvann spelet från radarn och enligt Nintendo hade man ”skiftat fokus” på spelet. Nu rapporterar Unseen64 att de japanska Nintendocheferna inte var nöjda med kvaliteten på det amerikanskutvecklade spelet och därför stängde ner utvecklingen. I samtal med före detta anställda på amerikanska Nintendo Software Technology kommer det fram att arbetsförhållandena var ”hemska” och att de japanska cheferna ”vägrade lyssna på andra teammedlemmar som inte var japaner”.
Det hela kulminerade i att spelets huvuddesigner fick sparken och att många anställda lämnade företaget och anklagade Nintendo för ”japansk nationalism”.
Niklas tankar: Att anklaga de japanska cheferna för nationalism är självklart allvarligt, men stämmer uppgifterna om utvecklingens totalkrasch är huvudkontorets beteende precis lika illa. Även om spelet och dess vara eller inte vara inte är särskilt relevant idag väcker historien intressanta frågor om kulturkrockar. Kanske hade Project H.A.M.M.E.R. blivit ett jättebra förstapartsspel till Wii om de japanska cheferna inte ständigt underkänt beslut i utvecklingen. Nintendo har alltid känts som ett extremt toppstyrt företag. Å ena sidan bidrar det säkert till den extremt höga kvalitet deras förstapartsspel håller. Frågan är väl bara om det är värt det om det bidrar till ”hemska” arbetsförhållanden och pissiga situationer.
Sverige bäst i Europa på spel
Sverige är för tillfället bäst i Europa på att utveckla spel. Det visar en undersökning som Game Developers Conference gjort inför årets GDC Europe, skriver Gamasutra. 250 personer inom den europeiska spelindustrin svarat på var de bästa europeiska spelen gjorde för tio år sedan, idag och var de tror att de kommer att komma ifrån om fem år. 26 procent svarade att de bästa spelen just nu kommer från Sverige. På andra plats kommer Storbritannien med 22 procent. Om fem år tror de svarande att Storbritannien har gått om Sverige.
Niklas tankar: Det är inte annat än att man blir lite stolt när man läser om en sådan här undersökning. Branschfolket bekräftar det jag länge tyckt, att Sverige gör ruggigt mycket bra spel i förhållande till vår ringa storlek. Även om marknaden är liten i Sverige och övriga Norden kommer det nästan orimligt mycket bra spel härifrån. Det dyker upp små intressanta svenska studior jämt och ständigt, och jag hoppas att dessa mindre utvecklare kan upprätthålla samma höga kvalitet som jättarna Dice och Massive gjort i många år. Heja Sverige!
Kidsen gillar inte sexism i spel
Varken killar eller tjejer i högstadie- och gymnasieålder är särskilt förtjusta i när kvinnor sexualiseras i spel. Det visar en undersökning som Rosalind Wiseman, Charlie Kuhn och Ashly Burch gjort på 1 400 skolungdomar, skriver Time. 47 procent av pojkarna i 11-13-årsåldern höll i undersökningen med om påståendet att pojkar tycker att kvinnliga karaktärer behandlas som sexobjekt för ofta. Hos 14-18-åringarna var siffran 61 procent.
Undersökningen visar även att 55 procent av pojkarna som identifierar sig som ”gamers” tycker att det borde finnas fler spel med kvinnliga hjältar. 78 procent av pojkarna menar även att könet på karaktären de spelar inte spelar någon roll. Ju äldre pojkarna blir desto mindre bryr de sig om att spela en manlig karaktär, medan önskan att spela som kvinna ökar hos flickorna ju äldre de blir.
Niklas tankar: Dagens ungdom, fuck yeah! Jag får hopp om framtiden när jag läser om sådana här undersökningar. Vi trötta 30-40-åriga pojkar kan ta våra tankar om att ”våra” spel förstörs av bra representation och jämställdhet och dra något gammalt över oss. Framtiden tillhör kidsen, och ju snabbare en generation som växt upp med en bättre representation i spel får ekonomisk makt desto bättre. Oavsett hur pricksäker och omfattande den här undersökningen är så är jag övertygad om att svaren hade sett väldigt annorlunda ut om det var pojkar i min egen ålder som svarat. Och då menar jag inte på ett positivt sätt.
Fint skrivet som vanligt min vän.
Tråkiga nyheter från Nintendo bara.
Jag tycker att det är helt fantastiskt att kidsen fattar, till skillnad mot de gamla getter som sitter på sina sackosäckar fyllda med homofobi och hårdkodade könsroller.
Äldst är inte alltid klokast.
Marknaden ÄR liten i Sverige och övriga Norden. Men, det spelar mindre roll. Till skillnad från svensk film så görs svenska spel i väldigt, väldigt stor utsträckning för en internationell publik. De känns inte särskilt svenska sett till innehåll, budskap och ton heller. På sin höjd finns väl små svenska ”påskägg” i Battlefield-spel? Någon svensk kulturell identitet eller ett svenskt uttryck bland spel finns knappt. De känns ofta genomamerikanska, det är produkter. Vi är ett land med mycket talang, kompetens och hantverkskunnande, våra största spelstudios är spelfabriker åt EA; Ubi och de andra kolosserna. Det är inte konstigt att Sverige är stora inom spelbranschen för vi gör de spel som storföretagen beställer. (och vi gör det bra) Möjligen med undantag för Mirror´s Edge, ett spel vars uppföljare tar drygt sju år på sig att komma ut om det släpps i början av 2016 som det är sagt.
Nu pratar jag främst om storsatsningarna, kioskvältarna. Need for Speed, Mad Max, Battlefield, Wolfenstein, The Division med flera. Möjligen annorlunda med svenska indiespel?
Eftersom Sverige gör spel för en internationell marknad så är det inte konstigt alls att de säljer i drivor, trots att marknaden för spel i Sverige är så liten som den är.