Det var egentligen den här hösten.. rättare sagt under det här året som vi skulle få ta del av Keji Inafunes nya skapelse. En man som må ha andra bedrifter under sitt bälte, men ingen kommer ens i närheten av den blå bombaren.
Men eftersom Keji envisas med att ha 200 projekt igång samtidigt – samtliga Kickstartade – så får vi snällt vänta till nästa år innan vi får se vad Mega Man-pappan har kokat ihop till denna tidsålder.
Men ersättaren denna höst går inte av för hackor. För mig är kärleken till Mega Man-serien i mångt och mycket en efterkonstruktion eftersom spelen var för svåra för mig när jag växte upp. Men när Mega Man 9 landade och påminde oss om 8-bitarsgenerationens glansdagar väcktes min aptit igen. Där och då fick jag förlita mig på emulatorer och portningar för att kunna spela den klassiska NES-serien. Idag är det mycket enklare.
I veckans Fredagslista tänkte jag lista de tre faktorer som gör att Mega Man Legacy Collection är den hittills bästa samlingen i år.
En gammal hjälte i ny skrud
Det är egentligen konstigt hur mycket vi gnäller på återutgivningar och samlingar av spel. I grund och botten gör de spelen mer tillgängliga. Ju fler plattformar, desto mindre krångel (oftast). Jag kan förstå att någon kan se kritiskt på om det är det enda som släpps under en längre period är gamla spel, men det är knappast det gamla spelets fel. Och i fallet med Mega Mans NES-serie så brukade det vara ett stort arbete innan du kan spela alla spelen i originalutförande. Inte längre. I paketet ryms alla sex NES-spel, utan hassel och med fin upplösning som rimmar väl med moderna tv-apparater, med lite filter och inställningsmöjligheter för de riktiga finsmakarna.
Och där har vi en av de absolut främsta behållningarna med Legacy Collection. Spelen ser fantastiskt bra ut, jämförbart med hur de skulle se ut uppskalade med hjälp av en Framemeister. Kanske till och med bättre. Jag har märkt att olika tv-apparater mer, mindre eller ingen delay alls, och i spel av denna sort är det verkligen av vikt. Vissa hävdar att det mest är en vanesak, men om du är kräsen bör du kolla upp
Utmaningar, highscore-listor och museum
Om inte Mega Man-spelen var utmanande nog så finns det nu massvis med extra utmaningar i Legacy Collection. Utmaningar i stil med klassiska Boss-rusher, Wily-Machines eller gott och blandat från de olika spelen. Dessa är sammansatta väl och även om du tycker dig ha bemästrat spelen i fråga kommer utmaningen finnas där i allra högsta grad. Allt går på tid, och även en tillbakalutad spelare som jag har känt suget av att slipa tiden på en utmaning till highscore-nivåer. Jag har inte lyckats än, dock.
Med i paketet finns också väldigt mycket fanservice i form av gallerier och konceptskisser från de olika spelen. Alla musikspår ryms i en liten fin musikspelare och allt tillsammans känns hela paketet som en stor hyllning till seriens glansdagar, samt ett stort tack till seriens fans.
Sex fantastiska spel
I slutändan är det dock spelens kvalité som väger tyngst. De första tre i serien har hyllats sönder och samman, och det finns såklart en anledning till det. Del 4-6 å andra sidan beskylls väldigt ofta för att trampa vatten och ha slut på idéer. Men de är knappast dåliga spel. Faktum är att det mesta inom plattformsgenren från den här eran bleknar bredvid något av dessa spel.
Det är en av de saker jag tror på allra hårdast. Ett bra spel kommer alltid vara ett bra spel. Men olikt vackra tavlor eller odödliga pop-låtar så är tv-spelen än så länge bundna vid tekniken. Och utvecklingen går lite för fort för att alla ska hinna med. Därför är samlingar som denna inte bara bra utan också viktiga. Åtminstone för en nostalgiker som mig.
Jag ber om ursäkt om hela min text låtit som ett enda reklamblad för Mega Man och denna samling. Jag skyller på min vilkorslösa kärlek till Mega Man och retrospel. Men det är klart – gillar du inte Mega Man är Legacy Collection med allra största säkerhet inte för dig.
