List-Anders rider igen! Som sommarpod har Anders till skillnad från övriga redaktionen valt tv-spel som ämne. Han vill nämligen lämna den förra generationen bakom sig, och har därmed skapat sin egen Topp 100 över de spel vi såg på Xbox 360, Nintendo Wii och Playstation 3. Med i avsnittet har vi också Peter och Tobias, som lägger till deras erfarenheter kring alla de spel som trängs på Anders lista.
Det var egentligen meningen att denna pod skulle komma senare under vårt uppehåll, men ett oväntat och oförutsägbart bortfall skapade en lucka denna tisdag. Därför delades Anders Sommarpod upp i två delar, varav detta är den första delen som behandlar spelen 100-51. Den avslutande delen kommer senare.
Tack för härlig pod! Älskar listor precis som du Anders!Jag undrar en sak; Rayman Legends, det kom väl inte till generation 7? Var det inte till wiiu,ps4 och xbone? Återigen, tack för trevlig lyssning:))
Hej Jonas!
Tack så mycket, hoppas du gillar den kommande, avslutande delen också!
Rayman Legends släpptes till generation 7 först (2013) och senare (2014) till de nyare formaten.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Rayman_Legends
Där ser man. Längtar till nästa del! Sanojas
Älskar att läsa listor. Det blir så lättöverskådligt och enkelt att skapa sig en bild av skribentens åsikter. Med det sagt avskyr jag att göra listor. Får sådan ångest och dåligt samvete när jag måste skuffa undan ett album eller spel jag håller kärt på grund av en eller annan anledning.
Har inte lyssnat på avsnittet än, men efter Topp 5 Podcast intåg och de skrivna listorna Anders gjort tidigare, kan det inte vara annat än bra skit.
Jag gillar att höra era åsikter. Jag är smått besatt av spellistor. Jag älskar att höra era spellistor. Särskilt då Anders verkar vara lika besatt av dem som mig. 🙂
För egen del var generation sju lite av besvikelse (trots många stora språng framåt för branschen i form av narrativ, jämställdhet, bredd, nya imponerande storspel och indievågen bara för att nämna några). Mycket på grund av att jag till viss del har missat många guldklimpar men även för att Gamecube/PS2-eran gjorde ett så stort intryck på mig och var då jag hittade tillbaka spelen och återupptäckte spelglädjen, efter – en i mina ögon – dessförinnan smärre spelkrasch någonstans mellan 1995-2000 och intågandet av utsmetade polygoner stora som trevåningshus. Eller mer krasst tiden då Super Nintendo slutade vara en dominerande och relevant konsol.
Generation 7 kändes kallare, mer kalkylerande, stramare och återhållsam än generationen innan som jag upplevde som mer lekfull och experimentell. Nu präglades branschen av årsredovisningar, bokslut, tabeller, betygshets, mindre utrymme för felsteg, stora ondskefulla företag som styrde med järnhand, körde slut på utvecklare och tog död på kreativiveten.
Men jag tror mycket handlar om var någonstans i livet man befinner sig och hur saker omkring en ser ut. För mig verkar spelens betydelse gå mycket i vågor. En glöd som falnar på obestämd tid för att i ett visst skede åter börja pyra och flamma upp.
Tretton tillsatser till MegaDrive senare, Atari Jaguar, 3DO, Virtua Boy, Philips CD-i, Pioneer LaserActive, 3DFX-kort, Nintendo 64 (flämt!). Andra halvan av nittiotalet var en märklig period i spelbranschen, där många tillsynes famlade i blindo inför denna nya teknik som nu kunde tillämpas men ingen riktigt verkade förstå sig på hur. Och många föll, förmådde inte att resa sig och försvann. (Sega R.I.P.)
Få var ljusglimtarna under dessa mörka år då gud övergett pixelperfektion till förmån för undertexturerade bruna klossar. Experimentlustan var stor men det tog tid för utvecklarna att bemästra och dra nytta av den nya kraftfulla tekniken. Warcraft II, Red Alert, Quake, StarCraft, Unreal Tournament var några undantag. PC tog över för mig och jag gled ifrån konsolspelandet allt mer och mer. Final Fantasy VII, VIII och IX är dock tre minnen som låg rätt i tiden och som jag fortfarande håller varmt om hjärtat.
Och eftersom allt detta i stort sett blev ett gigantiskt sidospår, så vill jag knyta ihop det hela med att säga att det ändå fanns mycket gott att uppleva i generation sju och att jag ser fram emot andra delen lika mycket som återtåget av Svamppods ordinarie avsnitt i sensommarvärmen! Ni är saknade.
Men Anders, för i helvete också. Du kan väl inte lämna listan så här ofärdig och kall din lilla teaser. 😉 Det är som om du skulle vänta i ett litet rum och som första skribent få spela ett nytt metroid. Du får se lite bilder i det lilla rummet och det verkar vara det bästa som gjorts. Plötsligt öppnas dörren och in kliver en tjej som säger att du inte får spela det utan får komma tillbaka en annan dag men vilken vet hon inte. Tänk på det nästa gång du delar upp en pod. 🙂