Inom en snar framtid är det mycket möjligt att vardagsrum runt om i världen än en gång fylls med plastinstrument. Det är varje fall vad Activision och Harmonix hoppas på då både Rockband och Guitar Hero har väckts från de döda i höst. En gång i tiden älskade jag båda dessa spelserier. Wolfmothers ”Woman” på högsta volym eller att tillsammans med några vänner dra av Queens ”Bohemian Rhapsody” var något av det roligaste en kunde göra framför sin TV. Men det var då. Inför hösten är Jag nämligen osäker på om jag kommer att uppskatta att rocka i mitt vardagsrum lika mycket som förut.

Ett av få lockande inslag

Orsaken till det är främst musiken, det som i min bok är den viktigaste ingrediensen i denna typ av spel. Tycker jag själv inte om den musik jag hör när jag spelar spelet blir det inte heller så kul att leka rockstjärna. Och det känns som att alla de låtar jag vill spela i de nya spelen är något jag redan spelat från tidigare delar. Visst att jag kan få dra av Cowboys From Hell med Panters i Guitar Hero Live eller The Seeker med The Who i Rockband 4, men det känns inte tillräckligt. Inte minst då det känns som att det nu mer än tidigare är fokus på ”ny musik”. Tyvärr är jag en sådan person som har blivit gammal och mossig och anser att all musik var bättre förr. Hemma på köksradion är det radiokanalen Vinyl som står på i bakgrunden och min mest spelade lista på Spotify är den med Simon and Garfunkel.

Förra veckan gick Activision ut med att In Flames är med i Guitar Hero Live. Men då det ej var ett spår från deras platta Lunar Strain så blev även detta helt ointressant för mig. Det hjälper inte att det kommer en helt ny gitarr eller en massa annat som, vad det verkar på pappret, gör att det kommer bli ett annorlunda och kanske även bättre rent spelmekaniskt. Jag kan helt enkelt inte bli hänförd av att röja i mitt vardagsrum till Ed Sheeran eller Skrillex.

Jag får helt enkelt inse att den nya generationen rockspel kanske inte är för mig, utan snarare är för personer som uppskattar att dra till Göteborg och gå på trendig musikfestival. Sådana som mig drar hellre till Norje för att bli fulla i ett dike medan ”Indians” med Anthrax spelas någonstans i bakgrunden, och vi kanske redan har haft vår tid.