Din stackare.
Efter en dryg vecka i stugan, bortkopplad från internet och spel, kom jag hem och upptäckte att megaman hade släppts. Det var riktigt fint att komma hem till en sån present. Men fy vad dålig jag blivit på de gamla spelen. Måste lägga mig i hårdträning för att komma tillbaka till den form jag inbillar mig att jag en gång hade. Yellow devil Ska bemästras och krossas med bustern innan jag ger mig.
Du är alldeles för förlåtande mot det här släppet, Anders. Alldeles.
Något specifikt som du tänker på?
Utöver det jag läst om input lag, dålig musikkvalitet och att wide mode=utsträckt och inte wide screen så finns det ju massor som de kunde ha gjort men skippade.
Saxar från annat forum:
-Weapon select mapped to shoulder buttons a la the PS1 versions
-No slowdowns or flicker option
-MM4-6 style menus (pause take priority over bullets on screen, don’t let go of ladders from unpausing)
-Optional MM1 mode with the (good) wily wars updates; no pause glitch, working invincibility time on spikes, low gravity in water, harder bomb man etc.
-Level editor
-The rest of the classic series
Hmm.. Hur skulle man kunna fixa Widescreen utan stretching?
Dåliga musikkvalitén kan jag verkligen inte känna av. Det låter jävligt bra i min bok.
Sen är det rätt spännande att du anser att jag är för snäll mot samlingen, men använder någon annans negativa punkter för att påpeka det? Du får såklart tycka vad du vill om spelet och min bedömning av det, men lite konstigt blir det.
Konstigt? Har läst det några gånger och antog att folk talar sanning, i vilket fall det skulle vara några anledningar för mig att rata samlingen. Och jag vet inte vilken version du spelat men okej, då funkar det på någon version. Blir spännande att se vilken!
Punkterna är förstås min egna åsikt (som du gärna får kommentera), menade att jag saxade från min egen forumkommentar då jag diskuterat samlingen på flera håll innan.
Hur fixa widescreen: Vet att Sega gjort detta med bl.a. 3D Fantasy Zone 2 W till 3DS och sina konverteringar av de gamla Sonic-spelen till iOS. Man ser alltså mer av banan åt höger och vänster där det annars skulle vara svart i 4:3-läget. i FZ2:s fall har de tydligen balanserat om gameplay också.
I Mega Mans fall så är det mest irriterande att det heter wide istället för stretched då jag inte tror det hjälper gameplay speciellt mycket med widescreen, men hade varit intressant att testa.
Varför är inte mega man röd förresten?
Men när de patchat det lär jag köpa ändå, bara för utmaningarna då. Över till Rockman 4: Minus Infinity (på NES, på riktigt).
Jag köpte det här till ps4an och fan vad det laggar för mig, känns inte kul att spela då :/. Men det skulle vara kul att se Tobbe köra några utmaningar i en stream 🙂
Lite smålagg finns ju ”inskrivet i spelet” – det var så de designades och spelar du original eller emulerat så får du samma upplevelse.
Är det något värre än så du upplevt? För det känner inte jag igen mig i.
Vad fint! Har lite frågor. Är det bara 60hertz eller 50 också för oss losers som körde europeiskt? Är det noll input lag?
Måste bara vara lite dryg. Det stavas Keiji inte Keji.
Gillar också den här samlingen skarpt, nice också att få spela en bra version av 6an som jag aldrig hade som liten.
Det här känns väl som den hittills definitiva återutgivningen av den blå Bombarens glansdagar, men jag har ärligt talat svårt att inte se det här som en lat och enkel cash-cow från Capcom.
Finns inte merparten av de här spelen redan återutgivna på de flesta formaten redan? Det är trotts allt Capcom vi snackar om, företaget som släppte 6(!) versioner av Street Figter 2 på Wiis Virtual Console bara för att de kunde tjäna några extra slantar på det.
Sen kan jag tycka att en ordentlig ”Legacy Collection” även skulle innehålla del 7 och 8, eller åtminstone Game Boy spelen. Kalla det ”NES Collection” om ni bara orkar slänga in en emulator, Capcom.