Spelvärlden älskar postapokalysm, oavsett om det är virus, zombies, eller kärnvapenkrig. Men vad räknas som postapokalysm? Fallout 3 är ju det, men vad räknas Gears of War som? Hur är det med Bioshocks trasiga undervattensstad Rapture? Postapokalysmen är oftast grå, smutsig, förstörd, och död. Men det finns postapokalyptiska världar som är fullkomligt undersköna, och det är den här listans fokus. Jag tänker lista mina fem favoritvärldar av den postapokalyptiska typen, där färgerna inte dog ut.
5. The Last of Us
Om jag bortser från de trista striderna i The Last of Us, så har Naughty Dog byggt sin berättelse kring en helt fantastisk värld, där människorna är utelämnade i ett klimat där naturen har tagit tillbaka allt. Det som gör världen i The Last of Us så obehaglig är att du omges av samma sak som försöker döda dig — och det är vackert. Växtriket har tagit över både städer såväl som människor, och det får dig att känna dig konstant utsatt och väldigt liten. Även helt utan infekterade i närheten får du ständiga påminnelser om att du är i växternas rike nu.
4. Enslaved
Ninja Theorys skildring av postapokalypsen skiljer sig inte väldigt mycket från Naughty Dogs, då vi även här får se hur världen tagits tillbaka av växterna som en gång i tiden dominerade planeten. Det var det färggladaste vi någonsin sett Unreal-motorn prestera, och de djurlika robotvarelserna står i skarp kontrast till den naturliga omgivningen. Jag vill ändå placera Enslaved ett snäpp högre, av den enkla anledningen att man interagerar mer med världen. Monkey känns som en del av världen, och den är del av både berättelse och gameplay.
3. Bastion
Världen har gått under, The Calamity är ett faktum, och det är upp till dig att reparera den. När du springer ser du hur den byggs upp framför dina fötter, och hur den faller samman bakom dig. Under tiden förtäljer berättarrösten vad du gör. Allt händer nu, här, i stunden. Allt existerar nu, här, i stunden. Och det är vackert.
2. Fragile Dreams
Du är kanske den sista människan på Jorden. Din ena kvarlevande familjemedlem har just dött, och nu är du till slut helt ensam i en kall och död värld utan liv. Till skillnad från många andra postapokalyptiska spel genomsyrar ensamheten och isoleringen Fragile Dreams på ett helt annat sätt, och sätter en extremt vemodig stämning i kontrast till de estetiskt fulländade omgivningarna du utforskar i hopp om att hitta tecken på andra liv.
1. Wind Waker
Det är nog inte många som tänker på Zelda när postapokalysm diskuteras, ändå är det ett ständigt återkommande tema i serien, där utdöda civilisationer lämnar spår. Men det är i Wind Waker som det nästan blir så tydligt att man inte ens tänker på det. För visst är den blåa soliga övärlden med vidsträckta hav ändå ett resultat av en apokalysm, där hela världen sköjdes bort i en syndaflod av bibliska proportioner. Under den idylliska tillvaron ligger det gamla Hyrule på havets botten, dött och bortglömt. Vilket tekniskt sett gör Wind Waker till världens vackraste postapokalyptiska värld, enligt mig. Det gör även Link lite till Kevin Costner.
Hedersomnämnande:
Final Fantasy VI, och den eviga brinnande solnedgången efter världens förstörelse.
Tack till läsaren ReDead för att han inspirerade det här inlägget!
Kul att ha kunnat vara till inspiration!
En sak jag funderat på är om det var avsiktligt att postapokalyptiska Wind Waker kom direkt efter Majora’s Mask, som utspelar sig precis innan en sådan. Också intressant att tonen mellan de två spelen skiljer sig så otroligt mycket, med det i åtanke.